Monthly Archives: mars 2017

Det är bara gudarna som är nya

I väntan på att jag ska få tid att läsa Johannes Anyurus nya roman De kommer drunkna i sina mödrars tårar läste jag debuten Det är bara gudarna som är nya. Återigen imponeras jag av Anyurus språk och känsla, som gör honom till en av Sveriges bästa, nutida författare. Anyuru tar oss med på en resa till förorten, men Illiaden som fond. Viskningar från Antiken syns överallt, men det är nutiden som fungerar som ett knytnävsslag i magen. Jag fångas av orden och stämningen. Det här är lyrik när den är som bäst.

 

”Vreden, gudinna besjung
som brann i min nigger Akilles,
många avslagna knivblad
nedstuckna i brevinkasten
många spottloskor blandade med blod,
orden är hjälmar
som klyvs
till bronsskålar och fylls,

våra fäders tårar.”

 

Akilles är här ingen grekisk hjälte, utan en ängel från Buenos Aires. Han är fetare än någon annan och då i ordets nyare bemärkelse. Kanske har han också en ömtålig häl, en svaghet som får honom att förlora. Än så länge är han dock kung över förorten. Om det nu är en han. Kanske är det snarare en attityd. En symbol för den mask som alla verkar bära. Men han finns ändå Akilles, om än i en ny skepnad. Han är inte peliden, utan niggern, som gudinnan uppmanas besjunga. Kungen över förorten. Kanske.

Odysseus är däremot ingen kung, utan en pizzabagare med en pistol under disken. Allt är likadant och helt annorlunda. Anaforerna är många och Homeros diktverk skymtar ibland. Hjältarna är desamma till namnet. Det är bara gudarna som är nya.

Mödrarna finns där också, med tvätten i famnen. I parken spelar pojkarna fotboll. De kommer från olika länder, men bildar ett lag. Några andra ungar cyklar runt. En polisbil står utanför ICA.I lokaltidningen skrivs det om strid. Diktjaget sitter på en bänk och iakttar. Det är hans berättels vi läser. Världen tolkad genom hans ögon.

 

”och det finns ingen
annan himmel än denna
och inga andra murar än dessa, bara
alla dessa ögon
att se dem med.”

 

Det här är så bra att jag blir tårögd. Visst märks det ibland att det är en ung debutant som skriver, men den yngre Anyuru vågar leka med språket och även med formen. Resultatet blir på många ställen helt lysande. Två saker vet jag efter att ha läst Det är bara gudarna som är nya. Ett är att jag verkligen måste läsa mer lyrik, då jag alltid blir så uppfylld och upprymd då jag gör det. Det andra är att jag väldigt snart måste läsa Anyurus nya bok.

Läs också:

Olikhetsutmaningen: liv och död

Nu lyckades jag pricka rätt dag, trots en helt hysterisk vecka. Att vara svensklärare när det vankas nationella prov är ganska intensivt. Jag känner att jag lever och egentligen är ju det något att vara tacksam över. Alernativet vore så mycket tråkigare.

Veckans två ord i olikhetsutmaningen är liv och död och jag vill att ni berättar om böcker, film, tv-serier eller annan kultur som kan kopplas till detta motsatspar.

Birgitta Ohlsson har skrivit boken Duktiga flickors revansch om sitt liv och fått mycket kritik för det. Inte för att hon skrivit om sitt liv, men för att hon inte skrivit om andras liv. Ohlsson har fått kritik för den bok hon inte skrivit, vilket jag tycker är lite märkligt. Jag delar inte Ohlssons politiska åsikter, som är de debatten främst handlar om, men jag tycker ändå att det var intressant att läsa om hur hon ser på världen och hur hon uppfattat sitt liv som duktig flicka.

Om döden och mycket annat handlar Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Efter moderns död förändras livet drastiskt för tvillingarna Noah och Jude i denna väldigt välskrivna och läsvärda bok. Är det inte dags för Jandy Nelson att skriva något nytt snart?!

Läs också:

Fler aprilböcker

Jag använder Goodreads för att hålla ordning på min läsning (förutom den här bloggen och alla listor här) och idag fick jag månadens bästa mail från dem, nämligen ”New April Books by Authors You’ve Read”. Det är en fin service att varje månad bli påmind om nya böcker av författare som mycket väl kan tillhöra favoriterna.

Just i april var det väl inte jättemycket som lockade, men jag noterar att Fredrik Backmans Björnstad kommer ut på engelska som Beartown. Han är populär i USA den gode Backman och det är kul tycker jag. Apropå Björnstad, så kommer andra boken i serien ut i slutet av augusti. Den ska heta Vi mot er och utspelar sig under halvåret efter Björnstad. Den ser jag fram emot.

Men tillbaka till det där mailet, där en ny bok av Ann Brashares presenteras, ni vet hon som skrev serien Systrar i jeans. Jag har inte läst något sedan jag avslutade den tredje jeansboken för många år sedan, men nya boken The Whole thing Together låter riktigt bra. Den kommer ut 25 april.

How to save a life av Sarah Zarr var en riktigt bra bok, men jag har inte läst något mer av författaren. Nya boken heter Gem & Dixie och kommer ut i början av april.

Några fler böcker att lägga till den digra läslistan alltså, men ingen som pockar på uppmärksamheten hysteriskt mycket. Det är kanske tur.

 

 

Läs också:

Blicken, pilen, filen

Många verkar älska Dorthe Nors senaste bok Blicken, pilen, filen och jag hade höga förväntningar. Tyvärr infriades de inte. Historien om Sonja, som försöker ta körkort, är verkligen välskriven och språket är otroligt snyggt. Det är bara det att det här är en bok om absolut ingenting och jag blev helt ärligt ganska uttråkad.

Visst är Sonja älskansvärd. Hon är ensam och ganska gammal. Jobbet som översättare är helt okej, men hon är inte jätteförtjust i de böcker hon översätter. Inte heller mår hon speciellt bra, då hon ofta drabbas av yrsel. Trots detta vill hon verkligen ta körkort och därför tar hon körlektioner. Så mycket mer händer inte.

Någonstans undrar jag om jag missat något. Om det finns något fantastiskt gömt mellan raderna som jag helt enkelt inte ser. Det må så vara. I så fall gick det mig helt förbi.

Läs också:

Nya böcker i april

Nu inleds inte april förrän på lördag och jag har långt ifrån läst alla de böcker jag såg fram emot i mars, men den här listan lockar ändå. Våren har verkligen innehållit många efterlängtade boksläpp och april bjuder på fler. Läslistan blir längre och längre, inte minst listan med böcker som jag vill vänta med att läsa tills dess min hjärna är lite mindre stressad. Förhoppningsvis kan det bli lite läslov över påsk.

 

Alex, Pierre Lemaitre, Sekwa förlag, april.

Bitterfittan 2, Maria Sveland, Leopard förlag, april.

Eldpojken, S.K. Tremayne, Lind & co, april.

En allmän teori om glömska, José Eduardo Agualusa, Leopard förlag, april.

Varulvens hemlighet, Kristina Ohlsson, Lilla Piratförlaget, april.

Ölandssången, Tove Folkesson, Weyler förlag, april.

Balladen om det sorgsna kaféet, Carson McCullers, 3 april.

Mödrarnas söndag, Graham Swift, Albert Bonniers förlag, 4 april.

Sorgsna hjärtans trädgård, Abbi Waxman, Printz Publishing, 6 april.

Memorys bok, Pettina Gappah, Albert Bonniers förlag, 7 april.

Det ena i det andra, Monique Schwitter, Norstedts, 10 april.

Synd, Elin Lucassi, Kartago Förlag, 10 april.

Nelly Sachs kommer aldrig fram till havet, Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag, 11 april

Vi som var så lyckliga, Peter Kadhammar, Natur & Kultur, 11 april.

Sommaren före kriget, Helen Simonson, Forum Bokförlag, 19 april.

Utan dina andetag, Karin Aspenström, Lind & co, 20 april.

Jag fann dig, Lisa Jewell, Printz Publishing, 20 april.

Andrum, Viktor Banke, Norstedts, 24 april.

Min bästa väns fru, Peo Bengtsson, Lavender Lit, april.

 

Läs också:

Idag köpte jag …

… INTE den här boken, trots att jag var väldigt sugen. 

Dramarama är visserligen en av E Lockharts tidiga böcker, som kom ut redan 2007, men de tre jag läst av henne hittills har alla varit bra. Bäst är utan tvekan The Disreputable History of Frankie Landau-Banks med We were liars som god tvåa. En bit därefter hamnar Fly in the wall, som var charmig men inte wow. Även den senare är en äldre titel, så kanske ska jag vänta tills september när nya boken Genuine Fraud släpps. Märkligt förresten att den redan har en massa recensioner på Goodreads. Har jag missförstått det där med releasedatumet?

Läs också:

Våfflor enligt O

Jag hade inhandlat alla ingredienser till våfflor igår, men märkligt nog räckte det inte för att få våfflor. Så här står jag nu i sällskap av våffeljärnet och en vit tiger. 

Läs också:

Vad bråkar ni om egentligen?

DN listar åtta stora kulturfejder och jag läser med nyfikenhet, men kan ändå inte låta bli att fundera över vad det är att bråka om egentligen. Påfallande ofta verkar det stå ett och annat ego i vägen för försoningen.

Mycket intressant och okänd för mig är fejden mellan Strindberg och Key, eller kanske snarare Strindbergs gigantiska ego mot en författare som inte gjort annat än att råka skriva en bok om en annan mer modern diktare än den gode August, nämligen Carl Jonas Love Almqvist.

Att Kerstin Ekmans stol i Svenska Akademien stått tom sedan 1989 handlar om att hon önskade ett tydligt ställningstagande för Salman Rushdie efter den dödsdom som ayatollah Khomeini uttalat över författaren. Att Akademien efter många år tog ställning i frågan var ingenting som lockade Ekman tillbaka.

En konflikt, där ett gigantiskt ego märks, är den mellan Ulf Lundell och Karolina Ramqvist. Ramqvist skrev om Lundells nya bok på ett sätt han inte alls tyckte var okej, varvid han svarade extremt omoget och bland annat frågade om hon kissat på sig och saknar pojkvän. Brevet publicerades sedan i boken Fittstim och Lundell stämde då Albert Bonniers förlag. Just den här koflikten tillhör de (säkert många) konflikter som inte tas upp i artikeln.

Har du någon kulturfejd som du tycker är extra spännande?

Läs också:

En väktares bekännelser

Visste du att det finns väktare som inte vaktar varuhus eller kör värdetransporter, utan skyllar oss vanliga dödliga från troll, tomtar, vättar, älvor och andra figurer? Om detta berättar Elin Säfström i boken En väktares bekännelse. Vi får träffar Tilda som är just väktare och hennes mormor som har samma yrke. Nu jobbar Tilda inte heltid, utan oftast är hon en helt vanlig skolelev, men hon kan se alla övernaturliga väsen som vi andra inte ser. Det gör att hon också får en hel del uppdrag att rädda oss från dem, som t.ex. att få ett gäng jordvättar att flytta från skolans källare.

Det här är Elin Säfströms debutbok och det jag gillar är hennes humoristiska sätt att skriva. Däremot är jag helt klart fel person för den här boken. Jag har nämligen väldigt svårt för att köpa den parallella världen som Säfström målar upp. Egentligen tycker jag att det är kul att våra klassiska svenska väsen får ta plats i en fantasybok, men som fantasyskeptiker blir det lite för osannolikt. Kanske för att jag inte riktigt rycks med i intrigen.

Men gillar du fantasy med en stor portion humor och är sisådär tolv år tror jag att du skulle gilla En väktares bekännelser. Och det är ju just den målgruppen boken är skriven för.

Läs också:

Olikhetsutmaningen: regn och sol

Hoppsan! Har sovit bort två dagar och helt glömt bort olikhetsutmaningen. Det visar hur långt från verkligheten jag varit. Tur att jag fick en påminnelse.

Lite sent kommer alltså veckans olikhetsutmaning, inspirerad av vårvädret. De två orden för veckan är regn och sol. Din uppgift är att koppla ihop dessa ord med kultur av något slag.

Regn får representeras av slutscenen i Fyra bröllop och en begravning, som faktiskt är det enda jag inte gillar med filmen. Det spöregnar och från att inte ha varit blöta alls blir kärleksparet plötsligt genomblöta när Hugh Grant lämnar lägenheten och går ut till sin väntande käresta. Sedan blir det så mycket smör att jag måste ta upp skämskudden och avslutningsvis påpekar Grant att det regnar, varvid hans käresta säger att det har hon verkligen inte märkt. Annars är det ganska vanligt med regn i lyckliga scener, då det annars brukar vara ganska så soligt, medan regn och grått sparas till sorgliga diton.

Sommar med ständig sol är det i Sarah Dessens böcker. En av mina favoriter är Mycket mer än så, där sommaren verkligen är central. Boken utspelar sig i Dessens fiktiva samhälle Colby, dit Auden kommer för att spendera sommaren hos sin pappa, hans nya fru och deras nyfödda dotter Thisbe.

 

Nu är det er tur att svara. Come rain, come shine!

 

Läs också:

« Older Entries