Sandra Beijer om skrivande och reklam

Det är inte ofta jag höjer medelåldern på ett författarframträdande, men när Sandra Beijer besökte Lerums bibliotek igår gjorde jag det utan tvekan. Visst fanns det några i min ålder, men de flesta såg ut att gå på högstadiet eller gymnasiet. Jag hade önskat att mina elever varit där, då de säkert också hade uppskattat Beijers prat om skrivande och vägen till det som blev de två böcker hon hittills skrivit. Vägen till romaner kan se olika ut, påpekar hon och så var det utan tvekan i hennes fall.

Beijer är utbildad reklamkreatör och hon skriver, förutom böcker, krönikor och så bloggar hon på bloggen Niotillfem. Allt dessa saker handlar om ord och hon har fått öva mycket på att skriva. Redan som barn drömde hon om att bli författare och skrev av sig allt som var sorgligt. Som tonåring ville hon bli journalist, det enda yrket hon visste där man kunde skriva. Efter gymnasiet insåg hon dock att hon inte ville skriva objektivt, utan hitta på och det funkar inte riktigt om man ska skriva nyheter.

Istället började hon på Kulturvetarlinjen, men det var inte alls hennes grej. Via en kompis kom hon i kontakt med Bergs reklamskola där de hade en utbildning till copywriter. Utbildningen söktes med arbetsprover, inte betyg, vilket passade henne bra och hon fick i uppgift att skapa en utomhuskampanj för cClgate och en kampanj som skulle få kvinnor att söka Polishögskolan. Hon visste inte hur man gjorde, men hon kallades till intervju. Där påpekade de att hon var oerfarenhet och sa: ”det märks att du inte har koll alls, men vi gillar dina texter. Hon kom in och hoppade av Kulturvetarlinjen. Efter utbildingen arbetade Beijer i sju år med reklam, även några år i New York. Hon visar sin första reklamfilm för Treo, med en treokille som nästan blev Frodo i Sagan om ringen.

Beijer listar saker hon lärt sig i reklambranschen som funkar för författare:

Skriv även då lusten saknas. Inspiration funkar inte.

Tänk konceptuellt. Det gäller att ha en tajt idé. Idén ska kunna beskrivas i en mening.

Tänk igenom allt innan du börjar skriva. Idéerna till Beijers böcker har först bestått av en inledning och en känsla, som sedan utvecklats till ett synopsis på en sida. Det gjorde att hon inte tappade tråden, utan kunde skriva lite här och lite där utan att tappa tråden.

Var kortfattad. Det som inte behövs, som inte tillför något, ryker.

För att bli bra på att skriva måste du träna mycket. Bloggen har gjort att Beijer har skrivit varje dag under många år och hon rekommenderar den som vill bli bättre på att skriva att starta en blogg.

Hösten 2012 började Beijer fundera på att skriva en bok. Hierarkin på byrån i New York var obekant och ovan. Hon trivdes inte alls och längtade bara bort. Reklamyrket i USA liknade inte alls det i Sverige, utan det var många chefer och många led innan en idé kom tillbaka efter respons. All väntan på besked och feedback innebar mycket dötid som Beijer använde för att skriva. Hon tröttnade på att surfa runt och i januari 2012 ”en extra tråkig dag” började hon skriva Det handlar om dig.

Handlingen är löst baserat på ett förhållande med som hon hade när hon var 15. Hon gjorde en början, mitten och ett slut och skrev därefter på jobbet. Eftersom hon planerat boken så väl kunde hon skriva precis på den plats i handlingen som hon kände för. Manuset skulle bli hennes biljett bort från reklambranschen. Hon kunde dock inte sitta i flera timmar själv på ett rum och skriva, för det funkade inte då hon jobbade heltid på reklambyrå på dagarna och bloggade heltid på kvällarna. Därför skrev hon på mobilen under de korta stunder hon fick över och större delen skrevs så. Det är därför det är korta kapitel, för det var så texten såg ut på hennes mobil.

Hon mailade det hon tyckte var en färdig bok, som sa att det var bra, men behövde bli dubbelt så långt. Då lämnade hon de manuset till skrivande vänner med uppdraget att komma med förslag på hur det kunde bli längre. Hon fick bra tips och strukturerade om boken. Det blev fler karaktärer, en kärlekshistoria och därefter skrev hon om hela manuset flera gånger, säker tio. Hon skickade det till förläggaren igen, som gillade. Beijer sa upp sig och lämnade New York och reklamvärlden.

När hon skrivit ett tag kontaktade hon en redaktör som hon träffat några år senare oc bad henne läsa manuset för att se om det kunde bli något. Det kunde det, sa redaktören och hon hade rätt.
Andra boken Allt som blir kvar, som jag faktiskt läste ut idag, skulle bli något annat än en storslagen kärlekshistoria. Hon ville ändå behålla sitt språk.

Idén var egentligen sen hon haft länge, en kort sådan såklart:

”En 19-årig tjej blir dumpad 30 dagar innan jorden går under och har lika lång tid på sig att komma över honom.”

Första boken skrev Beijer på ungefär 1 timme om dagen under ett år. Bok två fick mer tid, men tog också mer tid att skriva, 2,5 år totalt.Då gick det också rätt dåligt i perioder. Hon skrev intensivt ibland, inte alls ibland. Om första boken var som fyrverkerier där varje steg var som en liten present, blev processen för bok två något annat. Att ha ett förlag, läsare och recensenter som väntar på boken kan verka peppande, men det kändes mer som jobbiga krav.

Hon strukturerade upp ett romanskelett för bok två, skrev den på ett år, men något skavde. Hon skrev om, ändrade tempus flera gång, men var inte nöjd. Till slut skickade hon manuset till förlaget med ett stort Hjälp! i ämnesraden. Redaktörens råd var att hon skulle ta bort det övernaturliga och faktiskt inte låta jorden gå under rent bokstavligt. Beijer började från början med karaktärerna och deras panikartade känslor. De placerades i Stockholm under en sommar.

Det var intressant att få höra om processen för boken som blev något annat än den var från början och kanske inte hade blivit något alls om inte Beijers redaktör gett henne ett gott råd. Det är verkligen så att jorden går under för huvudpersonen Matilda, men inte bokstavligt utan bildligt. Det ger en cool effekt. Mer om det när jag väl får ihop ett inlägg om boken.

Anledningen till att Beijer skriver just ungdomsböcker är för att hon ville börja i den första kärleken och förläggaren hon tyckte om jobbade på Rabén & Sjögren. Senaste boken flyttas till vuxenavdelningar i pocketutgåvan. Beijer har just skrivit en novell om tre femtonåringar som åker på språkresa och det finns en idé till en ny roman som hon presenterat för förlaget. Frågan är om de trettonåriga karaktärerna som finns i den går att umgås med i två år. Det får vi helt enkelt vänta och se.

Sandra Beijer avslutar med fler skrivtips:

1. Idé och struktur först och främst. Att bara börja skriva är ett supervanligt misstag och då funkar det bara i några sidor. Bra förberedelser är väldigt viktigt för att skrivandet ska gå bra. Du behöver jobba fram en dramaturgisk kurva och för att den ska bli bra behöver du läsa massor av böcker och se mycket film som kan inspirera dig.

Gör ett bokskelett så att du vet nästan allt som ska hända i varje kapitel. Skriv början, mitten, slut. Sedan gäller det ”bara” att fylla ut och då går det att skriva var som helst i manuset.

2. Skriv på det sätt som passar dig. Beijer använde mobilen för att kunna använda all dötid för att skriva.

3. Låt någon annan läsa. Gärna någon som skriver på ett annat sätt än du. Beijer har använt 3-4 testläsare som haft olika input. En av dem är hennes mamma.

4. Stryk allt onödigt, men stryk inte först, då ska det få flöda. När manuset känns klart är det dags att stryka allt som inte för handlingen framåt. Många förlag uppskattar dessutom korta debutmanus, säger Beijer.

5. Det avgörande är din viljestyrka. Många kan skriva, kanske alla. Det som gör att vissa lyckas skriva har gett sig fan på det. De har skrivit även om det känts trögt, de har inte gett upp. Om du kör fast så lämna texten, låt den andas och återgå sedan till den med nya ögon.

Läs också:

2 comments

  • Vad spännande! Jag ska höra henne i Växjö snart och hoppas också att det kommer många ungdomar. Jag höjer gärna medelåldern på sådana evenemang.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge