När lärare möter bibliotekarier

Jag går en handledarutbildning på Borås Högskola och idag har vi vår andra träff. Just nu sitter jag på en föreläsning med Frances Hultgren och Monika Johansson från Bibliotekshögskolan i Borås om en ny modul i Läslyftet som heter Stimulera läsintresse och vänder sig till all personal inom skolan. Modulen i sig är kanske ingenting som passar på en blogg som denna, men vissa saker vill jag ändå dela med mig.

Det intressanta med hur modulens arbetades fram handlar om krocken mellan bibliotek och skola. Mellan läslust och läroplan.

Jag önskar att den syn på litteratur och läsning som presenteras i föreläsningen stod mer i fokus. Hur alla yrkesgrupper i skolan ska samverka kring elevernas läsning. Att läslust främjas även i ämnesundervisningen. Att en skolbibliotekarie finns, vilket borde vara självklart, men långt ifrån alltid är det. Inte heller att det finns ett skolbibliotek. Modulen handlar om saker som läsintresse, läsande förebilder, stimulerande läsmiljöer. Visserligen är den för grundskolan, men jag blir sugen på att botanisera lite bland texterna ändå. Speciellt intressant låter momentet om ”läsfrämjande genom estetiska uttrycksformer” som skulle kunna funka bra på programmet där jag arbetar.

Koppling till läroplan och kursplaner måste självklart finnas i Läslyftet och det kan inte förekomma ifrågasättande av desamma. Inte ens deltagande forskare kan göra det, då Skolverkets utbildningar självklart inte kan innehålla texter som inte följer de styrdokument som de själva tagit fram. Ändå är jag lite oroad över det faktum att kunskapskraven står helt i fokus, medan syftestexten som i svenska handlar mycket om just läslust, ofta glöms bort bland alla lässtrategier. Det är som att den så kallade lustläsningen blivit något fult och därmed försvinner mängträningen. Fortbildning måste också få handla om att kritisera styrdokumenten om de känns begränsande, vilket inte är detsamma som att inte följa dem. Nu har jag bara snabbt ögnat igenom de olika momenten i modulen, men den verkar vara fylld av en positiv syn på läsning. Det verkar också vara roligt att göra en läsvaneundersökning bland eleverna.

Hur man kombinerar frivilligläsning och ålagd läsning är en utmaning. Att hitta balansen mellan krav och frihet är en balansgång och ju äldre elever man undervisar desto mer krav blir det troligen. Gymnasiets kurser i svenska har till exempel massiva centrala innehåll. Då är det inte lätt att hinna med ens styrd läsning och jag tror tyvärr att många lärare väljer bort läsning av hela verk för att de känner att tiden inte finns. Motståndet bland eleverna att läsa kan också vara stort. Det är jobbigt, tar långt tid och uthålligheten saknas inte sällan. Jag tänker på texten Henrik Birkebo skrev för i våras om snuttifieringen av läsundervisningen, något jag visserligen även känner igen från min egen gymnasietid då vi i princip bara läste utdrag i antologier. Att få läsa i skolan känns dock viktigare nu än då. Visserligen läser unga som aldrig förr, men de läser sällan långa texter och då är det extra viktigt att vi tränar deras uthållighet i skolan.

Lärare är bra på att planera och genomföra undervisning, att dokumentera och bedöma. Bibliotekarier kan fungera som en stödjande pedagogisk resurs och arbeta med informationssökning, men också språkutveckling och litteraturförmedling. Tillsammans kan dessa yrkesgrupper självklart åstadkomma mer än de kan göra var för sig.

Vi har en fantastisk skolbibliotekarie, men även om jag samarbetar med henne ibland, så samplanerar vi i princip aldrig. Vi tipsar om böcker ihop ibland, andra gånger gör hon det själv för att eleverna ska få höra någon annan än samma gamla svensklärare. Däremot har vi inget skolbibliotek och därmed ingen naturlig stimulerande läsmiljö för eleverna. Det kommunala biblioteket är en fantastisk resurs, men det är inget skolbibliotek.

Note to self: glöm inte bort skolbibliotekarien

Läs också:

2 comments

  • Intressant inlägg och ämne! Funderar lite på det du skriver:

    ”Då är det inte lätt att hinna med ens styrd läsning och jag tror tyvärr att många lärare väljer bort läsning av hela verk för att de känner att tiden inte finns. Motståndet bland eleverna att läsa kan också vara stort. Det är jobbigt, tar långt tid och uthålligheten saknas inte sällan. […] Visserligen läser unga som aldrig förr, men de läser sällan långa texter och då är det extra viktigt att vi tränar deras uthållighet i skolan.”

    Är det verkligen uthållighet inom läsning som saknas? Är det kanske inte uthållighet rent allmänt? Att saker ska gå snabbt och att man vill få feedback/glädje direkt? Att lära sig ett nytt språk tar tid. Att få en universitetsexamen tar tid. Att bygga muskler tar tid. Att lära sig ett instrument tar tid. Att förstå relativitetsteorin tar tid. Att läsa en roman tar tid.

    Jag tänker att detta absolut är en sak skolan ska främja och öva upp, helst inom en massa olika ämnen och på bred front. Däremot tänker jag att läslust i sig självt bör kunna uppstå och främjas även genom korta texter.

    /Ponören
    Ponören recently posted..Ponören fyller 1 år! Har ett nytt liv börjat?My Profile

    • Håller absolut med om att läslust kan väckas även av korta texter, men som du påpekar saknas uthållighet inom många områden och det tror jag att vi behöver hjälpa de unga med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge