En söndagssmakbit från Italien

Det var länge sedan jag hängde på En smakebit på en søndag, så länge sedan att jag inte märkt att bloggen Flukten fra virkeligheten har lämnat över stafettpinnen till bloggen Astrid Terese.

Tredje delen av Elena Ferrantes serie om Lila och Elena är mer politisk än de tidigare. Jag tyckte inte speciellt mycket om första delen Min fantastiska väninna, men älskade andra delen Hennes nya namn. Den som stannar, den som går är riktigt bra hittills och den skulle kunna vinna över de tidigare. Vi får se.

Fokus på facket, grymma arbetsgivare och fascister som har allt för mycket makt går som en röd tråd genom boken. Lila kämpar för att förhållandena på fabriken där hon arbetar ska bli bättre, men tycker att de studenter som kämpar med dem har alldeles för lite kunskap om verkligheten. De som styr allt, även om de borde försvunnit med Mussolini, är fascisterna. Några av dem är gamla bekanta.

Hon vaknade genomsvettig klockan fem och hade inte längre feber. Vid grinden till fabriken fick hon inte se studenter, utan fascister. Samma bilar och samma ansikten som dagen innan; de skrek slagord och delade ut flygblad. Lila kände på sig att de förberedda sig på mer våld, så hon gick rakt fram med böjt huvud och händerna i fickorna och hoppades hinna in på området innan det blev slagsmål. Men Gino ställde sig i vägen för henne.

”Kan du fortfarande läsa?” frågade han på napolitanska och räckte fram ett flygblad. Hon höll kvar händerna i fickorna och svarade: ”Jag kan, men när har du lärt dig det?”

Sedan försökte hon fortsätta, men det gick inte. Gino hejdade henne och körde ner ett flygblad i hennes ena ficka så bryskt att han rev henne på handen. Lila knycklade lugnt ihop det.

”Det duger inte ens att torka sig i arslet med”, sade hon och kastade iväg det.

 

Läs också:

25 comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge