Istvillingar — en bortglömd bok

Istvillingar_framsida-337x520

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag har helt glömt att skriva om Istvillingarna av S.K. Tremayne, som jag läste för väldigt länge sedan. Jag nämnde den under vår temavecka Vi två på Kulturkollo, men sedan glömde jag liksom bort den. Jag vill poängtera att anledningen absolut inte är att Istvillingarna på något sätt är en dålig bok, för så är det absolut inte.

Av tvillingarna Lydia och Kirstie finns endast en kvar i livet. Lydia dog efter ett fall från en balkong och sedan dess är de identiska tvillingarna, som föräldrarna hade svårt att skilja år, obönhörligt separerade.

För att komma bort från platser förknippade med Lydia flyttar föräldrarna Sarah och Angus till en liten, avlägsen ö i Hybriderna tillsammans med Kirstie. Livet tar en vändning, men inte alls på det sätt de önskat. Istället börjar Kirstie bli mer och mer märklig och snart vet hennes föräldrar inte riktigt vad som händer med dottern just nu, eller för den delen vad som hände då Lydia dog.

Den enda invändningen jag har mot Istvillingar är att det går väl snabbt på slutet, men trots det är det utan tvekan en mycket läsvärd bok. Mest gillar jag miljön och de annorlunda karaktärer vi får lära känna.

Läs också:

One comment