Monthly Archives: april 2015

Trevlig Valborg

Förutom att änglarna sällan åker på pisk och gårdarna definitivt inte ska vara grönsvarta, älskar jag Håkan Hellströms Valborg. Jag önskar dig en trevlig sådan, trots det pissiga vårregnet. Jag kommer inte att vara i Azalea, men det är riktigt fint där så här års. Hoppar dock över Valborgsfyllan som brukar råda, oavsett väder och även den traditionella Chalmers cortègen.

Älsk på bästa Håkan!

Läs också:

Några kulturella tips

Sugen på att fylla på de kulturella depåerna?

Jag känner helt klart för att lyssna på relativt nya podden Superältarna med Johanna Thydell och Jenny Jägerfeld. I första avsnittet ältar de kultfilmen Dirty Dancing, tillsammans med Fredrik Strage. En timme är lite långt, men jag har i alla fall börjat lyssna. Verkar lovande.

Dessutom ser jag fram emot fler avsnitt av poesiprogrammet Rad för rad med Åsa Beckman och Fredrik Lindström, trots att första avsnittet om Sonja Åkessons dikt Ja tack, är lite väl pratigt och innehåller så många ”ah” att jag blir lite trött. Idén är ändå kul och när programledarna blir lite mer varma i kläderna kan det bli riktigt bra.

Läs också:

En inspirerad tisdagsutmaning

Veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo är riktigt klurig, men jag gör ett försök ändå.

Finns det en berättelse ur ditt liv som du skulle vilja göra bok/film/teater/konst av? Hur skulle du vilja att den framställdes eller framfördes?

Oj, det korta svaret är egentligen nej. Jag håller mig helst dold. Men OM det skulle göras säg en film om mig som inspirerande lärare i stil med Robin Williams i Döda poeters sällskap eller Michelle Pfeiffer i Dangerous Minds. Jag har alltid drömt om att läsa dikter ståendes på katedern och få värstingar att vinna poesitävlingar. Kanske får manusförfattaren tänja lite yttepytte på sanningen, men vilken film det skulle bli. Om inte annat kan jag ju faktiskt hoppa upp på katedern vilken dag som helst. Det är inte direkt så att mina elever skulle bli överraskade.

Vilken bok vill du se på teaterscen eller vita duken (eller i någon annan form)?

Snart blir min favoritbok Den allvarsamma leken film och det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning. Pernilla August regisserar och huvudrollerna spelas av Sverrir Gudnason och Karin Franz Körlof. Den senare har gått på Ale gymnasiums teaterprogram och då jag växte upp i Nödinge där skolan ligger, är det extra spännande. Jag har dock inte sett henne i något och kan inte avgöra om hon ”är” Lydia. Gudnason kan jag absolut se som Arvid. Beräknad premiär är 2016.

Jag skulle också gärna se Patrik Lundbergs Onanisterna som film. Det behövs riktigt bra svenska filmer för unga och Onanisterna skulle kunna tilltala många.

Läs också:

Flyt som en fjäril, stick som ett bi

9041_250

Elin Nilssons bok Flyt som en fjäril, stick som ett bi har stått i min hylla ett bra tag och egentligen förstår jag inte varför, då många hyllat den. Nu när jag väl läst den sällar jag mig till hyllningskören, för det här är en riktigt bra bok. Jag gillar kombinationen av sport och ”vanliga” tonårsproblem, när Nilsson berättar historien om Miranda.

Miranda är fjorton år och simningen är hennes absolut största hobby. Hon tränar nio pass i veckan och siktar på att simma fjärilssträckan i stafetten på SM.  Simningen är inte bara viktigt, utan ofta känns det som allt hon har. Hennes föräldrar fokuserar mer på sonen Elias, som tillbringar all tid instängd på sitt rum spelandes onlinespel. När han förr kunde köpa ett spel och stänga in sig tills han klarat det, finns det nu inget slut och därmed inget som hindrar honom från att spela in sitt liv.

Det här är ett allt för vanligt problem och Nilsson tar upp det på ett bra sätt. Fokus ligger på hur spelandet påverkar resten av familjen. Mamman, som ger upp snart ligger passiv i sin säng, pappan som försöker skälla ut sonen ur rummet och så lillasystern, som ibland önskar att brodern dött på riktigt, så att hon haft en chans att sörja.

Förutom simningen är det kompisen Johanna som är viktig för Miranda, men då hon börjar hänga mer och mer med sin pojkvän och dessutom dissar Miranda totalt på sin blogg, tar vänskapen slut. Simningen blir ännu viktigare och då Mirandas största konkurrent byter till hennes klubb, tränar hon mer och hårdare än hon kanske borde.

Det är aldrig lätt att vara fjorton och jag gillar den ärliga skildringen av Mirandas liv. Flyt som en fjäril, stick som ett bi är en välskriven och engagerande bok och jag läser gärna mer av Elin Nilsson.

 

Läs också:

De roliga birollerna

Demokratin fungerar så i vår familj att de två yngsta bestämmer det mesta, eller i alla fall vad som visas på tv och vilka filmer vi ska se. Igår blev det Big Hero 6 och trots min skepsis innan, måste jag erkänna att det var en riktigt bra film. Jag skrattade gott och höll på att gråta en skvätt. Berättelsen om Hiro Hamada, underbarnet som bor i staden San Fransokyo och tillsammans med en robot och ett gäng nördar ska rädda staden. Som så ofta var det birollerna som lockade till skratt. Ison Glasgow gav Wasabi sin röst och Fille lånade sin till Fred.

Det fick mig att tänka på andra roliga biroller i filmer och tv-serier. Här är tio favoriter:

Den tafflige och inte sällan pinsamme Tom i Fyra bröllop och en begravning, spelad av James Fleet.

Fantastiske Paul i Torka aldrig tårar utan handskar, spelad av Simon J Berger.

Galet underbara Spike i Notting Hill, spelad av Rhys Ifans.

Fyndiga och cyniska Violet Crawley i Downton Abbey, spelad av Maggie Smith.

Charmige Timon i Lejonkungen, med röst av Peter Rangmar.

Minst lika charmiga Jennifer i I rymden finns inga känslor, spelad av Cecilia Forss.

Korkade och fnissframkallande Morgan O’Mally i Will Hunting, spelad av Casey Affleck.

Spontana och frispråkiga Kit de Luca i Pretty Woman, spelad av Laura San Giacoma.

Otroligt pinsamme Jack i Coupling, spelad av Richard Coyle. Kanske mer än en biroll.

Tafatta och älskansvärda Maggie Chester i Peter’s Friends, spelad av Emma Thompson.

Mer roligt har du kunnat läsa om på Kulturkollo den här veckan.

Läs också:

Humor enligt grabbarna O

Grabbarna O skrattar gott åt America’s funniest homevideos, men det gör jag sällan. Skämt som går ut på att människor slår sig är nämligen inte roliga enligt mig. Däremot höll jag på att skratta ihjäl mig åt en tecknad daggmask i ett barnprogram, som var delad och hade sin mindre hälft som lillebror. Det var kul. De tecknade sniglarna som sjunger i filmen Bortspolad är också fantastiska och där håller mina söner med. Alla hemska videos och den pinsamma mamman som skrattade så hon grät åt en tecknad daggmask, ledde till ett samtal om vad som egentligen är roligt.

Vi tänkte på böcker vi läst som vi skrattat åt och de är faktiskt ganska många. Mest skrattar vi kanske åt Herr Grums, som Carolina också skriver om. Böcker där författaren Andy Stanton leker med språket och skapar fantastiska meningar. David Walliams är en annan favorit, även han nämnd av Carolina. Det går inte heller att bortse från Roald Dahl.

Ingelin Angerborns böcker om Klant och kompani är också vansinnigt roligare, för att inte tala om Torbjörn Flygts böcker för barn. Men som sagt, kika in på Kulturkollo för fler bra tips.

 

Läs också:

Frustrerande fredag

Har inte hunnit ägna mig åt varken blogg eller böcker idag. Funderar över framtiden och måste ta beslut. Det tar kraft. Det är dock helt klart så att fina böcker pockar på uppmärksamhet. Snart då … 

 

Läs också:

Världsbokdagen som glömdes bort

banner_1395747331

Idag borde jag läst böcker med mina elever hela dagen lång. Istället har jag rättat nationella prov från 8.20-15.00 och sedan haft ett gäng utvecklingssamtal. För en kort stund sedan landade jag i soffan och funderar över om jag kommer att orka läsa något alls idag.

Jag har dock bidragit med en del boktips till en artikel i Skolvärlden. Lyckades också få med länkar till två trevliga bloggar. Än finns den inte på nätet, men snart kanske du hittar den här.

Hur har ni firat dagen?

Läs också:

Just nu …

9041_250

Har ägnat eftermiddagen åt att vakta magsjuk unge och slattläsa. Har lyckats läsa ut tre böcker som blivit liggande och förbättrat lässtatistiken en aning. Ligger dock fortfarande hopplöst efter jämfört med tidigare år.

Började just med Flyt som en fjäril, stick som ett bi av Elin Nilsson, dels för att den verkar så himla bra, men också för att jag har dåligt samvete för att flera böcker från Alfabeta blivit liggande.

Läs också:

Humoristisk tisdagsutmaning

Veckans tema på Kulturkollo är humor och tisdagsutmaningen går ut på att besvara två frågor.

Berätta om en bok, film eller något på tv som skulle vara så vansinnigt rolig enligt alla andra – men som inte fick dig att skratta det minsta.

Alltså, jag förstår verkligen inte tjusningen med Jonas Jonassons succébok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Inte fick den mig att skratta i alla fall och filmen tänker jag inte se, då Robert Gustavsson är Sveriges kanske mest överskattade komiker.

Berätta om en bok, film eller något på tv som du verkligen skrattade åt så att du höll på att gå sönder.

Nu är jag en rätt tråkig människa inser jag, då jag sällan ser ”roliga” tv-serier eller filmer och ännu mer sällan läser ”roliga” böcker. Jag skrattar dock så att jag håller på att dö åt Liv Strömquists och Nanna Johanssons serier. Det är helt min humor. Elakt och aktuellt.

Läs också:

« Older Entries