Iggy 4-ever är en fin uppföljare

iggy4-ever_cover

Det var några veckor sedan jag läste Hanna Gustavssons andra bok om Iggy, som nu är en av de nominerade till Augustprisets kategori för barn- och ungdomsböcker. Jag tyckte mycket om Nattbarn, men gillar kanske den mer vardagsrealistiska tonen i Iggy 4-ever ännu mer.

Iggy går i åttan och tycker att det mesta i livet är skit. Hon hänger med bästisen Julle, men börjar tröttna lite på henne. Ännu värre blir livet när Iggys smartphone går sönder och mamma tycker att hon ska ha en gammal och ful skittelefon istället. Hur kan man ens leva utan att kunna kommunicera med en smartphone?

Relationen mellan Iggy och hennes mamma blir viktigare i den här boken. Kanske för att den utspelar sig mer i vardagen än föregångaren och dessutom under dagtid. Det gör Iggy 4-ever till en ganska vanlig historia, men det är ändå mycket som gör den ovanlig. En sak är de fantastiska illustrationerna där bild och text samspelar klockrent. Det brukar heta att mycket i en berättelse finns mellan raderna, men här finns också en helt egen tolkning av det som sägs och det som inte sägs, i bilderna.

Jag tycker mycket om det lugna tempot och den stillsamma humorn i Hanna Gustavssons böcker. Det händer massor, men det går att avgöra själv hur mycket man som läsare vill ta in på samma gång. Det är en bok att läsa om, där berättelsen med all säkerhet kommer att utvecklas för varje gång.

Jag är riktigt glad över att Hanna Gustavsson blivit nominerad till Augustpriset, både för att hon är en skicklig författare och tecknare, men också för att hon är en så bra representant för en genre som utan tvekan är värd en högre status.

 

Läs också: