Monthly Archives: maj 2017

En andra semifinal

Egentligen orkar jag inte med en semifinal till, men jag kör en halvsnabb variant på svtplay. Dels var jag sen i starten och dels är jag lite halvtrött på programledarna redan efter en semifinal. Några korta kommentarer blir det och kanske tippar jag lite också. Det verkar ju dock som att det är bättre att lita på oddsen än på mig.

Först ur är Serbien som bjuder på en klassisk schlagerballad. Inte direkt intressant. Däremot gillar jag verkligen Österrikes Nathan Trent, som lyckats få en geting i betyg av Expressen. Jag håller inte med. Lite ointressant absolut, men bättre än de överdrivet pampiga powerballader som dominerar årets tävling. Faktiskt gillar jag också Makedoniens låt. En pigg sak med synthvibbar. Funkar. Nu är det visserligen så att det som funkar i Eurovision inte nödvändigtvis är objektivt bra, men i sammanhanget är det helt okej.

Claudia från Malta kan helt klart sjunga. Däremot har hon begåvats med ett riktigt sömnpiller till låt. Så sjukt tråkig. Snabbspolade, så jag kan ha missat något fantastiskt. Rumänien kombinerar Bon Jovi-rock med joddling och det funkar inte direkt bra. Sanslöst är bara förnamnet. Det känns ganska osannolikt att den skulle gå vidare. Tre systrar från Nederländerna imponerar sångmässigt. En låt som jag kan tänka mig växer efter några lyssningar. Helt okej, men en höjning som inger respekt. Snyggt.

Ungerns Jon Henrik Fjällgren heter Origo. Möjligen kan fiolen och dansaren hjälpa honom, men jag är tveksam. Däremot imponeras jag av Anja, som vann The Voice Australien och nu tävlar för Danmark i Eurovision. Kanske lite för slätstruket, men visst borde det bli en finalplats?! Den här unga damen kan helt klart sjunga och borde göra intryck trots att hon kämpar med en rätt så tråkig låt.

Irland gör en Belgien och skickar en supernervös och ung artist. Oförargligt och ganska ointressant. Svårt att tippa helt klart. Ballongen på scenen är i alla fall stämningsfull. James Brown har inspirerat till San Marinos låt, eller i alla fall verkar det så. Den sågas av kommentatorerna, men jag tycker nog att den är långt ifrån sämst. Inte bra heller, men det är knappast alla låtar i denna semi.

Kroatiens låt beskrivs som ”My little pony möter Paul Potts” och ja, speciellt är det helt klart om än lite mindre pastellfärgat. Mycket tveksam till mannen med de tre rösterna. Sjunga kan han (de?) men nja, det är allt lite väl knäppt. Eller?

Jag vill väldigt gärna gilla Norges Jowst, men det lyfter inte riktigt. Helt okej, men lite väl många märkliga ljudeffekter. Kan växa efter några lyssningar.

Schweiz tävlar med trion Timebelle och låten Apollo. Mäktig gul klänning på sångerskan och en bra röst. Fler som sjunger bättre idag, men tråkigare låtar. Synd. Svenska låtskrivaren Elias Näslin har ändå lyckats hyfsat. Till skillnad från Vitryssland. De har verkligen en mycket märklig låt.

Bulgariens Kristian Kostov är vinnartippad och jag förstår varför. Inte min typ av musik, men det här skulle kunna vara årets vinnare. Ingen klockren röst tyvärr, men en låt och en sångare som kan tilltala många. Litauen bjuder istället på en ganska så märklig historia. Inte alls min grej. Grannlandet Estland bjuder istället på 80-tals pop och jag gillar den, trots att det är en spretig historia. Lite känns det om att Koit Toome och Laura sjunger två olika låtar och jag gillar Estlands Magnus Carlssons insats skarpt. Helheten blir konstig, men ändå ganska så trevlig.

 

Till final tippar jag:

Serbien

Makedonien

Nederländerna

Danmark

Norge

Irland

Schweiz

Bulgarien

Estland

Israel

 

De som spelar tror på dessa tio:

Bulgarien

Nederländerna

Danmark

Rumänien

Estland

Israel

Serbien

Ungern

Norge

Vitryssland

 

De tio finalisterna är:

Bulgarien

Vitryssland

Kroatien

Ungern

Danmark

Israel

Rumänien

Norge

Nederländerna

Österrike

 

Fem rätt för mig. Åtta för de som satsat pengar. Tur för mig att jag inte gjort det kanske.

 

 

 

Läs också:

Det här med läslust och gemensam läsning

Självklart ska elever läsa hela böcker i svenskundervisningen även om det skulle kunna gå att tolka det som att noveller och utdrag räcker. För mig handlar det inte bara om att beta av kunskapskraven, utan om något större. Jag vill att mina elever ska förknippa böcker och läsning med något trevligt. När läsning blir något socialt tror jag faktiskt att läslust smittar. Jag undervisar i flera olika svenskkurser och kraven på vad elever ska läsa förändras självklart under gymnasiet.

Idag har jag lyssnat på gruppsamtal som mina ettor spelat in. Den här gången fick de välja böcker själva, men kravet var att de skulle kunna kopplas till temat identitet. Jag presenterade en rad böcker och vi botaniserade tillsammans på biblioteket. Gladast är jag för att många böcker verkligen hittade rätt läsare. Vissa läste böcker skrivna för ungdomar och unga vuxna och andra böcker som främst vänder sig till vuxna.

Samtalen inleds med att alla berättar kort om sina böcker. Därefter kopplar de till identitet och jämför sina böcker med noveller vi läst. Struktur och frihet, den kombinationen gillar jag. Ibland styr jag samtal om böcker, men jag gillar också att få ”tjuvlyssna” på samtal, vilket går när eleverna pratar själva och spelar in. När de väl glömt av att de faktiskt blir inspelade, brukar samtalen flyta på bra. Det är också intressant att märka hur de faktiskt tar ansvar för att föra samtalen framåt. Att ge dem uppgiften att koppla ihop böckerna gör att de lyssnar ännu mer aktivt på varandra.

Det som gjorde mig gladast var ändå att de verkar ha så himla trevligt. Samtalen fokuserade verkligen på böckerna de läst och många var väldigt entusiastiska. Det hissades och dissades med samma starka känslor. Att de verkligen läst böckerna är tydligt, men något tveksamt undantag.

Höjdpunkterna? När en elev, som sällan eller aldrig läser, berättar om Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn med sådan entusiasm att gruppen skrattar halvt hysteriskt och en annan lika skeptisk läsare erkänner att Jack av Christina Lindström faktiskt är riktigt bra. Andra favoritböcker bland eleverna var Wallflower av Stephen Cbosky, Du är aldrig ensam av Sarah Dessen och Francesca av Melina Marchetta.

 

 

Läs också:

Olikhetsutmaningen: vinnare och förlorare

I helgen är det dags för final i årets Eurovision och där kommer det att koras en vinnare och en rad förlorare. Vinnare och förlorare blir därför motsatsparet i veckans olikhetsutmaning.

Många är de som hoppas på att hockeylaget i Björnstad av Fredrik Backman ska bli ett lag bestående av vinnare. Riktigt så blir det inte, men en och annan finns det allt i denna riktigt läsvärda bok.

I näst intill kolsvarta Here are the young men av Rob Doyle finns istället en rad förlorare. Vi får följa några vänner under några veckor inför och efter de tar examen. Händelserika veckor där deras vänskap verkligen ställs på prov. Faktiskt kan jag inte hitta någon vinnare i den här historien, mer än läsaren då, som vinner en god läsupplevelse.

Nu är det er tur. Vilka kulturella vinnare och förlorare hittar ni?

Läs också: