Vad hände på Wylding Hall?

wylding-hall

Det var i början av 70-talet som bandet Windhollow Faire spenderade några veckor på Wylding Hall och där spelade in sitt klassiska album med samma titel. Nu har många år gått och bandmedlemmarna turas om att berätta om hur albumet växte fram och vad de var med om på Wylding Hall. Vi får också läsa om vad deras manager minns, en före detta flickväns tankar och bit för bit får vi till oss någon slags berättelse om vad som hände. Eller kanske hände. Den enda som inte får berätta något är sångaren Julian, då han inte längre lever. Vad som hände och när det hände är länge okänt för oss. Han blir en slags mytisk figur och beskrivs som obeskrivligt vacker och kreativ. Kanske var han det, eller så har han som många legender, blivit mer fantastiska i minnet. Min favorit är Les, sångerska och inledningsvis flickvän till Julian. Hon är amerikanska och lite av en udda fågel. Nu är de udda allihop i bandet, mer eller mindre, men Les sätt att vara ”en av grabbarna” och samtidigt helt sig själv var något jag tilltalades av. Till en början är det lite svårt att hänga med i de korta minnesfragmenten, men snart är jag ett med bandet och önskar nästan att jag fått vara med om inte på Wylding Hall, så i alla fall på den lokala puben för att lyssna på de nu legendariska spelningarna.

Jag älskar Elizabeth Hands sätt att skriva och jag tycker verkligen om Wylding Hall. Det är en kort och sparsmakad berättelse, men det finns oändligt mycket mellan raderna. Hela tiden finns känslan att de som intervjuas vet mer än de säger. Eller så är det helt enkelt så att de inte riktigt minns sommaren för länge sedan. Visst är det någon slags skräckroman, men för mig är det mest intressant att läsa om musiken. Det mystiska är bara bonus och det som gör Wylding Hall till en så läsvärd bok. Kombinationen av den klassiskt rockstjärnemyten, med droger, sprit och sex och mystiken i naturen och det gamla huset skapar en riktigt skön stämning. Jag verkligen älskar såväl stämningen och miljön.

Läs också:

2 comments

  • Jag lyssnade precis på den här som ljudbok och den är jättebra också i den formen. Gillar också det skräckiga men har allra störst behållning av skildringen av musiken och livet kring den. Det är så skickligt skrivet när jag får en känsla i kroppen av hur den där sommardagen med inspelningen (till exempel) känns. Jag vill lyssna på deras skivor och kan inte riktigt acceptera att de är fiktion 😉
    Helena (Fiktiviteter) recently posted..The last best kissMy Profile

    • Nej, det är svårt att förstå att det är fiktion! Stämningen är så verklig och jag levde mig verkligen in allt som hände bandmedlemmarna. Gillade verkligen!
      enligt O recently posted..Störst av alltMy Profile