Monthly Archives: augusti 2015

Systrar och bröder

13044781_O_1

Systrar och bröder av Maria Sveland var min sommarpresent från chefen och då jag tyckt om annat jag läst av Sveland var det ett bra och genomtänkt val. Två systrar och en bror står i centrum, Hedda, Nora och Per. De växer upp med en kärlekslös far, som dricker för mycket och en mor som säkert försöker, men inte lyckas.

De tre trasiga barnen blir till tre lika trasiga vuxna. Nora, storasystern som försöker ta hand om alla och skapa den perfekta familjen, men som är sönderstressad och håller på att gå under. Hedda som skapar pistoler på konstfack och sover bort större delen av dygnet. Ibland träffar hon lillebror Per, som flyr verkligheten med droger och sex. Allt är så eländigt att det ibland gränsar till fars, men Sveland styr oftast tillbaka berättelsen till rätt sida gränsen. Pappa Görans äventyr i öst blir dock lite för mycket och då tappar jag intresset lite.

Mest gillar jag att läsa om de vuxna barnen och hade gärna velat få veta mer om deras relationer. Nu lär vi känna dem en och en, men deras försök att skapa någon slags gemenskap är hjärtskärande. Att omsätta barndomens roller till nya, som funkar för dem när de ska hitta varandra som vuxna, är inte enkelt.

Tyvärr finns det knappt en enda ljusglimt i berättelsen om Hedda, Nora och Per och det gör att jag inte tycker lika mycket om Systrar och bröder som jag hade önskat. Maria Sveland är en begåvad författare och språkligt håller berättelsen hög klass. Jag hade dock önskat att färgpaletten hade innehållit någon annan färg än svart för att skapa kontrast. Då hade jag troligen tagit till mig Hedda, Nora och Per mer. Nu tycker jag synd om dem och blir absolut berörd, men jag tar dem inte riktigt till mitt hjärta. Kanske för att de förblir karikatyrer, om än älskansvärda sådana.

Läs också:

Lägesuppdatering i enkätform

Inför höstens anfallande bokhögar känns det bra att få lite överblick och struktur. En enkät från Bokbabbel sitter finfint.

Läser just nu: Hoppar mellan Bära barnet hem av Cilla Naumann,  och Bevara Sverige svenskt av David Baas.

Läste just ut: Iggy 4-ever av Hanna Gustavsson. Lysande serieroman.

Läser snart: Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. En av höstens mest efterlängtade böcker, med allt vad det innebär.

Senaste boken jag fick: Fick, som inte i recensionsexemplar, då blir det Systrar och bröder av Maria Sveland, som var sommarpresent från chefen. Läst, men ännu inte omskriven här.

Senaste väldigt övertygande recensioner: Trots att jag bestämt mig för att helt skita i Lagercrantz omtalade bok, måste jag nog ta mig en titt. Prioriteringen är dock ganska låg.

Biblioteksböcker: Det finns några hemma och mest sugen är jag på Kära Liv och Caroline.

Böcker som funnits på min att läsa snart-lista i över ett år: Oj, det är många. Några betade jag av i sommar, men TBR-listan är ändå oändligt lång. De jag faktiskt vill och kommer att läsa inför Stockholm Literature är Vinterkriget av Philip Teir och Tre starka kvinnor av Marie NDiaye.

En bok jag sparar till en riktigt dålig dag: Little black lies av Sharon Bolton kan säkert få vilken eländesdag som helst att se rätt så okej ut i jämförelse.

Högst upp på önskelistan just nu: Mer än oändligt med lästid? Önskar mig i alla fall lite flyt i vardagen och ork att läsa.

Ser fram emot: Höstens bokliga roligheter.

 

Läs också:

Hyresgästerna imponerar

9789127141094

En av sommarens bästa böcker var Hyresgästerna av Sarah Waters som utspelar sig i London i början av 20-talet. Frances och hennes mor bor själva i ett stort hus i Camberwell, en fin förort och behöver lite extra pengar för att ha råd att bo kvar och dryga ut hushållskassan. Lösningen blir att hyra ut en del av övervåningen till paret Barber, Leonard och Lilian. Att få främmande personer i huset är känsligt och främst Frances, som har sitt rum nära dem, känner sig illa till mods. Snart börjar de ändå umgås och mellan Frances och Lilian växer en vänskap fram. Detta trots att de verkligen är så olika som två människor kan bli.

Sarah Waters har varit med i min Boktolva i hur många år som helst, men jag har skjutit upp läsningen hela tiden. Jag har tänkt att det är tråkiga, historiska böcker, men jag absolut älskade Hyresgästerna, som förvisso utspelade sig på 20-talet, en av mina favoritepoker. Språket imponerar, intrigen, miljön och blandningen av genrer. Efter en något trevande inledning var jag helt fast.

När Anna recenserade HyresgästernaKulturkollo skrev hon att boken tappade när den förvandlades till en kärleksroman, men jag tycker faktiskt att det tvärtom är då historien lyfter på riktigt. Jag absolut älskar kärlekshistorien mellan två helt olika människor, som inte kan hålla sig ifrån varandra. De lite stela promenaderna, de stulna kärleksstunderna och den för de älskande ibland oförklarliga och överraskande passionen. När det sedan blir en kriminalhistoria av det hela kan jag hålla med om att det är lite galet, men då är jag redan helt fast och skulle ha älskat precis vilken vändning som helst. För mig är Hyresgästerna en klockren femma.

Nu bara måste jag läsa fler böcker av Sarah Waters och undrar självklart vilken ni rekommenderar mig att läsa härnäst och varför?

Läs också:

Tematrio – Sommarens minnesvärda

tematrio

Nu har vi sagt hejdå till sommaren på alla möjliga och möjliga sätt, men det får bli en tematrio ändå. Lyran ber oss att lista sommarens tre största läsupplevelser.

1. Den största läsupplevelsen i sommar är faktiskt en bok som jag inte ens har läst. Grabbarna O upptäckte Gregor från Ovanjord och helt plötsligt var det omöjligt att slita dem från böckerna. De läste på stranden, vid poolen, på kvällen och det var kris när boken glömdes hemma. Nu är Lillebror O snart färdig med bok fyra och Storebror O läser bok tre. Mamma O har lovat att läsa första snarast, efter att ha beklagat sig över att högläsningens tid verkar vara förbi och ungarna har lovat boksamtal.

2. Lyran har lyssnat på böcker och jag har faktiskt tryckt in några böcker i öronen under sommaren. Vi har båda lyssnat på De förklädda flickorna i Kabul och jag håller med Lyran om att det var starka timmar i sällskap av Jenny Nordbergs text.

3. Trots en del suckande är jag ändå bra nöjd med att ha läst min första bok av Stephen King. Årstider var bra på många sätt, men så himla tjoooock.

 

Läs också:

Mina svar på C

Skärmklipp 2015-08-25 21.08.39

Redan den tredje bokstaven i alfabetet känns lite klurig. Här kommer mina svar på bokstaven C.

1. Vem är en favoritförfattare med för- eller efternamn på C?

Curtis Sittenfeld är en favorit! Bäst är American Wife, som är en fiktiv bok med verklighetsbakgrund som berättar historien om en president som är väldans lik George W Bush och hans fru som är väldans lik Laura Bush. Hennes Prep är också mycket bra och jag gillade även senaste boken Sisterland, som många verkar vara skeptiska till.

2. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på C som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka!

Jag måste välja Inger Christensen, trots att jag vet att jag skrivit om henne många gånger förut. Hon är helt klart värd all uppmärksamhet hon kan få. Jag har ännu inte läst hennes prosa, men lyriken är fantastisk. Favoriten är Alfabet, men Det och Ljus är också bra. Så här skrev jag om Christensen på Kulturkollo tidigare i år.

3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på C som du vill lyfta fram. Det kan vara en känd eller okänd kvinna inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.

Jag måste skriva om Hillary Clinton som jag hoppas blir USA:s nästa president om inte annat för att det hade varit lite uppfriskande med en man som first lady. Clinton imponerar mig ständigt med sin kunnighet och sitt engagemang. Detta trots att jag inte alltid delar hennes åsikter.

4. Lyft fram ett kulturellt verk på C (eller som i alla fall innehåller ett ord på C). Det kan vara en bok, en film, en sång, en dikt, en tavla, en pjäs, en musikal eller något annat. Kravet är att det är en kvinna som står i centrum.

Chicago är musikalen där två kvinnor står i centrum. Jag såg den i Göteborg för många år sedan, då Petra Nielsen spelade Roxie Hart. År 2002 blev Chicago film, med Catherine Zeta Jones och Renée Zellweger i de kvinnliga huvudrollerna.

 

Phu, det här var inte enkelt. Ber om ursäkt för det, men jag säger som jag brukar säga till mina elever — lätt är tråkigt.

Lycka till!

Läs också:

Dags för Stockholm Literature

Idag släpptes programmet till Stockholm Literature 2015 och som vanligt var det en blandning av för mig kända och okända författare och en hel del spännande kombinationer av samtalspartners. Just kombinationen av samtal och läsningar är något jag uppskattar med Stockholm Literature.

Lördag

Auditoriet

10.30-11.15 Marie NDiaye + Jonas Hassen Khemiri (fr/sv)

11.45-12.30 Lev Rubinstein + Rosa Liksom (ry/sv)

13.00-13.45 Jesús Carrasco + Colm Tóibín  (en)

14.15-15.00 Duong Thu Huong + Ebba Witt-Brattström (fr/sv)

15.30-16.15 Andrei Codrescu + Martina Lowden  (en)

16.45-17.30 Hassan Blasim + Philip Teir (en)

Läsningsscenen

10.50-11.20 Rosa Liksom läser (fi/sv)

11.30-12.00 Örjan Sjögren läser ur och samtalar om Årets Översättning (sv)

12.10-12.40 Översättaren bakom boken: Erik Andersson och Lars Kleberg (sv)

12.50-13.20 Marie NDiaye läser med Julia Dufvenius (fr/sv)

13.30-14.00 Jonas Hassen Khemiri läser (sv)

14.10-14.40 Olga Tokarczuk läser med Sofia Pekkari (po/sv)

14.50-15.20 Katja Petrowskaja läser med sin översättare Aimée Delblanc (ty/sv)

15.30-16.00 Ljudmila Ulitskaja läser med Gunnel Fred (ry/sv)

16.10-16.40 Colm Tóibín läser (en)

16.50-17.20 Andrei Codrescu läser (en)

Söndag

Auditoriet

10.30-11.15 Olga Tokarczuk anförande (en)

11.45-12.30 Ljudmila Ulitskaja + Gabriella Håkansson (ry/sv)

13.00-13.45 Adrian Villar Rojas + Daniel Sjölin (en)

14.15-15.00 Katja Petrowskaja + Aris Fioretos (en)

15.30-16.15 Colm Tóibín + Kristoffer Leandoer (en)

16.45-17.30 Binyavanga Wainaina anförande (en)

Läsningsscenen

10.50-11.20 Binyavanga Wainaina läser (en)

11.30-12.00 Jesús Carrasco läser med Reine Brynolfsson (sp/sv)

12.10-12.40 Daniel Sjölin + Aris Fioretos läser (sv)

12.50-13.20 Philip Teir + Ebba Witt-Brattström läser (sv)

13.30-14.00 Hassan Blasim läser med Magnus Ehrner (ar/sv)

14.10-14.40 Gabriella Håkansson + Kristoffer Leandoer läser (sv)

15.30-16.00 Översättaren bakom boken: Aimée Delblanc och Hanna Axén (sv)

16.10-16.40 Lev Rubinstein läser med sin översättare Lars Kleberg (ry/sv)

På läslistan står nu:

Marie NDiaye

Rosa Liksom

Lev Rubinstein

Colm Tóibín

Philip Teir

Olga Tokarczuk

Ljudmila Ulitskaja

Läs också:

Kvinnoalfabetet bokstaven C

Skärmklipp 2015-08-25 21.08.39

Redan den tredje bokstaven i alfabetet känns lite klurig. Dags för bokstaven C i Kvinnoalfabetet. Idag vill jag att du svarar på följande frågor:

1. Vem är en favoritförfattare med för- eller efternamn på C?

2. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på C som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka!

3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på C som du vill lyfta fram. Det kan vara en känd eller okänd kvinna inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.

4. Lyft fram ett kulturellt verk på C. Det kan vara en bok, en film, en sång, en dikt, en tavla, en pjäs, en musikal eller något annat. Kravet är att det är en kvinna som står i centrum.

Jag kommer att svara i ett separat inlägg senare idag. Du får mer än gärna svara i din blogg eller i en kommentar. Lämna gärna en kommentar och/eller länka hit så att jag och andra kan läsa om dina kvinnor.

 

 

Läs också:

The Third Wife

419t1KWTSVL._SY344_BO1,204,203,200_

The Third wife handlar om Adrian, en ganska så självcentrerad man som haft lyckan att tre gånger finna kärleken och dessutom behålla de tidigare. Maya är Adrians tredje fru och ingår i en stjärnfamilj där han är centrum. De två tidigare fruarna och de fem barnen umgås alla med sin far och före detta och i gemenskapen ingår självklart Maya. Så en kväll super hon sig redlös och hamnar framför en buss. Den tredje frun dör och kvar finns en familj som är mer splittrad än vad vi anat. Barnen har haft tillgång till båda sina föräldrar, men är ändå övergivna. Fruarna accepterar varandra, men är de lyckliga? Var Maya lycklig? Vi får veta en hel del om henne, men inte allt och det är lite synd.

Lisa Jewell är en favoritförfattare. Jag gillar både de böcker hon skrivit som faller inom genren chicklit och de senare som är mer komplexa familjeberättelser med en rejäl dos svärta. I flera böcker är det hemligheter som kommer upp till ytan och så även denna gång. Beskrivningen av de nio personerna i centrum är spännande, men jag kan tycka att historien hade funkat ännu bättre om den tredje frun hade försvunnit utan att dö. Jag saknar hennes röst och tror att det hade blivit en mer intressant berättelse med henne som en levande del i den. Nu blir det mest spekulationer och gissningar, vilket gör att jag saknar något.

Trots detta är The Third wife en bra bok, om än inte riktigt så bra som de böcker Lisa Jewell brukar skriva. Det är helt klart en välskriven och läsvärd berättelse om en väldigt ovanlig familj.

Läs också:

Tisdagsutmaning: Ny i klassen

Jag vet inte riktigt hur du tänker Carolina när du menar att jag ska begränsa mig till EN film ELLER bok om att vara ny i klassen. Det går väl inte.

Hur som helst är veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo att berätta om:

En bok och/eller en film som handlar om att vara ny i klassen.

Det blir i alla fall en bok OCH en film OCH så slänger jag in en tv-serie bara för att.

Boken är en modern klassiker i ”ny-i-klassen-genren” och det är Tusen gånger starkare av Christina Herrström, där Saga kommer till en ny klass och beter sig på ett sätt som inte är riktigt okej för en tjej. Lite övertydlig ibland, men ändå en riktigt bra bok.

I filmen Döda poeters sällskap är läraren John Keating ny för klassen och den blyge eleven Todd Andersson nya på internatskolan Welton Academy. Jag tror att alla lärare drömmer om att inspirera en klass som Mr Keating gör, eller så är det bara jag som när sådana naiva drömmar.

Helena har redan nämnt tv-serien Felicity, men jag måste göra det också. Den är så vansinnigt bra och jag kan fortfarande se något avsnitt ibland bara för att få känna nostalgin. Egentligen är det ju vansinne att göra som Felicity och välja collage efter var killen man är kär i (men knappt pratat med) har valt, men hon utvecklas och blir mer självständig. Visst är triangeldramat mellan henne, Ben och Noel en del av hela serien, men den är mycket mer än så.

Läs också:

Schiefauers nya är briljant

9789163880353

Jessica Schiefauer tilldelades Augustpriset för sin förra bok Pojkarna och det var verkligen en briljant bok. På många sätt är nya boken När hundarna kommer ännu bättre. Schiefauer låter oss följa människor som drabbas av såväl sorg, som skam och förenklar ingenting.

När hundarna kommer handlar om mordet på John Hron för 20 år sedan, men ändå inte. Schiefauer bodde i Kungälv då mordet skedde och det har påverkat henne. Jag växte upp i Nödinge, på andra sidan Göta Älv och min syster kände en av de inblandade, men jag tror inte att den geografiska- eller personliga närheten var nödvändig för att påverkas av detta brutala dåd. Det sker ett liknande mord i När hundarna kommer, men det handlar inte om John Hron, inte heller står dådet i centrum, men det påverkar alla.

Inledningsvis handlar När hundarna kommer om två ganska vanliga tonåringar, Ester och Isak, som träffas på en fest och blir galet kära. Så kära att de lever i och av varandra. De lär känna varandras familjer och delar sina liv. Så tröttnar Isak efter några månader och tänker att han inte vill ha Ester mer, men innan han hinner tydliggöra det händer det ofattbara. Isaks lillebror Anton och en kompis till honom misshandlar en pojke till döds. Anton, som är ganska tillbakadragen, men som på ett obehagligt sätt verkar njuta av att utöva våld och som skaffat sig kompisar med nymazistiska sympatier som njuter av detsamma. Att de är nynazister är dock ingen ursäkt, de måste ändå ta ansvar för sitt handlande, något som jag ibland tycker glöms bort i dagens samhälle.

Isak lämnar inte Ester, istället klamrar han sig desperat fast. Ester blir än mer en del av familjen, men hon kan aldrig riktigt dela deras sorg. Hon offrar dock allt för att stötta Isak, till och med sin egen familj. Det är nästan som att Ester försvinner och bara blir den som ställer upp i ett förhållande som är långt ifrån sunt.

Vi följer dem under rättegången och mest drabbad blir jag av Antons skuldfyllda mamma, som skäms över att ha skapat ett monster. Tänk om ens barn gör något fruktansvärt. Det måste vara omöjligt att inte känna skuld och skam då. Vad offrets föräldrar och andra anhöriga känner får vi inte veta. Schiefauer ägnar sig helt åt de som fick ta skulden, de som också förlorade sina barn, men som också behövde leva med vetskapen att deras barn dödat ett annat. Jag minns fortfarande John Hrons föräldrar och imponeras ständigt över den kamp de först mot våld och för att fler föräldrar ska behöva uppleva att förlora ett barn till våldet. Att de inte fick uppleva sin sons liv till fullo, men att de ändå sett till att han lever. Jag läste en kommentar av en lärare som alltid haft en bild av John Hron vid sitt skrivbord och alltid berättat om honom för sina elever, för att våldet aldrig får glömmas bort.

Samtidigt är det som Jessica Schiefauer säger i en intervju om sin bok att omvärlden dömer familjerna till gärningsmännen och att inte bara de själva funderar över vad de gjort fel. Schiefauer har självklart inte skrivit sin bok för att ursäkta ett fruktansvärt dåd, utan för att visa att det finns fler drabbade än de vi tänker på vid första anblick. Det finns inget ursäktande i När hundarna kommer, inget normaliserande av våld, men ett försök att föra in fler perspektiv i en redan komplex historia och hon gör det helt otroligt bra. När hundarna kommer är en fantastisk bok, som borde vara obligatorisk läsning i skolorna runt om i landet.

 

Läs också:

« Older Entries