Mios blues

mios_blues_inb_low

Mios blues är fortsättningen på Lotus blues, där huvudpersonen Martin Benner blir uppsökt av en man som säger sig vara bror till Sara Texas, en känd brottsling som erkände flera mord och sedan tog livet av sig. Han påstår sig ha bevis på att systern var oskyldig och vill att Benner, som är advokat, hjälper honom med detta. I det ögonblick Benner tackar ja till uppdraget dras snaran kring hans hals åt. Nu i andra boken är det fokus på Sara Texas son Mio, som försvann spårlöst från sin förskola.

Det går inte att säga annat än att Mios blues är sjukt spännande. Benners jakt på Mio och på Lucifer, som verkar vara den som försöker sätta dit honom för flera mord, höll mig vaken en halv natt. Jag började läsa på eftermiddagen och kunde inte sluta. Så ja, spännande är det, men också ganska överdrivet och ibland skrattretande hårdkokt. Det finns liksom ingen hejd på allt Benner råkar ut för och han tar den ena vansinniga risken efter den andra. Det är svulstigare än den svulstigaste amerikanska actionfilm, men det funkar konstigt nog ändå.

Kristina Ohlssons två böcker om Martin Benner liknar inte alls de mer klassiska pusseldeckare hon skrivit tidigare. Benner är den ultimata hjälten, som ofta är i underläge, men alltid klarar sig trots allt. Han börjar i fullt tempo och sedan ökar han tills det blir så mycket som hänt att jag som läsare är helt utmattad. Samtidigt är han i alla fall lite mänsklig i förhållandet till sin dotter, men inte sällan en riktig skitstövel i förhållandet till sin flickvän och kompanjon Lucy. Egentligen borde jag inte gilla den här boken alls, men det gör jag, trots den något krystade avslutningen. Mios blues är välskriven underhållningslitteratur och som läsare har du inte en tråkig sekund. Jag tror att många läsovilliga tonårskillar skulle kunna roas av den också.

Läs också:

One comment