Monthly Archives: januari 2016

Vad vi aldrig får glömma

2013-06-17 14.03.43

Idag är det 71 år sedan Auschwitz befriades. Minnet av detta uppmärksammas idag i ett Europa där så mycket är på väg åt fel håll. Högerextrema och nationalistiska partier vinner mark, gränserna stängs och många letar syndabockar bland dem som inte anses tillhöra vår världsdel. Vi får inte glömma förintelsen, vi borde inte göra det, men ändå känns den obehagligt nära.

Jag vill uppmärksamma förintelsens minnesdag med några bok- och filmtips.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson är en av de bästa böcker jag läst. Den handlar inte bara om förintelsen, men Miriams tid i koncentrationsläger spelar en mycket viktig roll.

Mannen utan öde av Imre Kertész om pojken Györgys Köves som sätts i koncentrationsläger är en bok som måste läsas.

Pojken i randig pyjamas av John Boyne är din både som bok och film.

Livet är underbart är en fantastisk film av Roberto Benigni om en pappa som försöker skydda sin son mitt i eländet.

Schindlers list av Steven Spielberg är fortfarande en av de bästa filmer som gjorts om förintelsen.

Läs också:

Lyckligt lottad

lyckligt_lottad

Lyckligt lottad är Amy Blooms tredje roman och den första som översatts tills svenska. Huvudpersonen Eva är en flicka då vi träffar henne för första gången. Hennes fars fru har just dött och hennes mor bestämmer sig därför för att det är dags för Eva att bli en del av faderns familj. Faktiskt lämnar modern Eva hos en far hon inte har någon relation till, en udda fader som är minst sagt excentrisk. Hon möter där sin halvsyster Iris som kommer att bli en viktig del av hennes liv. När Iris vill rymma iväg och bli skådespelare är det självklart att Eva följer med.

Inledningsvis är jag betagen av Lyckligt lottad av Amy Bloom. Jag lever mig in i systrarna Eva och Iris liv totalt och charmas av alla udda karaktärer. Sedan blir det tyvärr mer och mer segt och form och innehåll allt svårare att ta till sig. Det blir lite pretentiöst och mycket står i vägen för handlingen och även för karaktärerna. Från att jag som läsare bjudits in i berättelsen, blir jag efter hand en utomstående iakttagare och det gör läsningen tråkig. Bloom är utan tvekan en skicklig författare, men det blir lite krampaktigt. Less is more.

Många höjer dock Lyckligt lottad till skyarna, inte minst bokoraklet Oprah Winfrey. Någonstans kan jag inte låta bli att undra vad jag har missat. Missförstå mig rätt, det här är absolut ingen dålig bok, men inte någon fantastiskt sådan heller. Systrarna hänger kvar i minnet, de gör de utan tvekan och jag är glad att jag mött dem. Frågan är dock om jag kommer att prioritera att läsa mer av Amy Bloom framöver. Jag är tveksam.

Läs också: