O läser Huxley del 1

9789189538580_200x_du-skona-nya-varld_pocket

Dystopier är alltid en tacksam genre att arbeta med i skolan och mina treor har just avslutat ett arbetsområde kring främst äldre, men också nyare dystopier. Många har läst Kallocain av Karin Boye eller 1984 av George Orwell, medan andra valde nyare böcker som Vägen av Cormac McCarthy och Metro 2033 av Dmitry Glukhovsky.

Själv blev jag lite sugen på att ge mig på en riktig klassiker, nämligen Aldous Huxleys Du sköna nya värld från 1932. Den är än så länge oväntat intressant, men inte helt lättsmält. I Du sköna nya värld skapas människor i laboratorium och inte bara en slags människa, utan olika typer som ska passa i olika delar i samhället. Synen på människan är minst sagt cynisk och jag är överraskad över hur vass Huxley är i sin skildring. Jag tänkte bjuda in er i min läsning och skriva en serie inlägg för att riktigt grotta ner mig i läsningen. Idag berör jag det inledande kapitlet.

Som i många dystopier är samhället i Huxleys mest kända bok totalitärt och människors val minst sagt begränsade. Varje människas plats och därmed öde är förutbestämt och skildringen av de laboratorier där de skapas är hemsk. I förordet av Göran Rosenberg skriver han just om det som skrämmer i Huxleys värld, nämligen bristen på kontroll över livet för den enskilde individen.  Visserligen är de icke-tänkande människorna lyckliga. Det gör att det är svårt att helt se Världstaten, som samhället heter, som en helt misslyckad plats.

Du sköna nya värld inleds i ett laboratorium i ett framtida London, en del av Världsstaten, som heter ”Inre Londons centralanstalt för kläckning och fostran”. Som namnet antyder kläcks människor i en behållare och att skapa människor på det vi anser vara det naturliga sättet ses som något mycket märkligt. På laboratoriet arbetar 300 befruktningstjänstemän och de leds av direktören, en man med stor makt. Han är en av de som kontrollerar världen genom att skapa dess befolkning. Vi förstår att laboratoriet i London är långt ifrån den enda institution där foster skapas. Det pågår på flera platser i Världsstaten, som Singapore och Mombasa.

I inledningen av Du sköna värld får läsaren en rundvandring i laboratoriet där direktören undervisar nyblivna studenter i befruktningsprocessens principer. Olika sorters människotyper skapas och kläcks i laboratoriet. Alla ägg genomgår Bokanovskys process där fler foster skapas från samma ägg i en så kallad avknoppningsprocess. Ett bokanovskifierat ägg kan skjuta 96 knoppar och varje knop blir ett foster som senare utvecklas till en människa. Du får 96 identiska tvillingar, standardiserade gammamänniskor som kan användas till olika, enkla uppgifter.

Det är alfa- och betamänniskor som räknas i Världsstaten, epsilonmänniskor är däremot bara till för att vara till nytta för andra. Under skapelseprocessen utsätts epsilonfoster för syrebrist så att de blir mer lättstyrda. Ju lägre samhällsklass, desto större syrebrist. En otroligt cynisk syn på människan och frågan är om verkligheten är så mycket bättre egentligen. I laboratoriet skapas också hemafroditer. Garanterat sterila människor. Allt för att undvika att nya foster skapas på det gamla sättet. Det som vi skulle kalla det naturliga.

Hela strukturen av samhället och synen på människorna avslöjas i det första kapitlet, men det kommer ännu mer märkliga saker. Det tar vi i nästa inlägg!

Läs också: