Monthly Archives: juni 2016

Öppnas i händelse av min död

9789100141417

Första gången jag började läsa Liane Moriartys Öppnas i händelse av min död fastnade jag inte alls. Jag är glad att jag gav den en ny chans, då det är en bra och lättläst bok som passar perfekt som nedvarvning.

Tänk om du skulle hitta ett brev som din man skrivit där det tydligt står på kuvertet att det inte ska öppnas nu, utan först senare när skribenten är död. Vad hade du gjort? Cecilia ringer sin man och frågar om det. Han menar att det inte är något viktigt. Att hon borde slänga det. Cecilia öppnar det ändå och ångrar sig bittert. I brevet finns makens största hemlighet och den är långt ifrån vacker. Faktiskt är den så fruktansvärd att Cecilia inte vet vad hon ska ta sig till. Ytan är viktig för henne, men hur viktig? Kan hon låtsas att hon inte vet och bara fortsätta livet som om brevet inte existerat?

Det är dock mer intressant att läsa om Tess, som blir totalt sviken av sin man och sin bästa vän och flyr till sina föräldrar i Sydney, där Cecilia också bor. Deras barn blir skolkamrater. På skolan arbetar en äldre kvinna, Rachel, som mist sin dotter. Vi får följa de tre kvinnornas liv och det är tre intressanta historier. Även om det är Cecilias historia som kanske har störst betydelse, tycker jag nog mest om att läsa om Tess.

Öppnas i händelse av min död är en tänkvärd bok som definitivt bjuder på mer än underhållning och yta. Bra sommarläsning helt klart och passande då att den kommit ut i pocket.

Läs också:

Ett favoritmail

26247008

Jag blir alltid lite extra glad när jag får mailen från Goodreads med titeln ”new books by authors you’ve read” och idag kom julibrevet.

En bok som lockar är Liane Moriartys Truly Madly Guilty som utspelar sig under en helg. Jag gillar när tiden är koncentrerad och tycker att Moriarty är en bra författare i genren. Känns som bra sommarläsning. Jag får lite vibbar av The Slap, grillfest och vänner med barn som träffas.

Jessie Burton släpper nytt, The Muse,  som utspelar sig i två tider. Vi möter två kvinnor, en som befinner sig i England på 60-talet och en i 30-talets Spanien. Tider som jag är mer bekväm med än sextonhundratalets Amsterdam.

Maggie O’Farrell är en favorit, men egentligen behöver jag inte köpa någon ny bok av henne, då det står en oläst i hyllan. This must be the place heter nya boken och verkar vara en klassisk kärlekshistoria som riskerar att förstöras av hemligheter från det förflutna. Om det vore någon annan än O’Farrell skulle det troligen bli för smörigt, men jag litar på henne.

Det låter på pappret som att Lisa Jewells nya bok kan vara riktigt bra och när hon är bra är hon helt klart riktigt bra. I found you heter boken som handlar om en man utan namn och en massa hemligheter.

Läs också:

De underkända

13066776_O_1

Allmänbildning verkar inte stå högt i kurs längre. I skolan fnyser lärarna åt faktakunskaper och det är definitivt inte de smarta som blir kända. Se på dokusåpor till exempel där deltagarna definitivt inte behövt göra något kunskapstest för att få delta. De högljudda och dumma får all uppmärksamhet, medan universitetsstudenter som vinner fina stipendier inte får ens en rad i tidningen. Det är det här vår mördare är förbannad på och det får hen att söka upp så kallade dokusåpakändisar för att testa dem. De lovas en intervju, men får istället ett prov. Om de inte klarar en viss procent av frågorna dödas de.

Det första offret hittas i en övergiven skola, skjuten i huvudet med bultpistol. Han har placerats i ett klassrum, fastbunden på en stol med ansiktet vänt in mot hörnet och en dumstrut på huvudet. Provet han uppenbarligen inte klarat är fasthäftat på hans rygg. Tyvärr är han den förste i en rad liknande mord och självklart kallas Riksmord in.

Mördaren lämnar spår på insändarsidor och är den där typiske sure gubben (för ja, det är ofta en gubbe) som klagar över att dagens ungdom inte lär sig någonting i skolan nuförtiden. Som tur är nöjer sig de flesta sig med att just skriva insändare och kanske gnälla lite i sociala medier, om de inte är så skeptiska mot nymodigheter att de inte använder sociala medier förstås.

De underkända är femte boken om den inte alltid så sympatiske Sebastian Bergman, som i den här boken ställer till det för sig själv lite extra och faktiskt börjar bli riktigt sårbar. Jag tycker faktiskt att det här är en av de bästa böckerna i serien skriven av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. Det är lätt att engagera sig i de återkommande karaktärerna och jag ser fram emot att följa dem i fler böcker. Det finns en del att reda ut om man säger så.

 

Läs också:

Bra lättläst med kärnan kvar

9789188291691

Efter gårdagens inlägg var jag självklart tvungen att läsa den bearbetade versionen av Patrik Lundbergs Gul utanpå, en bok jag tyckte mycket om då jag läste originalversionen. Det jag tog med mig från läsningen var känslorna. Känslan kring att inte veta riktigt vem man är, känslan av att vara en främling i flera länder, känslan av att utsidan och insidan inte stämmer överens. Thomas Dömstedt har bearbetat Gul utanpå för Vilja Förlag och han har gjort det bra. Den självbiografiska historien om hur Patrik bestämmer sig för att studera ett år i Sydkorea och där träffar sin biologiska familj är självklart förkortad och förenklad, men samma känslor väcks hos mig under läsningen. Faktiskt är de nästan mer koncentrerade i detta korta format.

Det intressanta är också att ekon från Patrik Lundbergs andra bok, Onanisterna, finns i Gul utanpå. Det går att hitta paralleller mellan Patriks historia och Kims historia. Det skulle kunna bli ett intressant läsprojekt att läsa båda böckerna och jämföra huvudpersonerna. Dessutom skulle jag gärna plocka in delar av originalversionerna, för att ge fler detaljer till eleverna och kunna jämföra språk och stil.

Det är bra att förkortade versioner av bra böcker finns och för just mina elever, som håller på att lära sig svenska, blir de en bra språngbräda till mer komplicerade böcker. Jag är dock glad över att de inte behöver vänta så länge på att få läsa bra böcker, utan att de finns på alla nivåer.

 

Läs också:

Vikten av bra och lättlästa böcker

Den senaste tiden har jag haft en del uppdrag för Nypon- och Vilja Förlag, som ger ut lättlästa böcker för barn, unga och vuxna. Idag har jag plöjt ett stort antal titlar och vill passa på att tipsa om några bra titlar för främst ungdomar i mina egna elevers ålder. Det blir lätt så att mitt fokus läggs där.

Till Arkan Asaads Stjärnlösa nätter har jag arbetat fram ett arbetsmaterial tillsammans med författaren. Just arbetsmaterial till böcker tycker jag är en fin service för lärare. Andra bearbetade versioner som är läsvärda är En oväntad vänskap av Philippe Pozzo di Borgo och Sånt är livet av William Kowalski, som båda finns i två olika svårighetsgrader.

Annelie Drewsen skriver fina böcker, som är både varma och trevliga. Hittills har det kommit två böcker om Amina, Spring, Amina och Kom igen, Amina. Den första boken finns också utgiven på engelska och arabiska. I augusti kommer hennes Ingen gör mål på mig, som handlar om Selma som är fotbollsmålvakt och kär i Esmeralda. Även Rampen av Maria Frensborg handlar om en stark tjej. Riktigt bra och mycket enkelt om att åka skateboard.

Många lättlästa böcker handlar om nyanlända, det de varit med om på vägen hit och det de möter här. Ofta är det lite väl eländigt och jag blir kluven mellan behovet av böcker som handlar om dem och det faktum att de så sällan är positiva. Ett fint undantag är En ny vän av Sofia Bergvall och även Nya vänner av Maria Burman, som kommer ut i höst ger det hopp mina elever så väl behöver. Snart kommer också en bearbetad version av Patrik Lundbergs Onanisterna. Den är riktigt bra. Jag har ännu inte läst Viljas version av Gul utanpå, men originalboken är riktigt bra.

Läs också:

En enkel bok om yoga

YogaOmslag800__

Under våren gick jag en yogakurs. Det var flera år sedan jag tränade yoga senast och jag var glad att jag hittade tillbaka. Nu fixade jag inte plogen, men jag hittade tillbaka till andningen och blev smidigare för varje träningstillfälle. Jag skulle önska att jag hade disciplinen att tog hemma, men jag har ännu inte vågat pröva.

Efter att ha läst Yoga, en bok i serien En enkel bok utgiven av Nicotext känner jag mig sugen på att försöka. Det handlar inte om att göra allt perfekt, som det står i boken, utan om att göra det. Hellre fem minuter varje dag än två timmar en gång i veckan. De illustrerade bilderna av olika positioner är bra och tillsammans med texten blir det riktigt begripligt. Mest fungerar det för att friska upp minnet, de för mig okända positionerna är svårare att förstå, men jag ska absolut ge det ett försök.

Yoga är en bok fylld av yogapostioner. Vackra bilder som inspirerar. Det finns också väldigt många citat om yoga, omgivna av vackra mönster. En del citat blir lite väl överhurtiga för min smak, men det finns också tänkvärda ord att ta med sig.

I stressade tider är det viktigt att hitta ett sätt att slappna av. Yoga är bra nedvarvning för mig och i väntan på höstens kurs kan jag absolut tänka mig att inspireras av denna fina bok.

Yoga2-800

Läs också:

Glad midsommar

873cb40c2c895110921881ef4e509888

Önskar er en skön dag med trevligt sällskap och god mat. Vi hoppas att solen vinner över molnen i några timmar till. Vi planerar en lugn dag. Tanken var att gå till midsommarfirande, men det blev altanen istället. Snart kommer syrran och systersonen och jag planerar att pussa bebisfötter.

Läs också:

De där sommarplågorna

Vi gnäller loss på Kulturkollo i veckan då det handlar om sommarplågor. Egentligen älskar jag sommaren, men vissa saker hade jag helt klart klarat mig utan. En sak är all matlagning. När alla är hemma ska det fixas frukost, lunch och middag. Varje dag. Nu är det inte så att vi har ett helt ojämlikt förhållande, men visst är det lättare att hamna i traditionella könsroller under sommaren. I alla fall är risken stor med nytt hus, men förra året målade vi mycket allihop. Just snickra är verkligen inte min grej och det är det som ska göras i år. Jag får vara hantlangare eller fortsätta måla och lyssna på sommarprogram.

Mitt inlägg i veckan handlar om måsten och den yta som vi ständigt matas med. Vem lägger ut tråkiga tvätthögsbilder på Facebook liksom? Där frodas istället myten om den perfekta sommaren där solen alltid skiner och alla skiner ikapp med den. Myggen syns inte, getingarna har flugit ur bild, inte heller hörs grannens gräsklippare eller ens de skrikande grannungarna.

Utmaningen i veckan handlar dock inte om allt som är hemskt med sommaren, utan primärt om musikaliska sommarplågor. Vi enades i bilen idag att Justin Timberlakes Can’t stop the feeling gärna får bli årets sommarplåga. Den gillar vi både jag och grabbarna O.

När jag surfat runt efter gamla sommarplågor så seglar Hej hej Monica med Nic & the Family från 2004 upp som en given vinnare i kategorin ”tidernas jobbigaste” i hård konkurrens med Boten Anna med Basshunter från 2006. Två sjukt jobbiga låtar. Septembers Mikrofonkåt från 2011 är också riktigt påfrestade att tvingas lyssna på. Däremot gillade jag Om sanningen ska fram med Erik Amarillo som var en stor sommarhit samma år. Pinsam låt att sjunga högt bara. Senaste åren har Get lucky med Daft Punk från 2013, Håkan Hellströms Det kommer aldrig va över för mig från 2014 och förra årets Waiting for love med Avicii varit bra sommarhits snarare än sommarplågor.

Den bästa sommarlåten jag vet är nog ändå den här:

 

 

Läs också:

En bok jag ser fram emot

NarGryningenDrojer-521x800

Carl Hell blir stationerad i Berlin under olympiaden 1936 och återvänder sedan till Stockholm för att utreda mord tillsammans med polissyster Maria Gustavsson. Kan bli hur bra som helst. Jag ser verkligen fram emot att läsa Anna Lihammers Där gryningen dröjer.

 

Läs också:

Flickorna i parken

Flickorna_webformat

De senaste av Lisa Jewells böcker har varit lite mörkare än hennes tidigaste och efter förra boken The Third wife var jag lite besviken. Det var som att hjärtat och värmen försvunnit lite. Även nyaste boken Flickorna i parken har en svart underton och påminner ibland om en deckare och det är också så den marknadsförs. Vi vet från början att en flicka blivit antastad i en park och får snart veta att det hänt förr. Sedan flyttas vi ett halvår tillbaka i tiden då Clare flyttar till ett hus vid parken med sina döttrar Grace och Pip.

Parken beskrivs som ett smärre paradis. En oas mitt i London, som omges av hus och det är både grannarna och parken i sig som är huvudpersonerna. Grace och Pip leker i timmar med de andra barnen i parken och lär känna Catkin, Fern och Willow, tre systrar som undervisas hemma av mamma Adele och lever ett minst sagt bohemiskt liv. Pappa Leo är den som verkar mest vanlig, men frågan är om han är snäll när han tar hand om folk, eller om han har baktankar.

Grace och Pips pappa är borta. Han har bränt ner deras hus och är på någon slags sluten anstalt. Pip skriver brev till honom och genom hennes ganska oskyldiga betraktelser av parken och människorna där får vi veta intressanta saker. Jag som inte brukar gilla brev i böcker, tycker att det är ett snyggt grepp här.

Det jag tycker om med Flickorna i parken är karaktärerna. De är mänskliga och intressanta. Jag är dock inte lika förtjust i deckarbiten. Visst förstår jag att det behövs en konflikt och något som handlingen kan kretsa kring, men jag tycker inte riktigt att det blir bra. Lisa Jewell är grym på att teckna personporträtt och det räcker gott att utforska dem. Nu har hon i de senaste två böckerna haft en olycka eller ett brott som utgångspunkt och jag tycker inte att det är så bra som det brukar vara. Jag förstår att en författare som skrivit i många år vill förnya sig och jag tyckte verkligen att hon gjorde det med Fågelburen. Nu önskar jag en tillbakagång till de starka familjeromanerna eller varför inte en trevlig feelgoodbok. Jewell har en mycket hög lägstanivå och Flickorna i parken är en bra bok, men den är inte en av hennes bästa.

Läs också:

« Older Entries