Ingenting är glömt

adam_srfiscmyk_11878

Bakom pseudonymen Adam Sarafis gömmer sig Linda Olsson, svensk författare boende i Nya Zeeland och Thomas Sainsbury, manusförfattare från Nya Zeeland. Ingenting är glömt är deras första bok i en planerad trilogi, kallad Matakana-trilogin. Huvudpersonen Sam Hallberg har rötter i Norge och ett förflutet som expert på terrorism, nu arbetar han i en verkstad. Viktig är även Lynette Church, affärsjournalist, som har ett gott öga till Sam.

Det hela inleds med att en ung man vid namn Brent hittas död på ett bibliotek i Auckland, självmord säger polisen, definitivt inte säger Jade, en nära vän till honom som söker upp Sam för att få hjälp. Tydligen har Brent skrivit ett bokmanus, som avfärdats som skit av hans pojkvän, men som verkar innehålla information som någon inte vill ska komma ut.

Inledningsvis hade jag lite svårt att köpa att någon skulle vända sig till en utarbetad verkstadsanställd för att lösa ett fall, eller faktiskt hela boken igenom, vilket stör läsningen. Visst är det så att polisen bestämt sig för att Brent begick självmord och visst är det troligt att en nära vän skulle vilja att sanningen kom fram, men varför vända sig till Sam? Kopplingen mellan den dödes roman och köttkvoter och kriget i Irak och en massa andra mer eller mindre osannolika saker blir lite väl långsökt för min smak. Författarna verkar ha haft roligt då de skrev, kanske för roligt. Det hade räckt med ungefär hälften av trådarna i den här välskrivna, men väldigt spretiga deckare. Den är dock tillräckligt bra och huvudpersonerna är tillräckligt intressanta för att jag kommer att vilja läsa vidare i trilogin. De mycket stereotypa beskrivningarna av olika personers utseende får Olsson och Sainsbury dock gärna skippa nästa gång.

 

Läs också: