Granne med döden

marwood_granne_omslag_inb_0

När det är påsk ska man, enligt en norsk tradition, läsa deckare eller Påskekrim, som det kallas i vårt grannland. Jag har just läst kanske en av de mest obehagliga spänningsromaner och trots att det inte är en klassisk deckare, vill jag passa på att tipa om den idag.

I Granne med döden av Alex Marwood får vi lära känna några hyresgäster i ett slitet och nedgånget hus på Beulah Grove i södra London. En av dem flyttar dit då boken börjar. Hon heter Lisa, men använder sitt andra förnamn Collette. Lisa blev vittne till ett mord på baren där hon jobbade och har varit på flykt sedan dess. Med sig har hon en väska med pengar.

Lisa flyttar in i ett rum som tidigare bebotts av Nikki, en ung flicka som försvunnit spårlöst. Hyresvärden bryr sig inte nämnvärt om vad hon tagit vägen, utan är mest intresserad av att få in pengar. Maken till otrevlig hyresvärd får man leta efter. Eftersom flera som bor i huset är på flykt från något har han dock en hållhake på dem och kan bete sig lite som han vill.

Cher är en av dem. Hon är en butter tonårsflicka, som ofta gömmer ögonen under perukens lugg. Utan tvekan streetsmart, men också alldeles för liten för att klara sig själv. Hon har katten Psycho som sällskap och den äldre damen på bottenvåningen brukar ta hand om henne lite extra.

Vesna är damen som bott i huset sedan hon själv var barn. Hon är ensam och söker kontakt med grannarna för att få sällskap, men också för att hon bryr sig. Hon tar både Cher och Collette under sina vingar.

I huset bor också den blyge och något udda Thomas, Gerard som man sällan ser, men som ständigt gör sig påmind genom den klassiska musik han spelar och så slutligen Hossein, på flykt från Iran, som bor i huset i väntan på att hans asylansökan ska prövas.

Marwood beskriver sina karaktärer väl och det är lätt att bry sig om dem. Samtidigt växer det obehag jag som läsare känner, då vi får veta att det i någon av lägenheterna finns en mycket sjuk person som mycket väl vet vad den försvunna Nikki befinner sig.

I huset krånglar rören och hela situationen med översvämningar och obehagliga lukter, i kombination med att vi vet att något mycket obehagligt har hänt, gör läsningen otroligt spännande. Eller egentligen är spännande fel ord. Det handlar inte om att hitta mördaren, utan om att med viss fascination följa vad som händer i huset. Det är som att jag blir en del av alla hemligheter och lögner som fyller livet för så många av hyresgästerna.

Alex Marwood debuterade med boken Onda flickor, som är uppbyggd lite på samma sätt, där tyckte jag inte riktigt att hon lyckades hålla spänningen uppe, men Granne med döden läser jag med hjärtat i halsgropen fram till sista sidan. Det är en riktigt sjuk och en riktigt spännande historia. Helt klart ingenting för den känsliga, men för mig är det en av de bästa böckerna i genren jag läst på mycket länge. Jag ser fram emot att läsa hennes tredje bok Den mörkaste hemligheten, som snart kommer ut på svenska.

Läs också:

3 comments