Monthly Archives: maj 2015

O läser King del 2

9789100146061

Första delen av fyra i Stephen Kings Årstider är utläst. Vårbedrift handlar om Red, som berättar om sin och Andy Dufresnes tid i fängelset Shawshank. Som Red påpekar i slutet handlar boken inte om honom själv, trots att det är han som berättar. Jag önskar så att jag fick veta vad som rörde sig i Andys huvud. Hur han planerade och genomförde det han gjorde. Hur han överlevde. Nu förblir han ett mysterium och det är båda bra och dåligt. Klart är ändå att det här är en av de bästa fängelseskildringar jag läst. Nu säger det inte så mycket, men ändå.

Jag pratade med några av mina elever om boken och filmen, då många av dem har Shawshank Redemption, filmen med Morgan Freeman och Tim Robbins, som är baserad på boken. Flera av dem blev faktiskt lite sugna på att även läsa boken, eller så fejkade de för att göra sin kära svensklärare glad. Hursomhelst känner jag att jag måste se om filmen. Det här skulle kunna bli en riktigt bra bok och film att använda i skolan. Ja, jag är jobbskadad, men bra idéer är bra när helst man får dem. Karaktärerna är riktigt bra att vrida och vända på.

Jag tänker också att jag verkligen vill läsa vidare i boken, men att det egentligen är synd att jag inte vågade mig på någon bok av King som kan definieras som skräck. Det är lite fegt av mig. Samtidigt har jag redan efter de drygt hundra sidorna jag läst, redan blivit av med min skepsis mot författaren. Det handlar inte om någon stor språkkonstnär, men jag gillar stilen. Lite påminner sättet att skriva mig om Mary Jones historia av Elin Boardy, som jag just läste. Vi får inte veta någonting om vad den person som är den egentliga huvudpersonen tänker, vilket både är ett snyggt och ganska frustrerande grepp.

Jag läser nu vidare och härnäst väntar Sommardåd om en pojke och en före detta nazist. Det står ingenting om det i beskrivningen av boken, men jag minns att jag sett en film om detta och iMDb bekräftar att en sådan film finns. Den heter Apt pupil på engelska, men enligt Wikipedia är den svenska titeln just Sommardåd. Ian McKellan spelar den gamle mannen och Brad Renfro pojken. Tydligen har David Schwimmer en roll i filmen också och han kan inte ha varit speciellt gammal då. Kanske också en film värd att se om, men först ska jag läsa.

På återseende.

Läs också:

The Beatles bästa enligt O

the-beatles

Tidigare idag publicerade jag tidningen Mojos lista över de bästa låtarna av The Beatles. Nu gör jag min egen. Det blir i någon slags prioriteringsordning när jag listar mina favoriter, men jag har egentligen svårt att bestämma vilken låt som egentligen ska finnas på vilken plats. Jag vet bara att det här är ett gäng mycket bra låtar och att min lista inte stämmer överens med Mojos lista, som ni hittar här och här. Siffrorna inom parentes visar vilken plats Mojo placerat låtarna på i sin 101 låtar långa lista, när de finns med. 

Tanken var att jag skulle välja 20, men det var omöjligt så det blev 36, men jag ger mig inte på en egen 101-lista. Nu måste jag verkligen lyssna lite på The Beatles. Det var alldeles för länge sedan.

  1. For no one – fantastisk låt, med fantastisk text, som jag absolut älskar. (58)
  2. Julia – det här är en så vacker låt att det gör ont. (69)
  3. I will – ännu en lugn favorit. (54)
  4. Something – George Harrison kan också. (7)
  5. I saw her standing there – en av de mest svängiga av de tidiga låtarna. (22)
  6. Because – håller sig precis på rätt sida smörlinjen. (81)
  7. Strawberry fields forever – riktigt fin låt. (2)
  8. All you need is love – det går liksom inte att gå förbi den här. (28)
  9. Here, there and everywhere – en av de vackraste låtar jag vet. (30)
  10. If I fell – har blivit en stor favorit på senare år. (43)
  11. I’m only sleeping – något av en themesong i mitt liv. (29)
  12. In my life – en fin skildring av livet som gått. (6)
  13. Norwegian Wood (This bird has flown) – en stor favorit. (19)
  14. Girl– gillar den skarpt. (-)
  15. Hello Goodbye – hade jag länge som telefonsignal, en favorit. (36)
  16. Ticket to ride – en barndomsfavorit som svänger än. (23)
  17. Penny Lane – en charmig historia och en svängig melodi. (9)
  18. The Long and winding road – är låten som får mig att gråta. (27)
  19. You won’t see me – så fin och så sorglig, med snygga stämmor. (84)
  20. All I’ve got to do – en tidig pärla. (82)
  21. While my guitar gently weeps – jo, den platsar trots viss kaos. (17)
  22. You’re going to lose that girl – gillar verkligen denna charmiga låt. (57)
  23. We can work it out – gillar melodin, texten och stämmorna. (72)
  24. It’s only love – en låt jag alltid tyckt mycket om, som håller fortfarande. (92)
  25. Get back – det svänger ordentligt om den här favoriten. (77)
  26. Drive my car – ännu en svängig favorit. (42)
  27. I feel fine – så himla charmig låt, en gammal favorit. (45)
  28. The fool on the hill – egentligen för smörig för min smak, men bra ändå. (71)
  29. You’ve got to hide your love away – snygg, sorglig och vacker. (60)
  30. All my loving – en barndomsfavorit, som platsar på listan. (95)
  31. Hey Jude – jo, denna klassiker måste få plats, om än inte i topp. (12)
  32. Across the universe – en av de bästa på Let it be. (32)
  33. Can’t buy me love – en rolig, svängig och rätt sorglig låt. (18)
  34. I want to hold your hand – tidig favorit. (14)
  35. Lucy in the sky with diamonds – flumlåtarnas flumlåt. (52)
  36. A day in the life – bra låt, men spårar ur lite. (1)

 

Så här blev min lista, vilka är dina favoriter?

 

 

Läs också:

Ledsen, ni har fel …

the-beatles

Musikmagasinet Mojo har utsett de bästa låtarna av The Beatles och GP publicerar listan med de 20 bästa låtarna här.

Då The Beatles är ett av de band jag vuxit upp med, och älskat även som vuxen, måste jag självklart kommentera listan.

1. A day in the life – absolut en väldigt fin låt, men bäst, nej det är jag tveksam till. jag har lite svårt för de urflippade partierna om jag ska vara ärlig.

2. Strawberry fields forever – fantastisk helt enkelt och ja, den ska absolut vara bland topplåtarna.

3. Yesterday – nja, den är allt lite sönderspelad för att komma så här långt upp på listan.

4. Tomorrow never knows – det här är en av mina favoriter, men även här blir det blir lite väl mycket ibland.

5. She loves you – en av mina favoriter som barn och en av de låtar som gick varm i bilen då vi drog genom Europa.

6. In my life – riktigt bra, älskar både text och musik.

7. Something – George Harrison kunde också skriva vansinnigt bra låtar utan tvekan.

8. Happiness is a warm gun – en låt jag lyssnat ganska lite på, men jag gillar den, trots att den inte har någon speciell betydelse för mig.

9. Penny Lane – en gammal favorit, men jag gillade den mer förr än nu.

10. A hard day’s night – tillhör också barndomsfavoriterna.

11. Eleanor Rigby – under en period i tonåren sjöng jag den om och om igen och tokälskade, nu tycker jag nog att det är en lite väl smörig historia.

12. Hey Jude – när jag såg Paul McCarthney life första gången var det här den absolut största upplevelsen, men den är allt lite uttjatad.

13. Come together – en favorit helt klart, som troligen skulle platsa även på mitt topp 20.

14. I want to hold your hand – inte en av de bättre tidiga låtarna, enligt mig.

15. With a little help from my friends – en låt som väcker nostalgiska känslor.

16. Revolution – jo, men den är bra, men kanske inte topp 20.

17. While my guitar gently weeps – en låt jag upptäckt på senare tid och gillar skarpt.

18. Can’t buy me love – det är få låtar som gör mig så glad som den här.

19. Norwegian wood (This bird has flown) – den här placerar jag högt, sjöng den med maken första gången vi träffades.

20. Rain – trodde jag hade koll på alla låtar, men den här har jag faktiskt inte hört, helt okej.

Hela listan innehåller 101 låtar.

Lite spännande att se var mina favoriter finns. Återkommer med en egen topp 20 och berättar då var Mojo placerade dem.

Läs också:

Någon slags sommarlista

Egentligen vet jag ju att jag aldrig följer läslistor, men trots det tänkte jag samla de böcker jag vill läsa i sommar just precis här. Det är alltid bra att ha en lista att kika på om inspirationen tryter.

Något gammalt, något nytt, något lättsamt, något tyngre och säkert något blått. Det lånade blir mer spontant under sommaren tänker jag.

 

1974, David Peace

A Year of Marvellous Ways, Sarah Winman

Allt det där jag sa till dig var sant, Amanda Svensson

Americanah, Chimamanda Ngozi Adichie

Animal farm, George Orwell

Cirkeltecknaren, Fred Vargas

Den blinde mannens trädgård, Nadeem Aslam

Doktor Nasser har ingen bil, Tina Thunander

Du, Caroline Kepnes

Everything I never told you, Celeste Ng

Förlorade själar, Nadifa Mohamed

Glöm inte att låsa, Elizabeth Haynes

Hood, Emma Donoghue

Hush baby, Johanna Holmström

Hyresgästerna, Sarah Waters

Händelser vid vatten, Kerstin Ekman

Här är jag nu, Karen Campbell

I tystnaden begravd, Tove Alsterdal

Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson

Lyckligt lottad, Amy Bloom

Marina Bellazza, Silvia Avallone

Om du vågar, Megan Abbott

Paradisbaden, Akli Tadjer

Saint Anything, Sarah Dessen

Stenarna skola ropa, Ruth Rendell

Smokey Nelsons sista dagar, Catherine Mavrikakis

The Colour Purple, Alice Walker

The Ghost Fields, Elly Griffiths

The Hunchback of Neiman Marcus, Sonya Sones

The Secret life of bees, Sue Monk Kidd

The Third wife, Lisa Jewell

Vaggvisor för små kriminella, Heather O´Neill

 

Ja, jag är tidsoptimist! Är det någon riktig pärla du tycker att jag borde läsa, som inte finns med på listan?

Läs också:

En efterlängtad bok

index

Äntligen kommer Sarah Winman med en ny bok. Den släpps 18 juni och heter A Year of Marvellous Ways. Älskade hennes When God was a Rabbit och ser verkligen fram emot att läsa!

Läs också:

O läser King del 1

9789100146061

Under flera år har jag tjatat om att jag ska pröva att läsa någonting av Stephen King och nu är det äntligen dags. Jag investerade i ett exemplar av Årstider, som kom ut första gången 1982 och nu ges ut igen. Boken består av fyra delar och inleds med Vårbedrift, som ligger till grund för filmen The Shawshank Redemption, som jag sett flera gånger men inte för mitt liv kan komma ihåg slutet på. Istället för att se om filmen väljer jag alltså att läsa boken.

Än så länge, efter de 60 första sidorna är jag försiktigt positiv. Vårbedrift är skriven i jag-form och Andy, som ändå måste anses vara huvudpersonen, betraktas på avstånd. Ändå vet vi redan mycket mer om honom än om berättaren och jag fascineras av Andys sätt att få som han vill och att genomleva motgångar utan att på ytan visa någonting. Språket är rakt, enkelt och behagligt. Det här kan nog vara en bok för mig.

Fortsättning följer när jag läst mer. Vill ni hänga på läsningen är det självklart fritt fram.

Läs också:

Den vita staden

13064338_O_1

Jag är så sjukt imponerad av Karolina Ramqvist efter att ha läst Den vita staden, andra boken om Karin som vi lärde känna i Flickvännen. Egentligen har jag svårt att sätta fingret exakt på vad det är som gör boken så bra, men mycket handlar om språket. Sättet orden kombineras på ett oväntat sätt, hur de beskriver saker i metaforer, men ändå så exakt. Den vita färgen i den vita staden ligger över berättelsen och jag njuter av varje ord.

Karin är inte flickvän längre. John är död och hon är ensam. Nästan ensam. Dottern Dream finns där självklart och hon är beroende av sin mamma. Av hennes bröst och hennes närhet. Iklädd Johns gamla morgonrock rör sig Karin i huset som förfaller mer och mer. Borta är de som var hennes vänner. Borta är lyxen. Det är Karin och Dream mot världen och snart står de utan hem.

Jag tyckte mycket om Flickvännen, men efter att ha läst Alltings början var jag rädd att Ramqvist trots allt inte var för mig. Det var absolut ingen dålig bok, men jag kände mig inte hemma i Sagas värld. Inte heller Karins värld är min, men jag drabbas av hennes öde. Egentligen är jag överraskad över hur mycket hon drabbar mig, för historien är egentligen både kort och enkel, men det är någonting med Karin som talar till mig. Och så finns Dream, den lilla flickan som är barnet som Karin kanske inte förtjänar, men det hon orkar med. Så tålmodig och så totalt beroende av sin fladdriga mor.

Den vita staden är en fantastisk bok och det är den troligen utan sällskap av Flickvännen. Trots det rekommenderar jag er att läsa båda. För Karins skull. Jag ville inte lämna henne.

 

 

Läs också:

Köp ett hårt paket till mamma

På söndag är det Mors dag och det är då min mamma brukar få lite sommarläsning. Troligen är ni fler som funderar på att köpa böcker till mamma, så jag vill gärna tipsa om mina favoriter.

En av de bästa böcker jag läst i år är Vi är alldeles utom oss av Karen Joy Fowler, som inte liknar någon annan bok jag läst. Mycket bra om en väldigt annorlunda familj.

Alldeles färsk i pocket är Etthundra mil av Jojo Moyes om ett gäng udda figurer på roadtrip. Underhållande, med allvarlig underton. Även Sista brevet från din älskade är mycket bra.

Kanske gillar mamma deckare och då vill jag tipsa om Christoffer Carlssons böcker om Leo Junker. Den första heter Den osynlige mannen från Salem och ganska färsk i pocket är Den fallande detektiven, som jag tycker är strået vassare.

Även Anna Lihammers deckare är riktigt bra och, trots att de handlar om Sverige i slutet av 30-talet, jobbigt aktuella. Första delen i serien om Carl Hell och Maria Gustavsson finns i pocket och heter Medan mörkret faller. Andra delen är nyutkommen och heter Än skyddar natten.

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule är Édouard Lois uppgörelse med sin familj och sin barndom. En stark historia om hur begränsat ett liv kan vara.

Betydligt roligare är Anna Mannheimers debutbok Mitt liv som gift, som innehåller små betraktelser kring äktenskapets uppgång och eventuella fall. Många fniss och mycket igenkänning.

Om ett äktenskap som mer eller mindre fallerat handlar Vi av David Nicholls. Det är ingen ny En dag, men en bra bok med en ganska så påfrestande huvudperson. Minst lika påfrestande är Britt-Marie i Fredrik Backmans Britt-Marie var här. Trots att jag tycker att Backman upprepar sig lite väl mycket är det ändå en charmig och trevlig bok att läsa i solstolen när sommaren nu behagar dyka upp.

David Levithan skriver främst ungdomsböcker och även de kan passa mammor, men ett säkrare kort är hans bok för vuxna, superfina Liten parlör för älskande.

Vi var skapta för lycka av Véronique Olmi är en stillsam kärlekshistoria, trots passion, om en man som inte riktigt vet vem han ska välja. Trevligt fransk pratighet och ett snyggt språk gör läsningen njutbar. Dessutom är omslaget så otroligt fint att det är extra kul att ge bort den.

 

Läs också:

Bloggtankar en söndag

Ibland blir det stressigt att blogga. Som nu, då ett intensivt år ska knytas ihop och ett gäng betyg ska sättas. Som lärare är det här årets mest händelserika tid och jag märker nu den markanta skillnaden mellan att jobba på högstadiet och gymnasiet — alla betyg jag sätter i år (och de är många) är slutbetyg, då gymnasiets svenskkurser är ettåriga.

Men nu var det inte det jag skulle skriva om, utan om hur värt det faktiskt är att ägna timmar varje vecka åt att blogga. Det handlar inte om gratisböcker eller ens om den breda läsning bloggandet bidragit till, utan om de som läser och de som bloggar med mig. De som jag räknar som mina vänner och som jag tycker riktigt mycket om.

Det var inte många veckor sedan vi reste till Helsingfors ett helt gäng kulturtanter och Marcus. Som alltid slogs jag av vilka otroligt trevliga människor som finns i bloggosfären och hur glad jag är över att vara en del av en sådan samling riktiga boknördar.

Kulturkollo finns sex av de bästa och trots att Lyran nu tar en paus, betyder det inte att hon försvinner. Om ett par veckor ses några av oss IRL, då vi ska planera inför kommande läsår. Bloggen, liksom lärarlivet har nyår i augusti.

En av de första bloggarna jag lärde känna var faktiskt Lyran. Nu fyller hennes blogg sju år och det firar hon, som sig bör i bokbloggarvärlden, med en tävling. Jag hänger sällan på tävlingar, men just den här gången är priset extra fint.

När jag började blogga i januari 2009 kunde jag inte ana hur många nya människor jag skulle lära känna genom mitt bloggande. Jag har ju en ganska avsomnad lärarblogg också och därigenom har jag lärt känna en massa inspirerande lärare. Några av dem kombinerar läraryrket med en kärlek till böckerna.

Ett stort tack till er alla. Jag är tacksam över att ni finns.

 

 

Läs också:

Jag gillar Frankie Landau-Banks skarpt

1629601

I helgen har jag läst E Lockharts bok The Disreputable History of Frankie Landau-Banks och fått en ny favoritkaraktär. Frankie kämpar verkligen med att ta plats och trots att hennes sätt att göra det på inte alltid är de smartaste, är mina sympatier alltid hos henne. Frankie är familjens minsting, deras Bunny Rabbit och det är tydligt att hon inte är nöjd med den rollen. Förut har hon haft sin syster på samma skola, den anrika Alabaster och klarat sig bra på att vara Zadas lillasyster. Nu måste hon bli sig själv och då räcker det inte med kompisen Trish, hon vill ha mer.

Egentligen är det oklart vem som utnyttjar vem eller om det ens handlar om att utnyttja någon, men kanske är det Frankie som tjänar mest på att bli tillsammans med Matthew Livingston, som går sista året och har hög status. I hans sällskap får Frankie ta plats vid senior-bordet i matsalen och får också inbjudningar till hemliga fester. Samtidigt är hon bara någons flickvän och det irriterar henne.

Frankie är smart och rolig. Jag gillar hennes lek med ord och hennes självständighet, men känner också igen hur det är att försöka få status genom någon annan. Hur umgänget förändras för att man hör ihop med någon, men hur lite den egna personen egentligen spelar roll. Det finns flera pojkvänner jag borde gjort slut med långt tidigare, men hängt kvar vid för att allt skulle förändras så mycket. Jag tror att många andra kan känna igen sig också. Det är svårt att vara sig själv som tonåring, speciellt då man egentligen inte vet vem det är.

Lockhart bygger upp en komplex miljö på internatskolan. Vi vet att det är en samtidsberättelse, med e-mail och andra moderniteter. Samtidigt känns det som 50-tal. Kanske är det för att tiden stått stilla på internatskolan, men samtidigt är det ett effektfullt sätt att visa hur lite könsroller och status mellan grupper har förändrats. Frankie är inte okej med det. Hon ville inte vara ett bihang. Hon vill vara en del av den innersta kretsen och i det här fallet är den innersta kretsen ett anrikt sällskap som bara är för killar.

Men inte heller Matthew och de andra killarna är speciellt fria i sina roller. Det gör det här till en bok som skulle vara riktigt intressant att läsa i en klass med gymnasieelever. The Disreputable History of Frankie Landau-Banks är inte bara en feministisk bok, utan en bok som ifrågasätter det som vi många gånger ser som självklart.

Nu är jag visserligen svag för böcker som utspelar sig på internatskolan, så kallad aka-porr, men det här är så mycket mer än en bok om en skola. Intrigerna är många, miljön fantastisk och karaktärerna intressanta. När en författare skrivit två så bra böcker som E Lockard gjort blir de officiellt favoritförfattare.

Lavender lit har gett ut båda dessa böcker på svenska med titlarna Den ökända historien om Frankie Landau-Banks och Kanske är det allt du behöver veta. Läs dem genast om du inte redan gjort det. Jag har sällan läst så smarta och välskrivna böcker. Jag ger mig ut på jakt efter fler.

Läs också:

« Older Entries