enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 8 december, 2017

Stor guide — så diskuterar du Nobelpriset vid fikabordet

På söndag delas Nobelpriset ut och jag tänkte bjuda på lite stöd för den som vill diskutera Nobelpriset i litteratur i allmänhet och årets vinnare Kazuo Ishiguro i synnerhet. Och ja, jag är fullt medveten om att litteraturpriset inte är det enda priset som delas ut, men någon annan får stötta er om ni vill verka beläst gällande årets andra pristagare.

Om Kazuo Ishiguros ursprung: ”Visst är han född i Japan, men han är verkligen brittisk ut i fingerspetsarna.”

Om valet: ”Svenska Akademien har ännu en gång valt en författare från väst. Han må vara född i Asien, men det gör inte valet mer spännande.”

”Det är dags för en (insert t.ex. kvinna, afrikan, sydamerikan, asiat, mer okänd författare) istället för den obligatoriska mannen.”

”Det är tydligt att Svenska Akademien arbetar medvetet med att vidga gränsen för vad litteratur är. De har de senaste åren gett priset till en journalist, en musiker och nu en författare vars böcker blivit älskade filmer.”

”Årets vinnare är mer känd för filmatiseringarna av hans böcker än för böckerna själva. Vad blir det nästa år? En serietecknare? Svenska Akademien har verkligen spårat ur.”

”Ishiguro är en skicklig författare och ett väldigt opolitiskt val av Svenska Akademin. Det är skönt att litteraturen får stå i centrum.”

”Äntligen går priset till en författare vars böcker är lättillgängliga. Så skönt att slippa den elitistiska exkludering av de vanliga läsarna som Svenska Akademien så ofta ägnar sig åt.”

Om stilen och böckerna:

”Jag tycker verkligen att den motivering som Svenska Akademien gav till valet av Ishiguro tydligt anammar hans stil. Det är utan tvekan så att hans mycket känslofyllda romaner har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen.”

”De undertryckta känslorna i Återstoden av dagen är verkligen fantastiskt skildrade.”

”Den vackra stillsamheten kombinerad med den dramatiska berättelsen i Never let me go bidrar till den unika stämning som är så typisk för Ishiguro.”

”Det är så skickligt av Ishiguro att kunna göra en berättelse som utspelar sig för många hundra år sedan så allmänmänsklig och aktuell” (om Begravd jätte)

”Självklart ska Ishiguro läsas på originalspråk. I översättningen går hans unika språk förlorat. Det är dessutom väldigt få av hans böcker som översatts.”

”Jag uppskattade Ishiguros tidiga böcker, som Berg i fjärran där han utforskar den dubbla identitet som många har. Nu har han blivit för mainstream och det är inte riktigt min grej.”

Om andra tänkbara val: ”Min favorit (insert t.ex. Philip Roth, Nawal el Saadawi, Ngugi wa Thiong’o, Margaret Atwood, Ko Un, Adonis) kommer säkert att hinna dö innan de får priset. Jag är så besviken.”

”Jag är glad över att Svenska Akademien valde en yngre författare i år. Ett mer spännande val hade dock varit (insert t.ex. Chimamanda Ngozi Adichie, Nina Bouraoui, Philipp Meyer, Jonathan Safran Foer, Mohsin Hamid)”

”Svenska Akademin valde en ofarlig och opolitisk vinnare i år. Ett fegt agerande om du frågar mig. De borde istället tagit ställning och valt att ge priset till (insert t.ex. Adonis, Amos Oz, Susan Faludi, Olga Tokarczuk, Vladimir Sorokin) för att tydligt visa att litteratur kan förändra världen.”

 

 

 

 

Kanonkalendern 2.0 del 8

 

Från ett grannland till ett annat. Idag drar vi till Norge och Henrik Ibsen, en författare som kanske inte hör till mina egentliga favoriter, men vars verk ändå påverkat mig och definitivt många andra. Mest tänker jag då på pjäsen Ett dockhem, som jag både läst och sett flera uppsättningar av. Berättelsen om Nora som på ytan lever ett perfekt liv, men egentligen är djupt olycklig är en viktig berättelse som på många sätt är tidlös. Visst är det så att kvinnor nuförtiden, i alla fall i vår del av världen, sällan är fångna i sina hem, men de begränsande könsrollerna lever och frodas.

Nora är gift med Torvald, en framgångsrik advokat. Han vill ha en lydig fru som håller sig i hemmet. Hon vill vara en självständig kvinna som faktiskt får lov att både ha egna åsikter och drömmar. Noras val att lämna sin man och sina barn är definitivt inte okontroversiellt och det går att tolka Ibsen som feminist, eller tvärtom en kritiker av kvinnans frigörelse. Detta är en av anledningarna till att jag tycker att pjäsen är så intressant. Ett dockhem sätter verkligen problem under debatt, vilket Georg Brandes, som inspirerade Henrik Ibsen, ansåg vara en viktig princip för den samtida litteraturen.

Ett dockhem spelades första gången i december 1879 i Köpenhamn och är ett av Ibsens mest spelade dramer. August Strindberg skrev en replik i form av en novell som också bar titeln Ett dockhem. En samläsning rekommenderas.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: