Monthly Archives: november 2017

Årets vinnare av Augustpriset

Ikväll avslöjades vilka som tilldelades Augustpriset i tre kategorier, samt Lilla Augustpriset under en gala på Konserthuset i Stockholm. Du kan läsa mer om de nominerade här och om de böcker jag hade önskat skulle funnits bland de nominerade här, men nu är det fokus på vinnarna (och några oprisade favoriter).

Lilla Augustpriset delades ut först och den som utsågs som vinnare av de 457 bidragen var Saga Miketinac för Den röda cykeln en berättelse om bland annat en pojke, en cykel och en olycka, som jag är nyfiken på. Något att använda med eleverna kanske?! Saga tackade sin syster och sin svensklärare, vilket kändes väldigt fint.

Saga Miketinac hade två texter bland de nominerade och är förhoppningsvis ett namn som vi kommer att höra igen. Bland tidigare vinnare finns Katarina Sandberg som nominerades tre gånger och sedan debuterade med fina Vi är inte sådana som i slutet får varandra, Lyra Ekström Lindbäck som nominerades 2007, vann 2008 och faktiskt nominerades till det stora Augustpriset 2014 för sin andra bok Ett så starkt ljus och Ester Roxberg som vann priset 2004.

Kategorin Årets svenska fackbok innehöll några riktigt spännande titlar, men jag har bara läst en av dem nämligen Frågor jag fått om förintelsen av Hédi Fried, som är en riktigt viktig bok om än kanske inget litterärt storverk. Jag vill dock läsa Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv av Johan Svedjedal samt Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater av Per Wirtén och hade gärna sett någon av dem som vinnare, men favoriten var faktiskt den bok som vann. Jag blev riktigt, riktigt glad över att  Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer valdes till vinnare. En bok jag verkligen vill läsa och en del av trenden att faktiskt lyfta fram kvinnor som redan borde vara en stor del av vår historia. Det är hög tid att Ester Blenda Nordström och fler med henne får den uppmärksamhet de förtjänar.

Bland de nominerade till årets svenska barn- och ungdomsbok fanns som vanligt böcker för alla möjliga åldrar och jag har i år faktiskt inte läst någon av dem. Inte heller har jag varit så väldigt sugen på att läsa och därför har ingen av dem heller blivit läst. Jag saknade många titlar och var besviken på den enda ungdomsbok som fanns med bland de nominerade.

Min favorit, utan att ha läst den, var Johanna Thydells och Emma Adbåges Dumma teckning! helt baserat på att det är två författare jag tycker mycket om. Boken verkar dessutom så himla fin, relaterbar och rolig. En annan favoritförfattare är Elin Nilsson och hennes Anrop från inre rymden ska jag nog faktiskt få tummen ur att läsa. Kanske läser jag också Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson som Linda Skugge beskriver som såväl läskig som rolig.

Nu vann ingen av dem, utan istället Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg utgiven av Mirando Bok, som startades hösten 2013 av Jenny Franke Wikberg. Det är en bilderbok om konstnärinnan Berta Hansson som beskrivs som en allåldersbok, men som utifrån beskrivningen låter mer som en bok för vuxna än en för barn. En konstnär som få känner till och ett format som är ovanligt, säger en rörd Lundberg och är märkbart glad över att den nu fått uppmärksamhet och med det säkerligen en del läsare. Kul med en vinst för en udda bok, men ingen bok som lockar mig så mycket.

Och så den kategori som brukar få mest uppmärksamhet, Årets svenska skönlitterära bok där jag höll alla tummar för Johannes Anyuru och hans De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. En bok som inte tog mig med storm direkt, men som har fastnat i mig. Så himla glad att han vann priset. Även Anyuru tackar en speciell lärare och påpekar hur viktigt det är med bra lärare som ser och når sina elever. Han har själv elever och även de får ett tack.

Nu är det förvisso Johannes Anyurus bok den enda av de nominerade titlarna jag har läst, så jag kan inte garantera att den är bäst, men bra är den och väldigt viktig. Dessutom är den väldigt annorlunda och kreativ. Några av de andra nomineringarna lockar också, som Hastigheten av Jörgen Gassilewski, Just nu är jag här av Isabelle Ståhl och Rosor skador av Jenny Tunedal. De två sistnämnda väntar på min läsplatta och blir förhoppningsvis lästa i jul.

Stort grattis till Saga Miketinac, Fatima Bremmer, Sara Lundberg och Johannes Anyuru.

 

 

Läs också:

Blod rödare än rött

Mina elever i ettan har just läst Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad. En fantastisk bok att läsa i helklass och med ganska nyanlända elever i klassen är det extra bra att det finns en bearbetad version utgiven av Vilja förlag. En bearbetning av originalet som självklart inte innehåller allt, men som är väldigt välgjord.

Några elever hade redan läst Stjärnlösa nätter och fick då istället läsa Arkan Asaads andra bok Blod rödare än rött, där han berättar sin fars historia och ger oss en hel del förklaringar till varför Casim agerade som han gjorde. Det börjar ganska bra med en ung Casim som är coolast av de coola, men ganska snart ställer hans humör och hans ovilja att rätta in sig i leden, till det för honom. Våldet finns ofta närvarande och även om Casim aldrig klagar riktigt är det lätt att förstå att han önskade att mycket vore annorlunda.

Lyckan ler mot honom igen när han några år senare gifter sig. Han väljer inte den brud hans föräldrar valt åt honom, utan önskar sig istället att få gifta sig med hennes lillasyster Jamila som bara är 13 år gammal. Det här reagerade både jag och eleverna på, men de som levt i en liknande kultur menar att så unga brudar var vanligare förr än nu och jag hoppas verkligen att de har rätt. Asaad väljer också att inte direkt problematisera åldern, utan framställer sina föräldrar som förälskade och lyckliga. Casim får lova att hålla sig ifrån Jamila sexuellt tills hon är femton, men så blev det inte. Också detta beskrivs som ett ömsesidigt beslut och så kanske det var. Med dagens västerländska ögon är det dock mycket problematiskt.

Hur som helst är det svärmodern Fatem som gör livet surt för Jamila och definitivt inte hennes make. Casim är Fatems favorit, men hans fru ger hon inte mycket för. Lite bättre blir det när första barnbarnet föds, ett barn som Fatem nästan ser som sitt eget. Under den här tiden befinner sig Casim långt från sin familj och krigar mot Iran. Livet i armén är tufft och när han förvägras permission tar han beslutet att lämna. Ett beslut som gör att han måste fly från sitt land.

I sitt sommarprogram från 2015 berättar Asaad mer om flykten och vad som hände mellan böckerna han skrivit. I både Blod rödare än rött och detta sommarprogram finns förklaringar om än inte ursäkter för Casims agerande. Helheten som skapas är egentligen bättre än delarna och det är väl precis så det ska vara.

 

 

Läs också: