Om vikten av läsning och läsande förebilder

Det pratas mycket om läsfrämjande och inte sällan handlar det om att ungdomar ska läsa och fokus brukar ofta ligga på pojkarna. Varför läser de inte?

Enkelt skulle jag säga att det handlar om att få vuxna läser, kanske framför allt män och läsning är ingenting som anses vara av allmänintresse. De senaste dagarna har Svt:s nya morgonsatsning diskuterats och det faktum att den korta stund som tidigare ägnats åt boktips nu tagits bort. Karin Olsson skriver bra i Expressen om hur det finns risk att läsning blir en sysselsättning för några få och jämför med kalligrafi. Riktigt så illa hoppas jag verkligen att det inte blir, men vi behöver satsa mer på att få in läsningen i vardagen, inte marginalisera den ännu mer.

För några år sedan var jag på ett seminarium på Bokmässan med titeln ”Män med makt – varför läser de inte?”. Stefan Eklund var en av deltagarna och han sa ”Det ingår inte i den nutida bilden av en man med makt att han läser skönlitteratur. Kanske handlar bilden till och med om att han inte gör det.” och det verkar vara så. Han hänvisade också till en undersökning som visar att ju oftare män går till bibliotek och lånar böcker, desto mer positiva till invandring är de. Skönlitteratur bidrar till empati och tolerans. Egenskaper vi gärna vill att män med makt ska ha. Chansen är då större att de fattar beslut som är bra även för andra. Utan tillgång till skönlitteratur har du svårt att leva dig in i andras tankar och känslor. Nu påpekade visserligen Horace Engdahl att det är svårt att bevisa att man blir god av att läsa skönlitteratur, då Goebbels till exempel var fil dr i tysk litteratur. Litteratur är ingen garanti för godhet alltså, men kan förhoppningsvis ge en bild av verkligheten som inte är svart-vit.

Min övertygelse är ändå att den som läser också blir en bättre människa och det är därför jag tycker att frågan om läsning och läsfrämjande är så viktig. Faktiskt borde den vara central i samhällsdebatten. Sven Hagströmer, som också deltog i seminariet menar att män med makt inte läser för att det går att klara sig i Sverige utan att läsa skönlitteratur. Det går inte i t.ex. Frankrike. Vi behöver uppdatera litteraturens status och kanske är det män (och kvinnor) med makt som måste börja.

Under Litteralund lyssnade jag på ett seminarium om Läsfrämjande med Katti Hoflin, Anne-Marie Körling, Åsa Storck, Anna Hällgren, Nick Jones och Agneta Edwards som jag inser att jag glömt skriva om. Där talades bland annat om baksidan med läsfrämjande och hur lätt läsning blir ett tvång, när det borde vara (och är) något fantastiskt.

Anne-Marie Körling talade om vikten av att litteratur och läsning syns i oväntade sammanhang och berättade att hon uppmanat en företagsledare att högläsa på ett styrelsemöte. Det blev så tyst och koncentrerat som det aldrig varit förr. Högläsning kan verkligen fånga människor. Vem minns inte hur Tommy Svensson tog med sig Karin Boye in i omklädningsrummet under VM-94? Det är just de oväntade mötena med litteratur som är viktiga att värna om.

Kulturen behöver spridas och det är därför jag håller en extra tumme för Östersunds Fotbollsklubb i Allsvenskan. De arbetar sedan 2012 med Östersunds Kulturakademi och ser kulturen som ett viktigt komplement till fotbollen. På hemsidan står följande ”Genom att även erbjuda ett kulturellt kapital ger också Östersund FK sina spelare och ungdomar redskapen och självförtroendet och (sic!) röra sig i den kulturella sfären.” För visst handlar det i mångt och mycket om redskap och självförtroende. Kultur i allmänhet och kanske litteratur i synnerhet blir något för andra, inte för en själv, när det borde vara något för alla.

Ett annat bra exempel på hur kultur och sport möts är i bandylaget Edsbyns möte med biblioteket, där spelarna bland annat genomfört sagostunder. Mer sådant! Problemet med den bristande läsningen är nämligen inte skolans. Det är ett samhällsproblem. Det gäller då att komma ut till dem som kanske inte går till bibliotek eller besöker andra kulturella samlingsplatser. Läsfrämjandet riskerar annars att bli för de redan frälsta.

Katti Hoflin, stadsbibliotekarie i Stockholm och ordförande i Läsdelegationen talade under seminariet på Litteralund om vikten av att nå dem som inte identifierar sig som läsare, icke-läsarna. Hon poängterar också att det inte bara är litteraturen, utan all kultur som behöver ta mer plats i vårt samhälle. Halvt på skämt och halvt på allvar säger hon att allt kan lösas om alla skolor blir kulturskolor. Hon har onekligen en poäng. Den skola som Björklund skapade, där kulturen satts på undantag och på gymnasiet endast är till för några få, är ingen skola som skapar kulturella människor.

I skolan har läsning blivit något som ska bedömas. Läsning ska vara nyttigt och träning av lässtrategier är viktigare än lustläsningen. Sådant ska göras hemma, men tänk om det inte sker. Körling berättar om barn som inte kan läsa och gör allt för att dölja det. Så får det inte vara. En standardfråga när barn kommer till elevhälsan för att de inte mår bra borde vara ”hur går det med läsningen”.

Man kan vara en läsare på olika sätt. Det är återigen något som är en krock mellan skolans krav och olika vägar in i läsning. Även den som läser serier är en läsare. Det gäller både att komma in i läsningen och att komma vidare. Är det så att de ”måste gå vidare” från t.ex. fantasy. Kanske. Någon gång kan det vara bra. Om inte annat för att få en allmänbildning och här har skolan ett ansvar. Det handlar inte om att värdera, utan att bredda.

Att värdera andras läsning är inte något vi ska syssla med, det påpekar Åsa Storck under seminariet. Hur ska någon se sig som läsare om de tror att de läser fel sorts böcker. Jag påminns om hur viktigt det är att jag kanske tipsar ännu mer om böcker jag läst och visar att jag läser olika sorters böcker. Både ”fina” och ”fula”. För visst värderar vi. Härom veckan hamnade jag till exempel i en diskussion i en lärargrupp på Facebook, där någon fnös åt att jag hade med ”en bok av någon bloggare” på min lista över sakprosa. Underförstått, litteratur som var sämre och därmed inte borde läsas i skolan. Jag håller inte med. Även en bok av en bloggare kan vara en bra bok som verkligen är läsfrämjande. I höstas läste många av mina elever Ibland mår jag inte så bra av Therése Lindgren och var helt fast. Att låta dem läsa och upptäcka den var verkligen läsfrämjande.

Slutsatsen? Vi borde prata mer om böcker och läsning i många fler sammanhang än nu. Inte trycka bort den lilla uppmärksamhet böcker får. Vi borde flytta ut högläsningen i samhället, fråga alla som intervjuas i sportnytt om vad de läser just nu, låta artisterna i Melodifestivalens löjliga introfilmer prata böcker istället för nonsens. Politiker borde citera litteratur, något som enligt seminariet om mäns läsning inte skett sedan Olof Palme var statsminister.

 

Läs också:

18 comments

  • Det var ett riktigt intressant inlägg! Tack för det!
    Robert W recently posted..Är det så här illa?My Profile

  • Mina svärföräldrar är bra exempel på det här. Hon läser, inte han och jag vet inte hur många gånger de har varit här och sagt något i stil med att han kanske har läst sju böcker under åren de har varit gifta (över 30), och skrattat. Varav det blivit tyst när jag sagt att det inte är något att skratta åt och att det bara är att göra om och göra rätt. Han kan läsa, och tittar gärna i sådana där samlingar med samlade fakta, men skönlitteratur går inte. Det har såklart spridit av sig på deras barn och varje bok jag frågar om min sambo har läst, blir svaret nej. Aldrig någon Astrid Lindgren, ingenting. Ibland läser han, mest för att jag försöker trycka på tror jag. Och jag gör allt jag kan för att läsa för barnet, jag vill ju att han ska hitta det där magiska som jag har fått uppleva.

    • Min pappa läste böcker på semestern, men annars var det bara tidningar. Inte så bara, då nyheter ofta diskuterades hemma och det är också viktig kunskap. Min mamma läste och läser mycket, liksom min mormor. Morfar blev läsare när han gick i pension. Jag tror att det är viktigt att vi är förebilder för våra barn och i alla fall läsa högt tillsammans med mig. Det har både jag och min man gjort, trots att det är jag som läser mest själv.

  • jag är världens bästa farmor och mormor ?
    Hanneles bokparadis recently posted..Ida & Alice in WonderlandMy Profile

  • (inte se ner på prinsess-tidningar, mycket omtyckta ❤️ )
    Hanneles bokparadis recently posted..Ida & Alice in WonderlandMy Profile

  • Lärare läser inte heller – Bill Gate är storläsare.
    Hanneles bokparadis recently posted..Ida & Alice in WonderlandMy Profile

  • Fint inlägg! Satt just och grubblade på samma sak. Det känns så otroligt viktigt att få in litteraturen i vardagslivet på det viset som du beskriver, så att det inte blir en liten klick som läser och som uppfattas som närmast en elitistisk grupp med inträdeskrav. Läsning för alla!
    Joelinda recently posted..Bokstagrammare med inflytandeMy Profile

  • Mycket klokt inlägg. Viktigt att göra läsningen synlig och inte värderande. Jag tror att jag har blivit bättre på att inte värdera vad jag (och andra) läser med åren och det är också nu som vuxen som jag varierar min läsning som mest. Jag tror att många män hellre lyssnar på talböcker än läser själva så jag ser det inte riktigt lika dystert. Däremot så ser ju ex. inte barnen om pappa (eller för den delen mamma) lyssnar på skönlitteratur i bilen på väg till och från jobbet…
    Sara recently posted..En smakebit på söndagMy Profile

    • Alla sätt att läsa är bra och det går ju att prata om ljudböcker också. Då visar man att det också är läsning och att läsning är viktigt. Jag tänker på det när jag läser på min iPad. Att faktiskt påpeka att det är en bok jag läser. Min pappa läste aldrig böcker, men alltid tidningar. Det är också en läsning som värderar kunskap.

  • väldigt bra inlägg. högläsning är helt underbart i alla möjliga sammanhang. jag har en gång föreslagit att sätta skönlitteratur på dagordningen vid styrelsesammanträden.
    det borde vara obligatoriskt vid kulturnämndssammanträden och för utbildningsnämnden och barnomsorgsnämnden och socialnämnden och äldrevården.
    tätt samarbete mellan lärare och bibliotekarier är väldigt fruktbart
    A ROOM OF MY OWN recently posted..Tematrio – KroppenMy Profile

    • Läsning borde verkligen bli en del av så många olika sammanhang. Högläsning är ett lätt sätt att gemensamt upptäcka och uppleva en text.

  • Christina Lindström

    Jag håller med dig till 100%. Viktigt, viktigt inlägg! (Om detta har jag tänkt och orerat mycket, till exempel i Bladen brinner.)