Monthly Archives: mars 2016

Mina svar på Å

Å

Här kommer mina svar på Å. Inte helt lätt.

 

Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på Å?

Jag måste säga Åsa Larsson, vars deckare hör till de bästa, svenska i genren. Hittills har det blivit fem böcker om Rebecka Martinsson.

Finns det någon annan kulturpersonlighet på Å som du gillar?

När jag såg Kristina från Duvemåla på Göteborgsoperan 1996, för nästan tusen år sedan, spelade Åsa Bergh Ulrika. Hon var fantastisk. Fortfarande spelar jag skivan ibland och funderar över vad hon tog vägen.

Vilket kulturellt verk av och/eller om en kvinna, med Å i titeln vill du lyfta fram?

Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen är en av mina absoluta favoritböcker.

Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på Å som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?

Jag har läst alldeles för lite av Sonja Åkesson. Att säga att jag inte upptäckt henne är överdrivet, men har jag har helt klart upptäckt för lite av henne.

Läs också:

Kvinnoalfabetet bokstaven Å

Å

Det närmar sig slutet och jag klurar som bäst på en veckoutmaning som ska ersätta alfabetsutmaningen. Idag är det bokstaven Å som står i centrum och frågorna är följande:

Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på Å?

Finns det någon annan kulturpersonlighet på Å som du gillar?

Vilket kulturellt verk av och/eller om en kvinna, med Å i titeln vill du lyfta fram?

Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på Å som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?

 

Mina svar kommer i ett inlägg senare idag. Du kan svara i en kommentar eller din blogg.

Stort lycka till!

Läs också:

52 bra saker: Yoga

Idag har jag suttit framför datorn och skrivit lärobok hela dagen. Loven blir ofta mer stillasittande än vardagen, då jag nästan alltid har något skrivprojekt på gång. Huvudvärken kom smygande, ryggen värkte och jag kände mest för att ta ett glas vin och däcka i soffan, men se det gick inte för sig. Idag blev det yoga istället.

Mitt ute i skogen, fem minuter med bil från mig, ligger lite (eller ganska mycket) otippat en yogastudio. Jag upptäckte den i januari och har sedan dess tagit mig dit i alla fall en gång i veckan. En bra början.

Just idag var jag extra stel, men kanske lite mindre stressad än vanligt. Oavsett har jag insett att det är nyttigt för mig att varva ner och framför allt andas ordentligt. Jag är dålig på det i vardagen. Yoga får därför bli en av mina 52 bra saker, som hittills bara är fem.

 

Läs också:

En man som heter Frank

var_fnk_12942

Vara Frank är Peo Bengtssons nya bok och den handlar, som titeln avslöjar, om en man som heter Frank. En man som jobbar som kock på Berns, har en dotter och en fru från Danmark som han fortfarande älskar.  En ganska vanlig man. Lite gnällig kanske, men ganska så älskansvärd.

Det bäst med Peo Bengtsson är att han skildrar ganska vanliga relationer, men med en ovanlig skärpa. Som läsare får du vara med när karaktärerna borras sönder och de största hemligheterna sipprar ut. Franks hemlighet heter Mårten. Han är en vän, men Frank känner hur andra känslor börjar växa i honom. När han är med Mårten vill han verkligen vara med honom helt och fullt. Har är förälskad och överraskad över sina känslor.

Kanske handlar det om att han och Vibeke inte längre har ett så nära förhållande och när hon blir erbjuden ett toppjobb i sin hemstad Köpenhamn är det som att något går sönder. Det är inte det att Frank inte unnar Vibeke ett nytt jobb, men han är inte redo att flytta. Samtidigt är han inte heller redo att offra äktenskapet med Vibeke. Att vara Frank är helt klart inte lätt.

Det finns något tafatt hos Frank som gör att jag tycker om honom, trots att han egentligen är väldigt egoistisk. Jag kan förstå hans kris, hans längtan efter något nytt, samtidigt som jag också förstår varför han klamrar sig fast vid det gamla. Peo Bengtsson lyckas balansera beskrivningen av sina karaktärer och låter dem alla målas i gråskalor, ingen är ond, men ingen är heller god. De är helt enkelt ganska vanliga människor.

Vara Frank är en bra, mänsklig och läsvärd bok.  De stora känslorna beskrivs på ett lågmält sätt och jag bryr mig om varje liten karaktär. En helt vanlig roman, som råkar vara ovanligt bra.

 

 

Läs också:

Små svarta lögner är inget för mig

bolton_sma_svarta_logner_omslag_inb

Jag har läst många böcker av Sharon Bolton och tyckt mycket om dem alla. Vissa har till och med varit fantastiska. Självklart var jag därför tvungen att läsa senaste boken Små svarta lögner och hjälp vad besviken jag blev. Nu ska jag erkänna att boken blivit lite misshandlad. Jag har kämpat med den under flera månader och behövde därför bläddra tillbaka ibland för att ha koll på vem som egentligen gjort vad. De olika berättarperspektiven, som hade kunnat göra berättelsen riktigt spännande, snurrar mest till det. Egentligen lyfter inte historien förrän den tredje och sista berättaren tar vid och då har mer än hälften av boken gått. I princip ingen annan författares bok hade blivit utläst om den inte gripit tag det minsta efter så många sidor.

Rent objektivt borde det här vara en bra bok. Huvudpersonen är sådär lite lagom trasig. Hon har varit med om en tragedi och förlorat i princip allt. Nu försvinner små pojkar och självklart är det lätt att tro att hon tagit dem för att återskapa sina egna, nu döda, söner. Sönerna som dog då väninnan glömde dra åt handbromsen och såg bilen och barnen rasa ner i havet.

Miljön är coola, karga Falklandsöarna, en avlägsen plats och ett begränsat antal misstänkta. Någon turistbåt finns i fjärran, men det är ändå öborna som är de som ses som troligare gärningsmän.

Författaren är dessutom en författare som brukar vara riktigt bra på att bygga upp stämningen, men den här gången blir det platt fall. Jag känner ingenting för karaktärerna och bryr mig därför inte riktigt om vad som hänt eller ens vad som händer. I slutet hettar det till lite, det ska jag erkänna, men ändå känner jag mig mest tom när Små svarta lögner äntligen är utläst.

Men som sagt, alla andra verkar älska. Jag kan ha missat något. Nu ser jag fram emot nästa bok om Lacey Flint istället, men den verkar dröja. Redan om några dagar släpps dock en ny e-novell med titeln Here Be Dragonsdär Mark Joesbury har huvudrollen. I juni kommer också boken Daisy in chains men den handlar tyvärr inte om varken Flint eller Joesbury.

Läs också:

52 bra saker: Bok och bad

Här har jag tillbringat ganska lång tid idag. Boken är utläst. De senaste veckorna har jag unnat mig många bad med tillhörande läsning. Det är verkligen vardagslyx.

IMG_0008

Läs också:

En bok jag längtar efter

isbn9781444755640

Strax innan sommarlovet är över, närmare bestämt 11 augusti, är det meningen att det ska flyga in en bok i min Kindle. Om allt går som planerat släpps nämligen The Trespasser, den sjätte boken i deckarserien av Tana French. Som jag längtar.

Eftersom jag tillhör de få som inte tokälskade förra boken, The Secret Place, hoppas jag på en bok i samma kaliber som hennes andra böcker. Det som gör mig extra förväntansfull är att Antoinette Conway, som vi träffade för första gången i förra boken, står i fokus. Precis som jag trodde och hoppades. Vi får också återse Stephen Moran, som faktiskt får en tredje bok. Det är ovanligt när det gäller French, som brukar låta en bifigur bli huvudperson, för att sedan ofta försvinna.

The Trespasser handlar om hur Moran och Conway tillsammans försöker lösa ett fall, som inte är vad det först verkar vara och där en kollega försöker få dem på villovägar. Samtidigt pågår också en kampanj för att få bort Conway från kåren, för ja, hon är lite obekväm och inte så värst socialt kompetent.

 

Läs också:

Deckartips i påsk

01356

Deckare hör numera påsken till och själv läser jag just nu Saharasyndromet av Christian Unge, som är den tredje boken om kirurgen Martin Roeykens. Den verkar lovande!

Här kommer några tips på gamla och nya spänningsgodbitar:

Granne med döden av Alex Marwood, som jag skrev om igår. Riktigt obehaglig och välskriven.

Generation Loss av Elizabeth Hand har just kommit ut på svenska. Ingen klassisk deckare, men en mycket bra bok.

Eld och djupa vatten av Camilla Grebe och Åsa Träff är den senaste i deras serie om psykologen Siri Bergman och en av de bästa.

Än skyddar natten av Anna Lihammer är andra boken om poliskommissarie Carl Hell och hans kollega polissyster Maria Gustavsson och ruskigt bra. Läs också Medan mörkret faller, som är första boken.

Främlingar på ett tåg av Patricia Highsmith är en välskriven klassiker, som är obehaglig, men mycket bra.

 

 

Läs också:

Granne med döden

marwood_granne_omslag_inb_0

När det är påsk ska man, enligt en norsk tradition, läsa deckare eller Påskekrim, som det kallas i vårt grannland. Jag har just läst kanske en av de mest obehagliga spänningsromaner och trots att det inte är en klassisk deckare, vill jag passa på att tipa om den idag.

I Granne med döden av Alex Marwood får vi lära känna några hyresgäster i ett slitet och nedgånget hus på Beulah Grove i södra London. En av dem flyttar dit då boken börjar. Hon heter Lisa, men använder sitt andra förnamn Collette. Lisa blev vittne till ett mord på baren där hon jobbade och har varit på flykt sedan dess. Med sig har hon en väska med pengar.

Lisa flyttar in i ett rum som tidigare bebotts av Nikki, en ung flicka som försvunnit spårlöst. Hyresvärden bryr sig inte nämnvärt om vad hon tagit vägen, utan är mest intresserad av att få in pengar. Maken till otrevlig hyresvärd får man leta efter. Eftersom flera som bor i huset är på flykt från något har han dock en hållhake på dem och kan bete sig lite som han vill.

Cher är en av dem. Hon är en butter tonårsflicka, som ofta gömmer ögonen under perukens lugg. Utan tvekan streetsmart, men också alldeles för liten för att klara sig själv. Hon har katten Psycho som sällskap och den äldre damen på bottenvåningen brukar ta hand om henne lite extra.

Vesna är damen som bott i huset sedan hon själv var barn. Hon är ensam och söker kontakt med grannarna för att få sällskap, men också för att hon bryr sig. Hon tar både Cher och Collette under sina vingar.

I huset bor också den blyge och något udda Thomas, Gerard som man sällan ser, men som ständigt gör sig påmind genom den klassiska musik han spelar och så slutligen Hossein, på flykt från Iran, som bor i huset i väntan på att hans asylansökan ska prövas.

Marwood beskriver sina karaktärer väl och det är lätt att bry sig om dem. Samtidigt växer det obehag jag som läsare känner, då vi får veta att det i någon av lägenheterna finns en mycket sjuk person som mycket väl vet vad den försvunna Nikki befinner sig.

I huset krånglar rören och hela situationen med översvämningar och obehagliga lukter, i kombination med att vi vet att något mycket obehagligt har hänt, gör läsningen otroligt spännande. Eller egentligen är spännande fel ord. Det handlar inte om att hitta mördaren, utan om att med viss fascination följa vad som händer i huset. Det är som att jag blir en del av alla hemligheter och lögner som fyller livet för så många av hyresgästerna.

Alex Marwood debuterade med boken Onda flickor, som är uppbyggd lite på samma sätt, där tyckte jag inte riktigt att hon lyckades hålla spänningen uppe, men Granne med döden läser jag med hjärtat i halsgropen fram till sista sidan. Det är en riktigt sjuk och en riktigt spännande historia. Helt klart ingenting för den känsliga, men för mig är det en av de bästa böckerna i genren jag läst på mycket länge. Jag ser fram emot att läsa hennes tredje bok Den mörkaste hemligheten, som snart kommer ut på svenska.

Läs också:

Mina svar på Z

Skärmklipp 2016-03-24 16.37.48

Inte helt lätt den här veckan, när det är kvinnor på Z som gäller. Här kommer mina svar.

 

Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på Z?

Jag har inte läst så mycket av Juli Zeh ännu, men det jag läst är riktigt bra. Därför får hon räknas som favorit. Läs Stopptid, det är en riktigt bra bok.

Finns det någon författare på Z som du provsmakat och skulle vilja läsa mer av?

Jag har faktiskt bara läst Vita tänder av Zadie Smith och även om jag gillade den skarpt har jag konstigt nog inte läst mer. Märkligt egentligen, men det är en inte helt lätt författare och läsningen kräver lugn och ro. I sommar kanske?

Finns det någon annan kulturpersonlighet på Z som du gillar?

Zara Larsson är en cool tjej som vågar ta plats. Hennes sommarprogram provocerade, men jag tyckte att det var uppfriskande om än oslipat. I dagarna har hon uppträtt på flera tv-shower i USA. Bland annat hos Ellen Degeneres.

Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på Z som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?

Jag är nyfiken på Zelda Fitzgerald, som var gift med F. Scott Fitzgerald. De var ett omtalat författarpar, men jag har (självklart) mest hört talas om maken och bara läst böcker av honom. 

Läs också:

« Older Entries