De underkända

13066776_O_1

Allmänbildning verkar inte stå högt i kurs längre. I skolan fnyser lärarna åt faktakunskaper och det är definitivt inte de smarta som blir kända. Se på dokusåpor till exempel där deltagarna definitivt inte behövt göra något kunskapstest för att få delta. De högljudda och dumma får all uppmärksamhet, medan universitetsstudenter som vinner fina stipendier inte får ens en rad i tidningen. Det är det här vår mördare är förbannad på och det får hen att söka upp så kallade dokusåpakändisar för att testa dem. De lovas en intervju, men får istället ett prov. Om de inte klarar en viss procent av frågorna dödas de.

Det första offret hittas i en övergiven skola, skjuten i huvudet med bultpistol. Han har placerats i ett klassrum, fastbunden på en stol med ansiktet vänt in mot hörnet och en dumstrut på huvudet. Provet han uppenbarligen inte klarat är fasthäftat på hans rygg. Tyvärr är han den förste i en rad liknande mord och självklart kallas Riksmord in.

Mördaren lämnar spår på insändarsidor och är den där typiske sure gubben (för ja, det är ofta en gubbe) som klagar över att dagens ungdom inte lär sig någonting i skolan nuförtiden. Som tur är nöjer sig de flesta sig med att just skriva insändare och kanske gnälla lite i sociala medier, om de inte är så skeptiska mot nymodigheter att de inte använder sociala medier förstås.

De underkända är femte boken om den inte alltid så sympatiske Sebastian Bergman, som i den här boken ställer till det för sig själv lite extra och faktiskt börjar bli riktigt sårbar. Jag tycker faktiskt att det här är en av de bästa böckerna i serien skriven av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. Det är lätt att engagera sig i de återkommande karaktärerna och jag ser fram emot att följa dem i fler böcker. Det finns en del att reda ut om man säger så.

 

Läs också: