The Hate U give

Flera gånger i sommar har jag blivit medveten om den så kallade ”dolda rasism” eller ”vardagsrasism” som finns så att det räcker och blir över. Själv är jag inte utan fördomar, verkligen inte och jag gör säkert fel, men såväl sommarprat av Johannes Anyuru, Ann-Helén Laestadius, Negra Efendic och inte minst Linnea Claeson visar tydligt att fördomar och rasism frodas och det skrämmer mig. Självklart går det inte riktigt att förstå någon annans utsatthet, men vi måste verkligen försöka. En bok som fick mig att komplexiteten i utsattheten är The Hate U give av Angie Thomas.

I Angie Thomas debut träffar vi Starr Carter, som är 16 år och bosatt i Garden Heights, en så kallad utsatt förort. En del av staden där fattigdom råder, där få möjligheter finns och där många lockas att förändra sitt liv genom att t.ex. langa knark. Starrs pappa var en av dem som inledningsvis valde fel. Han har suttit i fängelse, men är nu en respekterad man i området, där han driver en butik. Hennes mamma har ett bra jobb och familjen skulle egentligen ha råd att bo i något annat område, men de bor kvar för att inte ses som svikare och kompromissar genom att låta barnen gå i en fin privatskola. Just kärleken och lojaliteten till området de bor i är en del av komplexiteten. Att flytta och svika är ingenting som Starrs pappa kan tänka sig att göra. Inte ens för att göra sin fru glad. Samtidigt finns det en gräns för vad han vill utsätta sina barn för.

Starrs halvbror Seven har en annan mamma, som nu är gift med förortens gangster. I familjen finns också två småsystrar och det är med en av dem Kenya, som Starr går till festen som förändrar hennes liv. Starrs barndomsvän Khalil är på festen och han skjutsar henne hem. På vägen blir de stoppade av en polis och utan någon som helst anledning kommenderas Khalil ut ut bilen. Han försöker förklara för polisen att han inte gjort något fel och kan visa körkort och registreringsbevis. Någonting gör att polisen känner sig hotat, troligen det faktum att Khalil är svart, kommer från ghettot och tidigare har langat droger. Vad det än är räcker det för att polisen ska ta fram sitt vapen och skjuta Khalil.

Skottet gör inte bara att Khalil mister sitt liv. Det tar också Starrs tro på polisen och på samhället. Orättvisorna blir så tydliga att hon börjar ifrågasätta världen omkring henne. Hon är det enda vittnet till Khalils död. Den enda som kan berätta hur det verkligen gick till. Att han inte hotat någon, eller uppträtt illa, utan blivit skjuten för att polisen såg honom och med hjälp av fördomar skapade en bild av hur Khalil borde vara.

Det här med att tappa förtroendet för polisen är en stor sak för Starr. Hennes morbror är polis och han är en av de viktigaste människorna i hennes liv. Om henne värld skakas om rejält gör morbroderns det också. Att Angie Thomson inte räds det komplexa gör boken riktigt läsvärd. Ingen är helt ond eller helt god. Vissa har betett sig illa, men börjat ett nytt liv. Andra är kanske förlorade för alltid. Alla perspektiv finns med och det gör The Hate U give till en ungdombok utöver det vanliga.

Black Lives Matter. Tänk att det fortfarande behövs en sådan kampanj. Tänk att det finns de som tycker att de har rätt att håna en sådan kampanj. Det visar att det finns många som borde läsa The Hate U give och som behöver läsa mer över huvud taget.

Så här skriver Erin Keane i en artikel om boken:

Every clueless white person on Facebook who commented on a story about the Baltimore uprisings with “but why are they destroying their own neighborhoods?” should be required to read this book. White people who have only seen poverty from a vague distance need to read this book and talk about it at home. White people who pull away from their black friends when they want to talk about racism should read this book and write a full report, with proper MLA citations. White people who have no black friends should at least make their book clubs read this book.

Hon fortsätter sedan med att uppmana alla poliser att läsa och självklart Donald Trump, om den nu inte är för svår för honom. Och ja, jag håller med. Det är många som borde läsa The Hate U give för att kanske, kanske kunna förstå hur det kan kännas att inte räknas på grund av sin hudfärg. Hur maktlösheten påverkar människor och hur svårt det är att ta sig till en annan värld, eftersom det betyder att man behöver förändra sig själv för att ha en chans att passa in. Starr vill inledningsvis passa in och visst kan pojkvännen Chris ses som just en anpassning eller till och med en provokation. Att hennes morbror jobbar som polis och bor i ett fint område kan säkert också provocera någon. Just det faktum att det finns så många regler för hur människor ”ska” bete sig och så många fördomar som styr bilden av oss att vi aldrig kan bli fria.

Det jag tycker mest om med Angie Thomas bok är att hon är tydlig med vad som är rätt och fel, men inte begränsar de möjligheter som är rätt. Det går att göra rätt på mer sätt än ett och det går utan tvekan att göra fel på så många sätt att de inte ens går att räkna. Att förutsätta att någons hudfärg och/eller bostadsort gör att du vet allt om hen är definitivt fel. Fördomar förstör otroligt mycket.

 

Läs också:

2 comments

  • Jag måste verkligen ta itu och läsa denna. Känner igen vissa saker själv och får höra både det ena och det andra när jag berättar vart jag arbetar (i vilket område) och den matchar inte alls min verklighet av platsen eller personerna men som sagt det är endast fördomar från andra.

    • Tycker absolut du ska läsa. Det är ingen idealbild av förorten som Thomas målar upp, men hon ger oss en beskrivning som känns äkta. Allt är inte bara svart eller vitt och det är skönt med böcker som använder gråskalor.
      enligt O recently posted..En ikon går ur tidenMy Profile

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge