Monthly Archives: april 2016

Några gamla godingar

Veckans bokbloggsjerka handlar om bra böcker som är mer än 100 år gamla, som balans till att bokbloggar oftast skriver om det som är nytt. Vi hade ju en dammig vecka på Kulturkollo för några veckor sedan och då handlade det en del om klassiker. Bland annat skrev jag om vikten av relevans när vi använder klassiker i skolan.

Nu tänker jag strunta i alla andra och bara skriva om gamla böcker som jag själv tycker är bra fortfarande.

Det var faktiskt inte många år sedan jag läste Fadren (1912) av August Strindberg, en pjäs som just nu spelas på Göteborgs Stadsteater. Då jag bara läst pjäsen och aldrig sett den är jag sugen på att göra det.

Fadren är verkligen bra och extra bra då boken går att tolka på olika sätt. Men Strindbergs liv och åsikter i bakhuvudet blir tolkningen en, men den går också att se på med moderna ögon och då blir tolkningen en annan. Det funderar jag mer kring i detta inlägg om kvalitet.

Förvandlingen av Franz Kafka firade 100-årsjubileum förra året. Det var visserligen några år sedan jag läste den, men jag tyckte definitivt att den var lättläst. Få sidor med mycket innehåll. Det är lätt att känna igen sig i Gregor Samsas frustration, inte för att vi andra blivit förvandlade till insekter, utan för att vi säkert har känt oss annorlunda, utsatta och till och med ignorerade ibland.

När jag läste Norrtullsligan av Elin Wägner för några år sedan, slogs jag av hur skrämmande aktuell den fortfarande är. Vi må ha kommit jämförelsevis långt med jämställdheten i Sverige, men det är fortfarande riktigt lång väg kvar till vi kan kalla oss ett jämlikt land på riktigt.

Vilka gamla godingar vill du lyfta fram?

Läs också:

Ibland blir skogen vred

29691634_O_3

”Och ibland blir den ved”, som Marcus så raskt påpekade. Min text om av Rebecka Åhlunds har dock inte skrivits raskt. Det var många veckor sedan jag läste Ibland blir skogen vred och jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Kanske för att jag tyckte mycket om Flickan på tavlan och inte riktigt fick samma känsla här.

Andra boken om Ella utspelar sig på ett sommarkollo. En samling mer eller mindre misslyckade ungar som försöker umgås och en skum rumskamrat som inte riktigt går att att få grepp om. Lägg därtill spökpromenader och annat mystiskt, så får du en helt okej mellanåldersbok, men inget spektakulärt.

Det jag tycker om är det socialrealistiska mitt i fantasin. Hur Åhlund problematiserar barnens vardag och visar på vilka olika förutsättningar vi har. Det gör att jag absolut tycker att Ibland blir skogen vred är en bra bok för målgruppen. En målgrupp som jag inte tillhör och därför kanske uppfattar historien som mer självklar än den kanske är.

Läs också: