Systrar och bröder

13044781_O_1

Systrar och bröder av Maria Sveland var min sommarpresent från chefen och då jag tyckt om annat jag läst av Sveland var det ett bra och genomtänkt val. Två systrar och en bror står i centrum, Hedda, Nora och Per. De växer upp med en kärlekslös far, som dricker för mycket och en mor som säkert försöker, men inte lyckas.

De tre trasiga barnen blir till tre lika trasiga vuxna. Nora, storasystern som försöker ta hand om alla och skapa den perfekta familjen, men som är sönderstressad och håller på att gå under. Hedda som skapar pistoler på konstfack och sover bort större delen av dygnet. Ibland träffar hon lillebror Per, som flyr verkligheten med droger och sex. Allt är så eländigt att det ibland gränsar till fars, men Sveland styr oftast tillbaka berättelsen till rätt sida gränsen. Pappa Görans äventyr i öst blir dock lite för mycket och då tappar jag intresset lite.

Mest gillar jag att läsa om de vuxna barnen och hade gärna velat få veta mer om deras relationer. Nu lär vi känna dem en och en, men deras försök att skapa någon slags gemenskap är hjärtskärande. Att omsätta barndomens roller till nya, som funkar för dem när de ska hitta varandra som vuxna, är inte enkelt.

Tyvärr finns det knappt en enda ljusglimt i berättelsen om Hedda, Nora och Per och det gör att jag inte tycker lika mycket om Systrar och bröder som jag hade önskat. Maria Sveland är en begåvad författare och språkligt håller berättelsen hög klass. Jag hade dock önskat att färgpaletten hade innehållit någon annan färg än svart för att skapa kontrast. Då hade jag troligen tagit till mig Hedda, Nora och Per mer. Nu tycker jag synd om dem och blir absolut berörd, men jag tar dem inte riktigt till mitt hjärta. Kanske för att de förblir karikatyrer, om än älskansvärda sådana.

Läs också: