En filmgigant är död

älska

Om någon ber mig att välja en favoritfilm, min absolut bästa film alla kategorier, så kommer jag först säga att det är omöjligt och sedan kommer jag att säga att Vi som älskade varann så mycket av Ettore Scola från 1974, är den som konkurrerar ut alla andra filmer jag sett. Berättelsen om de fyra vännerna, tre män och en kvinna, som blir en viktig del av varandras liv. Antonio, Gianni och Nicola krigar tillsammans med partisanerna, mot nazisterna och den politiska utvecklingen spelar en stor roll i filmen. Framöver ska de gå åt olika håll, men någon slags gemenskap behåller de ändå.

Jag såg Vi som älskade varann så mycket första gången då jag gick på gymnasiet och charmades av Vittorio Gassman, som spelar Gianni och blev lika kär som honom i charmiga Stefania Sandrelli, som spelade Luciana. Då kände jag inte till alla italienska profiler, som Federico Fellino och Marcello Mastroianni som dyker upp i filmen som sig själva.

Nu nås jag av nyheten att Ettore Scola avlidit 84 år gammal och konstaterar att världen har mist en gigant. Andra filmer han gjort som jag sett och gillat är Fula, skitiga och elaka (1976) och Terrassen (1980). Jag har dock mycket kvar att upptäcka, som till exempel  En alldeles särskild dag (1977), som nominerades till en Oscar för bästa utländska film 1978.

 

PS. Intressant är att Ronny Svensson också hävdar att Vi som älskade varann så mycket är ”Historiens bästa film”. Jag och Ronny Svensson tycker aldrig om samma filmer. Det säger kanske något om den här filmens kvalitet. DS.

Läs också:

One comment