Frukostbokklubb om Annabelle


I sista sekunden hann vi fram till Breakfast Bookclub som diskuterar Annabelle av Lina Bengtsdotter. En bok där polisen Charlie Lager står i centrum, en ovanlig eller vanlig polis beroende på hur man ser det. Ovanlig för att hon är ganska gränslös och dessutom ställer hennes depression till det, men vanlig för att det börjar bli gaska vanligt just med trasiga kvinnliga poliser.

Ann-Sofie och Marie ställer frågor från deltagare i frukostbokklubben och bland annat handlar det om Susanne, barndomsvännen som Charlie finner igen. Att vänskapen inte tagit slut. I fortsättningen som är på gång finns Susanne kvar och Lina lovar att hon ska få det lite lättare. Lina själv känner ganska mycket för sina karaktärer och tyvärr säger hon sig vara mest som Nora, som oroar sig lite för mycket. Nora vill försöka skydda sin dotter från allt ont, så mycket att hon nästan kväver dottern. Mitt i skrivandet av Annabelle försvann Lisa Holm, en flicka som var otroligt lik Linas äldsta dotter. Då blev hon så mycket som Nora att det blev jobbigt.

Något som är spännande i boken är att Annabelle är så mycket mer än ett offer. Som Lina säger är hon komplex, både smart och duktig i skolan, men samtidigt går hon på fester. Tidigare hade hon en FB-sida där hon kunde kontaktas för att göra skolarbeten åt andra. Att läsa mycket är inte alltid accepterat, något som Lina själv gjorde på gymnasiet. Annabelle vågar stå för det, medan Lina gömde sig på toaletten med en chokladboll för att läsa ostört.

Böcker och läsning är viktiga i Annabelle och även Charlie är storläsare. När Charlie åker till Gullspång packar hon sina kläder slarvigt, men de tre böckerna på nattduksbordet glömmer hon inte. Från början var det utskrivet vilka tre böcker hon tog med sig och eftersom hon sedan kritiserade en bok rekommenderades hon att ta bort den.

Namnen då? Annabelle kommer från en dotter i en konstnärsfamilj i Gullspång, men hon inspirerades också av fallet Mary Bell i Newcastle 1968. Att Charlie heter just så är för att Lina ville ha ett könsneutralt namn. Vissa namn fick hon förändra, då många var amerikanska. Att det skulle vara konstigt tänkte hon inte på, då många i Gullspång väljer just sådana namn.

Att förlägga sin debutbok till Gullspång låter självklart. Platserna finns och det var känslosamt att återupptäcka dem. Lanthandeln var inte övergiven när hon växte upp, men sköldpaddan i fimpakvariet fanns på riktigt. Huset Betty och Lina bodde i finns också, men det är en liten stuga och inget stort hus som i boken. Från början hade hon dock ett fiktivt namn på platsen, men uppmuntrades att använda den verkliga platsen. Hon trodde från början att det skulle begränsa henne, men det blev tvärt om.

Hon har fått fina reaktioner från folk i Gullspång, trots att hon skildrat det mörka och problematiska, men också det vackra. Hennes mamma planerar vandringar, säger Lina och berättar att hon försöker bromsa henne. Vi får se hur det går. Tanken var att bok två skulle utspelar sig i Stockholm, men hon ha ändrat sig och kommer att ta med oss till Gullspång ändå. Dessutom finns det många konflikter i ett lite samhälle som kan vara fruktbara. Att inte bo där och ha en viss distans hjälper dock. Det märks att hon känner till miljön och beskrivningarna av orten är riktigt fina.

Viljan att berätta och beröra har alltid funnits. Som barn fick hon aldrig sova med de anda barnen om hon skulle sova borta när föräldrarna var på fest, då hon annars berättade historier och höll dem vakna. Att skriva har varit en del också och självklart är det roligt att bli utgiven. Som ensamstående mamma med tre barn och ett lärarjobb är det svårt att hinna skriva så mycket som hon vill. Hon blir lätt distraherad av andra och nu åker hon till Kista och skriver på Café för där finns många med andra modersmål än svenska. Då riskerar hon inte att tjuvlyssna och flyga iväg i tanken, men får ändå ett trevligt bakgrundsbrus som hon behöver.

I boken finns tre berättelser som är snyggt sammanflätade. Så var det inte från början, utan hon var oroad över hur de olika rösterna skulle höra samman. Just nu sitter hon i samma situation med sin andra bok, där olika röster pockar på. Lina berömmer de personer på förlaget som hjälpt henne att förfina. Är den andra boken svårare?, undrar Ann-Sofie, men Lina tycker nog att det är skönt att ha en mottagare. Däremot har det tagit lång tid att skriva, då så mycket annat hänt under tiden. Det är också svårt att veta hur man ska skriva en serie, men ändå en bok som går att läsa fristående. Jag ser hur som helst fram emot att läsa.

Läs också:

One comment