enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 4 januari, 2017

Genrefördelning för 2016

Jag kör samma definition av genrer som jag gjort de senaste åren. Det är romaner, som helt enkelt är skönlitteratur inklusive chick-lit, som tidigare fick vara en egen genre. Vidare finns spänning, som är deckare, thrillers och skräck. Ungdomsböcker, som är böcker som skrivna för ungdomar och unga vuxna, men som självklart går alldeles utmärkt att läsa som vuxen. Noveller, lyrik och dramatik buntas ihop i en kategori, medan grafiska romaner faktiskt får en egen. Sedan finns också sakprosa, som innefattar facklitteratur, memoarer, biografier, reportageböcker, ja allt som inte är påhittat. Självbiografiska romaner, där namnen är ändrade, räknas som romaner.

Så här ser fördelningen för 2016 ut.

Som vanligt ungefär 50% romaner. Mer grafiskt än förra året (6% mot 2% 2015), endast två diktsamlingar, en novellsamling och en pjäs. Ungefär som tidigare år, men förra året läste jag mer lyrik. Bättring i år eftersträvas. Dessutom har jag läst färre ungdomsböcker, men å andra sidan en massa väldigt lättlästa sådana som jag inte räknat med i statistiken. Hade jag gjort det skulle jag läst minst hundra böcker till. Nästa år tror jag att det blir mer spänning än i år, då jag planerar ett besök på Crimetime Gotland.

Vill du jämföra mer med 2015 och tidigare år finns det info här.

 

 

Även en medioker bok av French är riktigt bra

Tana French är en av mina favoritförattare i spänningsgenren. Det är, som vissa bloggare påpekar (Metta jag tittar på dig) inte de snabbaste böckerna, men jag gillar dem. Mycket handlar om miljön och språket. Dublin är en mytomspunnen stad för mig och jag gillar när den irländska dialekten färgar av sig på språket. Dialekten gör dem dock svåra att översätta och jag föredrar därför att läsa på originalspråk.

Senaste boken heter The Trespasser och när jag köpte den i somras var det för att jag var tvungen att läsa den precis då. Inte en dag senare. I december blev den läst och då hade Amazon hunnit fråga flera gånger vilket betyg jag ville ge titeln (Amazonskam (subst.) pl Amazonskammar, best form Amazonskammen, ex Linda kände Amazonskammen tydligt då boken hon köpt inte var läst när mailet om betygssättning anlände.)

Franch låter tidigare bipersoner bli huvudpersoner och i denna den sjätte boken ligger fokus på den någon kantiga Antoinette Conway. Hennes partner är förra bokens huvudperson Stephen Moran och jag är glad att han får hänga med ett tag till. De två får i uppgift att lösa ett vad det verkar enkelt fall. En kvinna har misshandlats och dödats i sitt hem och de tar för givet att hennes partner gjort det. Det är också partnern, en timid bokhandlare vid namn Rory Fallon, som är den som deras överordnade vill att de ska fokusera på, men paret tror att det finns mer bakom kvinnans död.

The Trespasser är inte Frenchs bästa, men hennes lägstanivå är bra och det betyder att det här är en läsvärd deckare. Jag undrar vad som händer i nästa bok. Är det månne den osympatiske Breslin som ska få en ny sida beskriven?

 

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: