Vitsvit tar tag i hjärtat

9789100131142

Jag har länge tänkt läsa Vitsvit av Athena Farrokhzad och när biblioteket skickade mail efter mail om att boken skulle lämnas tillbaka, var det dags.

Min tidigare bekantskap med Farrokhzad handlat om media. Hennes sommarprogram, som jag älskade, provocerade många. Det kan jag förstå. Samtidigt var det så otroligt snyggt komponerat att den som verkligen lyssnade måste ha blivit i alla fall en aning imponerad. Var Farrokhzad står politiskt är tydligt, men i hennes dikter är det känslorna som talar. Idag har dock många av känslorna blivit politik. Rädslan till exempel. Rädslan är politik.

Kanske är texterna i Vitsvit ännu mer aktuella nu än då de först publicerades. Vi lever i en tid där alla som råkar vara födda i ett annat land än det vi befinner oss i är fiender. De är en farlig, oformlig massa som kommer att våldta våra döttrar. Ingenstans finns plats för individen. Alla är hemska.

I den kontexten blir mammans ord starka:

 

Min mor sa till min bror: Ta dig i akt för främlingar.
Minns att du ingenting har att återvända till
om de skulle bli fientliga

 

Rader som fastnade hos mig. Det finns ingenting att återvända till och just nu kanske inte heller någon plats att hitta trygghet på. I Vitsvit talar familjemedlemmarna med varandra. Mycket talar de om flykt. De talar också om hur andra ser på dem och hur de önskar att de kunde passa in. Jag läser med mina elever på näthinnan. De som just nu ingår i en grupp som många är rädda för och som måste vara extra uppmärksamma för att inte bekräfta det alla vet.

 

Min far sa: Din bror rakade sig innan skägget börjat växa
Din bror såg terroristens ansikte i spegeln
och önskade sig en plattång i julklapp.

Min bror sa: Någon gång vill jag dö i ett land
där människor kan uttala mitt namn.

 

Hur många tvingas se terroristens ansikte i spegeln? Ofrivilligt anklagade för något de inte gjort? Jag mår dåligt av den värld vi lever i. Athena Farrokhzad sätter ord på utanförskapet och gör det på ett sätt som gör mig ännu mer förtvivlad över hur lite respekt för andra som finns i vår samtid.

Det är inte konstigt att Vitsvit vunnit pris efter pris. Om den här innehållsrika, om än fåordiga bok, inte vunnit priser hade det däremot varit mycket, mycket konstigt. Hatten av för Athena Farrokhzad.

Läs också:

2 comments