enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 1 januari, 2017

När jag läste 2016

Det blev totalt 113 lästa böcker 2016 och jag nådde inte mitt mål på 125 böcker. Jag kör samma mål nästa år och hoppas att läsningen ska flyta på lite bättre.  Det kan ju låta mycket med 113 böcker, men jag har hunnit med betydligt fler tidigare år.

 

När läste jag då de här 113 böckerna? Jo, det märks att det var i juli jag var ledig. Det märks också att hösten varit tung. I december läste jag intensivt under en vecka, men förutom det fick jag nästan ingenting läst. Jag önskar mig ett år fyllt av läslust.

 

Nu börjar den här jämförelsen bli lite rörig, men faktiskt slår jag inte rekord någon månad under 2016, mer än att jag hade min sämsta augusti på mycket länge.

 

Nu var det 2017

Nytt år och nya möjligheter brukar det ju heta och det blir det förhoppningsvis. Året som gick var händelserikt på många sätt och jag tänkte utvärdera det blogg och skrivmässigt här innan jag lämnar det bakom mig. Under de närmaste dagarna kommer jag att publicera inlägg om de sista böckerna jag läste 2016 och dessutom en del diagram med statistik över läsningen.

Under året publicerades flera läroböcker som jag skrivit. Dels en svenskbok som ska förbereda eleverna inför gymnasiets kurser svenska och sva 1 och sedan två delar till i serien English from the Beginning. Sedan har jag skrivit en massa också och snart kommer ännu en lärobok i engelska. För några dagar sedan fick jag också veta att jag fått ett stipendium av Svenska Läromedelförfattares Förbund. Ett stipendium vars syfte egentligen är att täcka det kostnadsbortfall som kopiering ger.

2016 var året då vi firade William Shakespeare. I januari gick jag och bokklubben Bokbubblarna på En vintersaga på Bio Roy, teater på bio med bland andra Kenneth Brannagh och Judi Dench. Jag läste också Jeanette Wintersons modernising av pjäsen med titeln Tidsklyftan. En av årets stora läsupplevelser. Mer Shakespeare blev det på jobbet, då mina tvåor jobbade med författarens och hans verk i Engelska 6. Roligt ämne tyckte jag och det gick faktiskt hem oväntat bra.

Bokliga resor har det blivit till Amsterdam med Anna och Breakfast Bookclub. En stad jag inte varit i på många år, som bjöd på en hel del trevliga kulturella upplevelser. Inför resan läste jag Miniatyrmakaren av Jessie Burton, en av årets oväntade favoriter. En författare som mer kändes som en avbockning var Cees Nootebom, men hans En sång om sken och vara är ändå en bok jag är glad att jag har läst.

I augusti var jag för första gången på Sigtuna Litteraturfestival. Ett besök som gav mersmak. Sedan drog jag till Stockholm Literature i oktober som vanligt. En tradition jag vill fortsätta med. Bokmässan på hemmaplan får självklart inte glömmas bort. Fyra intensiva och härliga dagar.

2016 är ett år som bjudit på såväl toppar som dalar. Jag behåller gärna topparna nästa år, men önskar färre rejäla dalar. En sak som ger mig hopp om framtiden är gruppen #jagärhär som jag varit med i ett drygt halvår. Nu fylls de hatiska kommentarsfälten på Facebook av balanserade kommentarer och det känns bra. Kanske kan vi vända den främlingsfientliga atlantångaren 2017. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

 

En oväntad favorit

När jag började läsa Big little lies av Liane Moriarty förväntade jag mig något helt annat än vad jag fick. Det blev en bättre läsupplevelse än jag tänkt mig och en riktigt annorlunda och snyggt komponerad bok. Faktiskt så bra att jag köpte hennes Truly, madly, guilty.

Redan från början vet vi att något hemskt händer under en föräldrakväll i den lokala skolans lokaler. Villaförorten Pirriwee är ett lugnt och fint ställe, men konflikter finns det helt klart.

Det hela inleddes under en annan skolaktivitet i början av läsåret. Jane, en nyinflyttad ung mamma och hennes son Ziggy hamnar i centrum när en flicka berättar att Ziggy slagit henne. Mobbingen tycks fortsätta under terminen och självklart blir flickans mamma vansinnig. Faktiskt så vansinnig att hon förbjuder sin dotter att leka med Ziggy, något som fler föräldrar hänger på.

Handlingen kretsar kring tre mammor. Den nyinflyttade Jane och vännerna Madeleine och Celeste, som tar henne under sina vingar. Det är tre väldigt olika kvinnor och vi får veta mer och mer om dem. Små och stora hemligheter avslöjas och det som skulle kunna bli banalt och snaskigt, blir något helt annat när Moriarty skriver. Hon portionerar ut ledtrådar i ett lagom tempo och trots att jag ibland räknat ut i förväg hur det hela hänger ihop, blir jag inte sällan överraskad.

Big little lies finns på svenska och heter då Stora små lögner, ännu märkligare titel i översättning måste jag säga. Hur som helst är det en underhållande och välskriven bok som passade perfekt att sträckläsa under ledigheten.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: