#sommarlovmedkulturkollo #omläsning

Förr läste jag vissa böcker om och om igen. Nu händer det mycket sällan. Troligen handlar det främst om alla bokhögar som fyller huset, men också om att jag blivit fegare. Att läsa om en favorit är att ta en risk. Kanske inse att kärleken falnat och favoriten inte längre är en favorit.

Men det där med omläsning är inte bara en risk, utan kan också vara något fantastiskt. En chans att återse gamla vänner och bara få vila i deras bekanta värld ett tag. Så är det för mig med Per Anders Fogelströms Stadserie, som jag fortfarande läser om med jämna mellanrum. Varje gång upptäcker jag något nytt, hur löjligt det än kan låta.

För några år sedan vågade jag mig på att läsa om Den allvarsamma leken, som jag alltid hävdar är min favoritbok genom tiderna. Jag tyckte fortfarande om den, men läste den på ett annat sätt. Lydia blev mer komplex, Arvids vacklande tydligare. Jag upptäckte också ett tydligare klassperspektiv än jag gjort vid tidigare läsningar.

Vissa böcker tror jag dock inte tål omläsningar. Som tonåring absolut älskade jag serien om Emma Harte och läste de tre först böckerna om och om igen. TV-serien spelade jag in och såg ett gäng gånger även den. Sedan kom fler böcker, som var mycket sämre och jag tror inte heller att jag borde läsa om de första. Viss kärlek åldras inte med värdighet. Eller så har jag helt fel, jag kanske skulle älska de första böckerna nu också.

Läs också:

10 comments