Monthly Archives: juni 2017

Ursäkta att jag blir lite förbannad

Två gånger har jag mailat rektorn på mina barns skola med frågor som skulle kunna ses som klagomål. Ingen av gångerna har jag tagit upp saken med mina barn. Som lärare vet jag nämligen att det dummaste du kan göra som förälder är att öppet kritisera skolan dina barn går på. Ännu värre blir det om du väljer att alltid tro på dina barn istället för att tro på skolan. Med detta menar jag inte att du som förälder aldrig får kritisera skolan, för det får du, men var medveten om att ingen tjänar på att du motarbetar de lärare som ditt barn träffar varje dag.

Det kan hända att jag blev lite förbannad idag, men det finns gränser för vad föräldrar borde göra. Jag är skeptisk till läxor. Faktiskt väldigt skeptisk. Ibland ger jag läxor, men då ska de vara befogade och eleverna ska kunna fixa dem utan hjälp av vuxna. Som till exempel att läsa en bok. Att som förälder ifrågasätta en sådan läxa är minst sagt kontraproduktivt.

För två somrar sedan fick en av mina söner ett läsbingo att göra under sommaren. Andre sonen ville ha en kopia och de tävlade hela sommaren. Det var den sommaren de blev läsare. När jag ser att föräldrar i sociala medier klagar på att lärare ”tvingar” deras barn att läsa en bok under sommaren undrar jag helt ärligt hur de är funtade. Möjligen blir jag oproportionerligt förbannad, men det här provocerar mig något vansinnigt.

Det handlar inte bara om att föräldrar inte respekterar sina barns lärare. Vid närmare eftertanke handlar det ganska lite om det. Istället handlar det om vikten av läsning och hur ett barns hela skoltid påverkas av huruvida hen är en läsare eller inte. Det finns inget som säger att det måste vara skönlitteratur ett barn läser. Faktaböcker går utmärkt, men det är viktigt att ditt barn läser och att hen läser sammanhängande längre texter. Läsning handlar nämligen inte bara om förståelse, utan om uthållighet. För att klara sig bra i skolan behöver ditt barn orka läsa längre texter. Att då ”tvingas” läsa böcker är utmärkt. Faktiskt avgörande.

Grabbarna O har några boktips till lässugna och läsovilliga ungar. Kom igen nu alla föräldrar, utmana ungarna att läsa minst en bok i sommar oavsett vad läraren har sagt. Läs dem gärna själv också, så har ni något trevligt att diskutera kring middagsbordet.

 

Serien om Gregor från Ovanjord av Suzanne Collins.

Böckerna om Tam av Jo Salmson, som inleds med Tam tiggarpojken.

Dessa böcker följs av serien Drakarnas öde, som inleds med Stjärnstenen.

Serien om Percy Jackson av Rick Riordan, som inleds med Född till hjälte.

Spejarns lärling av John Flanagan, en lång serie som inleds med Gorlans ruiner.

Legendtrilogin av Marie Lu. Första boken heter logiskt nog Legend.

Warriors av Erin Hunters, som inleds med Ut i det vilda.

 

Fler boktips för barn och unga hittar du här.

PS. Bibliotek är fantastiska. De gör att alla barn kan läsa böcker. Ta med dina barn dit och låna, helt gratis! DS.

Läs också:

En söndagssmakbit om kvinnohat och hämnd

Sista smakebiten innan Flukten fra virkeligheten tar sommarferie. Just nu läser jag Katarina Wennstams Skuggorna, som blev ett annat val av ”1 deckare i redan påbörjad serie” än jag avsett i mitt ”läsrecept för tröglästa”, som jag publicerade ändå. Jag ska läsa Dödsmärkt av Peter James också, men den finns på iPaden och idag ville jag läsa i solen. Solen är alltså anledningen till att jag återser Shirin Sundin, nyskild och ganska så tillfreds med livet. Till skillnad från Charlotta Lugn, som inte alls lever upp till sitt namn i denna bok.

Det är sommar i Stockholm och en liga misshandlar män. En av dem tillhör den absoluta toppen i SD och visst ligger det nära till hands att tro att det handlar om ett politiskt motiv. Det visar sig dock att denne politiker blivit dömd för misshandel av en kvinna och det har han gemensamt med de andra offren. Polisen söker efter en liga som hämnas misshandlade kvinnor genom att utsätta gärningsmännen på exakt samma sätt som de utsatt kvinnor de påstått sig älska. Öga för öga, tand för tand.

Shirin Sundin är försvarsadvokat till en av ligamedlemmarna. Den enda polisen inledningsvis får tag på. Under en fest diskuterar hon och Nils Becker om det spelar någon roll att just denna liga består av kvinnor som utsätter män som misshandlat och våldtagit. Är det så att folk egentligen tycker att de får skylla sig själva? Tord Hedman, åklagare, får ikläda sig rollen som den kränkta mannen som tycker att det är fruktansvärt orättvist att kvinnor får göra vad de vill, medan män alltid får skulden för precis allting:

 

”Jag säger ju det. Det är skillnad på kvinnor och män. Kvinnor som slår tillbaka får hela folket med sig, män får bara skit vad de än gör”, muttrar Tord Hedman som har sjunkit ihop något över sitt vinglas i brist på uppmärksamhet.

”Kanske med rätta”, svarar Nils honom. ”Har det aldrig slagit dig hur orättvist det är i grunden? Eller hur ett samhälle som styrs av oss män också borde kunna ställa högre krav på hur män beter sig? Att ett samhälle får de brott det förtjänar och att det knappast är någon slump att kvinnorna nu har börjat ge igen i organiserad form? Jag tror att ett samhälle som hade agerat annorlunda varje gång en kvinna blir hotad, misshandlad eller våldtagen inte skulle se den här typen av vedergällning”

Shirin ser hur Tord blänger på Nils. Hon har sett den blicken många gånger förr.

Hur många män tar för givet att andra män ska stå på deras sida bara utifrån könstillhörighet, blir förnärmade när den andre ifrågasätter hans sexistiska skämt eller fördomsfulla analyser.

 

Det jag uppskattar med Wennstam är hur hon blandar underhållning och samhällskritik. Än så länge är Skuggorna bra och jag hoppas att slutet håller måttet!

 

Läs också: