Monthly Archives: augusti 2017

Rafflande miljöer


Under rubriken Rafflande miljöer samtalar Sofie Sarenbrant, Malin Persson Giolito, Mats Strandberg och moderator Rebecka Edgren Aldén. De har alla valt ganska vanliga miljöer till sina böcker, en frisörsalong, en gymnasieskola och ett demensboende. Jag har läst två av tre, Störst av allt och Hemmet, två favoriter.

Varför springer de inte iväg? Varför ber de inte pl hjälp? Det är två frågor som man måste tänka på när man skriver skräck, säger Strandberg och då är den isolerade miljön bra att använda. Han använde en färja i sin förra bok och i Hemmet blir de dementa en ersättning för alla han som brukar vara de som ser spöken först. Han utnyttjar att de inte riktigt är trovärdiga och inte tas på allvar.

Att det blev en salong som blev platsen för Sarenbrants senaste bok var naturligt, berättar hon, då många litar mycket på sin frisör och delar många hemligheter med hen. Det gör att just en frisör kan få veta mycket som kan användas till fel saker. Miljöer står ofta i centrum i hennes böcker och hon gillar att skriva om spännande miljöer som dessutom är platser där människor ser likadana ut, som ett sjukhus. En plats som samtidigt är väldigt trygg, där de som sviker ett förtroende gör den läskig. Sarenbrant lyckas hitta skräck överallt och det har blivit hennes grej att skriva om miljöer som spelar roll

Persson Giolitos bok utspelar sig på en gymnasieskola, men också på häktet och i rättssalen. Varför det blev som det blev vet hon inte, men efteråt kan hon konstatera att alla miljöer har det isolerade och det klaustrofobiska gemensamt. Det gäller egentligen också Djursholm. När hon var full, men inte finansministerfull, försökte hon förklara för för kollegan Åsa Larsson hur hon skulle skriva sin roman från en punkt och punkten blev häktet. Det som var bra med att placera sin huvudperson i isoleringscell var att slippa alla mobiler som bara förstör. Det är författarna överens om, att just mobiler och modern teknik har förstört mycket i båda kriminalromaner och skräck. Platser som inte har täckning blir därför bra ställen att placera karaktärer. Däremot finns det miljöer som är uttjatade och kanske ska undvikas, men det är också skillnad på klyschor och klassiker. Som den isolerade ö Edgren Aldén skriver om i sin senaste bok. Den mörka gångtunneln och stugan i skogen är däremot miljöer som panelen vill undvika. Däremot önskar de att se själva skrivit den första boken om djurkyrkogård eller flygplan. Däremot skulle kanske en flygplats vara en bra plats, säger Persson Giolito, då det ska vara så säkert efter alla kontroller. Edgren Aldén lyfter fram segelbåten som en riktigt läskig plats. Ett isolerat hotell är kanske Strandbergs favorit.

En gymnasieskola är också en väldigt tacksam miljö att skriva om, säger Strandberg, där människor sammanförs av en enda anledning, nämligen att de är lika gamla. Det är också en plats för starka känslor och en plats som är svår att undvika. De flesta går gymnasiet och tvingas därför till en plats som kan göras väldigt skrämmande. Att ta de vanliga, bekanta miljöerna och skapa skräck och spänning där är en rolig utmaning, fortsätter han. Miljön blir då nästan som en karaktär. De kan begränsa, men också hjälpa till.

En flicka eller kvinna får inte lika mycket sympati när de begår brott, som pojkar och män kan få. Visst finns motsatsen, som Knutbymordet, men det finns ändå en tendens att göra hjältar av män som är brottslingar. Att välja att skriva om Maja, som är en rik tjej får väldigt lite automatisk sympati. Nu påstår Persson Giolito att hon aldrig kommer att skriva någon mer bok, men om hon ångrat sig så kommer hon troligen att återvända till fängelsemiljön. Det finns något otroligt klaustrofobiskt i den miljön och att undersöka vad som händer med människor som spärras in fascinerar henne. Hon har intervjuat människor som suttit inspärrade länge och en person menade att man självklart klarar det, men det händer något med en.

Vad händer nu? Strandberg ska skriva en ungdomsbok och jobbar dessutom med filmmanus till Färjan och Hemmet. Sarenbrant skriver på en ny bok om Emma Sköld och Persson Giolito kanske skriver något när hon inte är så trött längre. Jag hoppas att hon snart blir pigg och skrivsugen.

Läs också:

Nya krim- och dramatrender


Nu blir det fokus på tv istället för böcker i seminariet Nya krim- och dramatrender med Josefine Tengblad, Mats Strandberg, Martin Österdahl och Tor Jonassson. Tengblad dramachef på TV4/C more berättar att hösten bjuder på fler dramaserier än någonsin, hela åtta stycken. Sport och drama är det som säljer och trots att marknaden kan verka överhettad så verkar tittarna bara vilja ha mer.

Strandberg gillar att skräck- och krimserier börjar gå in i varandra och föga förvånande är nya Twin Peaks en favorit. Trenden med att blanda verklighet och det mer övernaturliga är något annat han gillar och nämner Åsa Avdic bok Isola och poddserien De dödas röster som bra exempel. Tengblad vill hitta serier som är just mer åt skräckhållet för att inte riskera att upprepa sig. Annat som publiken vill ha, eller vad tv-bolagen tror att folk vill ha är stjärnor som dramaserier byggs kring, säger Tengblad. Dyrt är en trend, säger Österdahl och eftersom du konkurrerar internationellt krävs det att även svenska produktioner blir större och bättre. Mycket blir då på engelska även här i samarbete med stora amerikanska bolag. Eller samproduktioner med andra länder som Danmark i Bron.

Österdahl har varit programredaktör på SVT och håller just nu på att titta ikapp på serier som andra bolag producerat. Han nämner The Wire, The Handmaids Tale och The Nightmanager. Konkurrensen i hemmen är större än någonsin förut i och med alla streamingtjänster som visa stora amerikanska produktioner. Det är både dyrt och svårt att konkurrera. Jonasson är agent och säger att det finns ett stort intresse för svensk kriminallitteratur även internationellt. Att många skriver serier är bra om de ska kunna dramatiseras för tv. Däremot är det en nu möjlighet att nå en publik, då filmbranschen i Sverige är så liten, säger Strandberg. Trots att han gillade filmen Cirkeln hade de kanske tänkt tv-serie om de vetat hur stor den trenden blivit. I en tv-serie finns det mer tid att verkligen följa karaktärer och inte så mycket behöver strykas, vilket var fallet med Cirkeln och säkert väldigt många böcker som blir film. När en bok ska kokas ner till ca 2 timmar, blir det självklart mycket som inte kan tas med. Möjligheten att skapa karaktärer som blir populära är lättare i en serie än i en film, säger Österdahl och Strindberg tillägger att tv-serier ofta är mer experimentella och nyskapande.

Förut hade tv-produktioner låg status, men så ser det inte ut längre. Ett exempel är Big little lies som har en väldigt imponerande rollista. Josefine Tengblad berättar att det märks att de stora skådespelarna både flyr till internationella serier, men också att andra stora skådespelare kan lockas hit. Det finna också fler internationella samarbeten i tv-seriebanschen, en bransch som inte alls är lika konservativ och ängslig som filmbranschen. Just ängsligheten märks kanske mest i Hollywood och kanske är det därför skådespelare som Nicole Kidman nu väljer tv.

Att skriva direkt för tv borde vara en möjlighet att nå ut med sitt skrivande. Alla producenters dröm är att hitta en bra författare som skriver direkt för tv. Det är dock ganska ovanligt, då de flesta börjar med bok som sedan görs om till tv-serie. De flesta serier bygger på just böcker, säger Tengblad och därför söker de efter bra böcker. Det är dock ingen garanti att en bra bok blir en bra film eller tv-serie. Andra gör tvärtom, som Hans Rosenfeldt som skrivit för tv ganska länge, men senare också böcker. Han tröttnade på trögheten i bokbranschen och vände tillbaka för att skriva tv-serien Bron. En serie med en extremt bra ”hisspitch”, vilket är viktigt för att skapa en succé, säger Martin Österdahl. Tengblad påminner dock om att första säsongen inte var någon jättesuccé, utan det var andra säsongen som slog brett. En udda karaktär som Saga Norén hade troligen inte funkat i en film, men i en tv-serie finns mer tid att utveckla en karaktär.

Lite roligt är det att Mats Strandberg avslutar med att tipsa om The Good Wife, som är en av mina favoritserier. Andra tips för panelen är Farang och Modus.

 

Läs också:

Ondskans psykologi


Helena Dahlgren är verkligen en moderator som är bra på att skapa en trevlig och personlig stämning. I dagens första seminarium för mig möter hon Mariette Lindstein och Torkil Damhaug för att samtala kring ondska. Hon inleder med att ställa frågan, ”finns ren ondska?” och nej, det tror i alla fall inte Lindstein. Damhaug, som har en bakgrund som psykiater menar att det snarare handlar om en brist på empati, vilket vi självklart vill bota, men det går inte att få bort ondskan. En person som är ond kan också vara trevlig och till och med god ibland.

Frågan är också vad som orsakar onda handlingar. Om det är självförsvar är det svårare att kalla det ondska, medan handlingar som förs för att skydda territorier, vinna pengar eller för sin religion. Då är den som utför den onda handlingen inte sällan övertygade om att hen gör rätt eller till och med något gott. Detta gäller speciellt vid terrordåd, men onda handlingar kan också tvingas fram av hot som skapar rädsla för att själv skadas eller att anhöriga ska bli inblandade. Det stora syftet kan göra att människor acceptera ondska för att man helt enkelt tror på den som egentligen är ond, men som utövar en känslomässig makt.

Lindstein som varit sektmedlem har funderat mycket på ondska och hur den som kan klassas som ond kan påverka så mycket. Just det stora syftet står över en enskild ond handling. Sektmedlemmar blir hjärntvättade och tror ofta att allt utanför sekten är ont och farligt. Sektens uppgift är att bekämpa den ondskan och deras ondska är därmed rättfärdigad. Lindstein talar om hur hon hjärntvättades till att vara rädd för de utanför, t.ex. psykiatriker och journalister som målades upp som de största fienderna. Efter att hon bröt med sekten fanns den rädslan kvar.

Lindstein berättar om den hjärntvätt hon utsattes för. I sekten bröts all kommunikation med omvärlden, de fick inte läsa tidningar, använda internet eller följa med i vad som hände i världen. En av de få händelser de fick se var 9/11 då sektledaren menade att detta skett för att de varit för dåliga på att bekämpa ondskan.

Kan alla utföra onda handlingar? Dahlgren frågar om Damhaugs huvudperson som på många sätt är både god och ond. Han har sett mycket och pratat med många som både utsatta för och utfört onda handlingar. För att kunna hjälpa måste du kunna sätta dig in i andra, även de som är onda. Detta påminner om att skapa karaktärer och det är viktigt att kunna gå in i både goda och onda sådana för att skriva trovärdigt.

Lindstein kunde inte förstå de som utsatte henne och det var inte heller hennes syfte när hon skrev sina böcker. Ingen i hennes böcker är helt verklig, utan de är karaktärer med drag från verkligheten. Även karaktärer som är onda kan påpeka och när hon skapade sin egen sektledare blev hon nästan manipulerad av sin huvudperson trots att han inte fanns.

Reglerna för kriminalromaner som Elly Griffiths tog upp under torsdagens Afternoon Tea diskuterades även här då båda författarna har med tvillingar i sina böcker trots att en regel var ”No twins”. Danhaug menar att det nu snarare är en trend att bryta regler och att man försöker komma ifrån tidigare klichéer. Som Lindstein säger skulle en bok som följde alla regler bli fruktansvärd och hon gillar själv att bryta regler för att det ska vara kul att skriva. Sedan är hon inte bara glad och god, utan ser fram emot att hennes böcker nu kommer ut på engelska och kan läsas av sektmedlemmarna.

Vilka härliga människor på scenen. Nu måste jag verkligen läsa något av såväl Damhaug som Lindstein. Det har var verkligen ett av de bästa punkterna på Crimetime!

Läs också: