Monthly Archives: februari 2016

Grattis till Alicia Vikander

vikander

Visst är det rätt coolt ändå att Alicia Vikander vann en Oscar för bästa kvinnliga biroll?! Visst har svenskar vunnit Oscars förr, bland annat vann Malik Bendjelloul en Oscar för Bästa dokumentär för Searching for Sugarman, 2013.

När det gäller skådespelare är det faktiskt bara Ingrid Bergman som vunnit någon Oscar, men hon har å andra sidan vunnit flera, två gånger för Bästa kvinnliga huvudroll och två för Bästa kvinnliga biroll. Senast 1975 för Bästa kvinnliga biroll i Mordet på Orientexpressen. Däremot har giganter som Greta Garbo och Max von Sydow bara blivit nominerade och aldrig vunnit. Greta Garbo fick dock en Heders-Oscar 1954.

Det är alltså riktigt, riktigt stort att vinna en Oscar som svensk skådespelerska, jag som skådespelerska över huvud taget och priset placerar Alicia Vikander bland de riktigt stora skådespelerskorna. Det ska bli mycket spännande att se vad priset kommer att betyda för hennes karriär.

Stort grattis till Alicia Vikander. Så himla roligt att hon vann.

 

Foto: All over press

Läs också:

Snart bokcirkel

Nästa torsdag träffas Bokbubblarna och då ska vi prata om Främlingar på ett tåg av Patricia Highsmith och faktiskt dricka bubbel för att fira jubileum. Jag förbereder mig för båda sakerna!

Läs också:

En exkluderande gala

I natt är det dags för Oscarsgalan, den 88e i ordningen. En gala där endast vita skådespelare är nominerade. På twitter har hashtaggen #OscarsSoWhite trendat och det har skapats ett konto med samma namn, men som artikeln ”What It’s Really Like to Work in Hollywood (*If you’re not a straight white man.)” från NY Times, handlar det om exkludering av en massa grupper. Det handlar om att den vite mannen fortfarande är norm i Hollywood och i samhället i övrigt. Flera skådespelare talar om bristen på förebilder under uppväxten och just representation är därför otroligt viktigt. Chris Rock är förvisso årets värd och jag är lite nyfiken på vad han ska hitta på.

Läs gärna Johannas inlägg om representation i kulturen som hon publicerade på Kulturkollo.

Tiden då jag höll mig vaken för att se Oscarsgalan är för länge sedan över och det handlar inte om representation, eller bristen därpå, utan om att jag ser för lite film för att det ska vara värt att offra sömn. Jag håller dock en extra tumme för Alicia Vikander. Det hade varit väldigt roligt om hon vann.

Läs också:

Jag kunde inte hålla mig

9789137141701

Jag skulle ju inte köpa något på rean, men några e-böcker har slunkit in i läsplattan och ungarna har fått varsin fysisk bok.

Storebror O valde själv Den utstötte av Michelle Paver, första delen i serien Bronsdolken och till Lillebror O, som låg hemma sjuk, valde han Den magiska kappan av Katarina Genar, som han läst i skolan.

Till mig köpte jag (i e-format då, så de räknas knappt och syns nästan inte alls):

Hausfrau av Jane Alexander Essbaum

Den sårade divan av Karin Johannisson

Sanning med modifikation av Sara Lövestam

Ställ ut en väktare av Harper Lee

Tisdagsklubben av Anna Fredriksson

Sedan kan en ju undra varför jag ska köpa böcker över huvud taget. Jag läser nämligen absolut ingenting.

Har du gjort några reafynd?

 

 

Läs också:

Dags för de sista låtarna

Nu börjar jag bli lite schlagermätt och har egentligen ingen direkt favorit idag. Möjligen Panetoz, som jag tycker är riktigt charmiga. Lite överraskad blev jag av att författaren Dag Öhrlund skrivit texten till Linda Bengtzings text. Lite illa berörd blir jag också, då hans blogg är en orgie i inlägg som skulle kunnat ha återfunnits på sajter som Avpixlat eller Motpol. En sådan person ni vet som inte är rasist, utan realist. Ja, ja, det har väl ingenting med Melodifestivalen att göra, men jag måste reagera. Låten Killergirl då? Riktigt dålig och absolut inte aktuell på något sätt. Den åker ut direkt. Linda Bengtzing funkar inte som en kvinnlig Magnus Uggla. Skämskudde fram.

Idag finns det obligatoriska rockbidraget med i form av Eclipes bidrag Runaways. En klassisk hårdrockslåt light med rötter i 80-talet. Inte alls min grej. Tror den åker ut.

Inte heller är jag något fan av Dolly Style, men jag tycker att årets låt Rollercoaster är bättre än förra årets, vilket kanske inte säger då mycket. Det finns inte så många fler ”barnbidrag” idag, så möjligen andra chansen om inte Frans vinner alla småflickors hjärtan. Tror dock den slutar femma.

Veckans gubblåt är Martin Stenmarks Du tar mig tillbaks och det får väl ändå räknas som årets ballad. Lättillgänglig och säkert en framtida svensktoppslåt. Texten kommer troligen att tilltala en del. Andra chansen?

Frans If I were sorry är en riktigt söt låt, som säkert kommer att spelas en massa på radio och faktiskt kan funka riktigt bra. Tror den går direkt till final. Inte så omedelbar dock, vilket kan ligga Frans i fatet.

Panetoz Håll om mig är vid en första lyssning mer anonym än deras tidigare låtar, men det är en låt att bli glad av. Tror ändå att den tar sig till Andra chansen, eller hoppas i alla fall att de gör det. Mello behöver Panetoz lika mycket som Panetoz behöver Mello.

Och så sist ut, Molly Sandén med Youniverse, som av många tippas vinna. Snyggt, välproducerat och ganska skrikigt och tråkigt. Men ja, hon har nog en stor publik och sjunga kan hon utan tvekan. Det, snarare än låten, tar henne till final.

Molly och Frans till final alltså och Panetoz och Martin Stenmarck till andra chansen.

GP tippar Eclipse och Dolly Style tar sig till Andra Chansen och  Frans och Molly till final.

DN tror också på Eclipse och tippar att de går till Andra Chansen tillsammans med Frans och skickar istället Panetoz och Molly Sandén till final.

Aftonbladets läsare är helt säkra på att Molly Sandén vinner och efter henne är det ganska jämnt. Linda Bengtzing ligger oväntat bra till. Frågan är dock hur många av de som röstat som verkligen lyssnat på låtarna. Bettingbolagen säger istället att Bengtzing kommer sist.

 

 

 

 

 

 

Läs också:

Musikaliska konflikter och kompromisser

Jag gick och sjöng på den här sången när jag städade i köket i morse. Passar perfekt in i temat konflikter och kompromisser. Måste se en musikal snart, det var alldeles för länge sedan.

 

Läs också:

En utmaning om konflikter och kompromisser

Veckans tema på Kulturkollo är konflikter och kompromisser. Det höll på att inte bli någon tisdagsutmaning, då jag är mer än lovligt snurrig just nu och helt glömde bort att det faktiskt är jag som ansvarar för veckan. Det existerar få konflikter i min vardag, men däremot känns det som att jag behöver göra en hel del kompromisser för att få ihop min vardag. Det tar en del på krafterna.

Veckans utmaning handlar om att presentera kulturella verk som beskriver konflikter och kompromisser.

En av de böcker som tagit mycket av min tid och mina tankar den senaste tiden är Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad. Den lättlästa versionen har ganska nyss getts ut av Vilja förlag och jag har varit med och tagit fram en handledning för gemensam läsning av de två versionerna. En anledning till att det var extra roligt att göra det här arbetsmaterialet är att det är en så väldigt viktig bok. Fylld av konflikter och kompromisser. Det är lätt att se hur huvudpersonen Amàr blir ett offer för sin pappas rädsla för konflikter med släkten i Kurdistan, vilket leder till konflikter mellan far och son istället. Amàr pendlar mellan att kompromissa galet mycket och att vägra kompromissa alls. Han gifter sig med sin kusin som släkten vill, men vägrar ändå på många sätt vara gift.

En annan som kompromissar en massa när det kommer till äktenskap är Maj i Kristina Sandbergs böcker. Hon blir gravid och gifter sig därför med Tomas, en äldre man som hon inte alls verkar älska. Ännu mindre tycker hon om hans mor. Det är 30-tal och alternativ finns inte riktigt. Tänk vad många kompromisser som har gjorts för att undvika situationer som på pappret är hemskare än kompromissen, men som kanske egentligen inte alls är det.

Konflikterna är många och hemska i Sommarhuset av Anna Fredriksson. Att arv alltid ska leda till så himla mycket skit är riktigt illa. Tyvärr är det allt för vanligt och jag har på nära håll försökt hålla mig utanför flera konflikter av detta slag. Här bråkar syskonen Eva, Anders och Maja om ett sommarhus som modern lämnat efter sig och som tidigare endast använts av Eva. Det är också hon som alltid funnits där för modern. Betyder det att hon är värd huset, eller ska de dela lika. Det råder det delade meningar om.

 

 

 

 

Läs också:

Mina svar på V

v

Dags för mina svar och några kvinnor på V. Fler än vanligt, då jag lyckades ställa fem frågor istället för fyra idag. Så kan det gå.

Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på V?

Jag måste säga Barbara Voors, som varit en favorit i snart 20 år. Lite orolig är jag för att det inte ska bli fler böcker, då senaste boken Fantomsmärtor kom 2010. Visserligen brukar det vara några år mellan hennes böcker, men inte så här länge.

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på V vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Veronica Maggio är helt suverän. Det enda farliga med henne är att musiken gör att jag kör väldigt, väldigt för snabbt.

Vilken fiktiv kvinna med för- eller efternamn på V tycker du om?

Jag fuskar lite och säger Virginia Woolf, som inte är en fiktiv kvinna, men som spelas så fint av Nicole Kidman i Timmarna. Jag brukar inte gilla Kidman speciellt mycket, men i den här rollen var hon grym och belönades också med en Oscar 2002.

Vilken verk på av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?

Vinteräpplen av Josefine Sundström är riktigt bra. En stark och ganska så svart skildring av tre kvinnors liv. Det är mormor Susanna som tagit hand om sin stora familj själv, hennes yngsta dotter Mari som aldrig riktigt fått vara en del av familjen och så Maris oäkta dotter Tova.

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på V har du ännu inte utforskat?

Jag har visserligen läst den mycket korta Hafía av Vénus Khoury-Ghata, men jag skulle verkligen vilja utforska hennes författarskap mer. Sju stenar till den otrogna hustrun verkar vara en riktigt viktig bok, men det gäller att vara känslomässigt förberedd. 

Läs också:

Kvinnoalfabetet bokstaven V

v

Dags för bokstaven V i veckans Kvinnoalfabet. Följande frågor ska besvaras, för att få fram ett gött gäng kvinnor på V. Den här veckan finns det också plats för fiktiva sådana.

Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på V?

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Vilken fiktiv kvinna med för- eller efternamn på V tycker du om?

Vilken verk på V av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på V har du ännu inte utforskat?

 

Mina svar kommer i ett separat inlägg senare idag. Du kan publicera dina svar på din blogg, eller varför inte svara i en kommentar.

Läs också:

När livet är allt för svart

jennifer_niven_all_the_bright_places_cover

All the bright places av Jennifer Niven är en av de starkaste ungdomsböcker jag läst på länge. Eller förresten, ta bort ungdoms — All the bright places av Jennifer Niven är en av de starkaste böcker jag läst på länge. På svenska heter den Som stjärnor i natten och det är en bok du definitivt inte ska missa.

Huvudpersonerna Theodore och Violet möts uppe i skolans klocktorn. Violet har tänkt att hoppa, Theodor har visserligen tänkt på att ta livet av sig, men det är inte därför han befinner sig i tornet. Istället blir det så att han räddar Violets liv. När de båda kommer ner är dock hela skolan övertygade om att det är Violet som räddat skolans mest udda elev, den knäppa Theodor Finch.

Violet har inte sett någon direkt anledning att leva, sedan systern dog i en bilolycka, där hon var passagerare och Violet föraren. Hon försöker fungera normalt, men det går inte. Att upprätthålla en hyfsat normal fasad tar för mycket energi och nu orkar hon inte längre.

Finch lever i utkanten och passar inte riktigt in någonstans. Han bor med sin olyckliga mamma och sina systrar och tvingas besöka sin pappa och hans nya familj. Han avskyr det. I skolan tycker alla att han är hur märklig som helst och egentligen bryr han väl sig inte, men han skulle lika gärna kunna klara sig utan alla. Utan livet. I alla fall i de svarta perioderna, då han är övertygad om att det bästa vore att bara ge upp.

Den som ger honom hopp är Violet. Långsamt, långsamt lär de känna varandra, den populära tjejen och den utstötte killen. Båda olyckliga, men inte av samma anledning. En har drabbats av sorg, den andre av depression. Violet blir Finch enda vän på Facebook och de märker att de har en hel del gemensamt. Då de får i uppdrag att samarbeta kring ett projekt i geografi, som handlar om staten de bor i, blir de tvingade att umgås mer och mer.

The Fault in our stars meets Eleanor & Park stod det i en blurb jag läste och ja, visst handlar det om trasiga ungdomar och visst är döden ständigt närvarande, men All the bright places är något annat. Svärtan finns även i Eleanor & Park, liksom den trevande kärleken och sorgen är påtaglig i The Fault in our stars, så visst kan jag förstå hur blurbaren tänker. Det som imponerat i All the bright places är hur levande Niven beskriver Finchs mående. Jag har sällan, om någonsin, läst en så bra skildring av depressionens påverkan på en människas liv. De är så vackert och så sorgligt att jag nästan går sönder.

Men All the bright places är ingen svart bok, trots all svärta. Det är till större delen en kärlekshistoria mellan två ganska trasiga ungdomar, som verkligen behöver varandra. Ibland är det lyckligt, ibland mer komplicerat, precis som livet brukar vara. Ofta är det okej att leva precis här och nu, men det händer att livet utanför pockar på så mycket att det inte går att gömma sig och bara leva på kärlek.

Har du inte läst All the bright places tycker jag absolut att du ska göra det. Det är den bästa och framför allt den starkaste boken jag läst på ganska länge.

 

 

Läs också:

« Older Entries