Varför läser jag egentligen?

Veckans bokbloggsjerka är en fråga från Lotten, som Annika publicerat.

När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?

Böcker har alltid varit en stor del i mitt liv. Det fanns böcker hemma, hos mormor och morfar fanns mammas gamla sagoböcker och gammelmormor hade sin hylla med arbetarförfattare köpte böcker till mig varje jul. Jag lärde mig läsa när jag var fem år. Mamma läste högt och jag läste samma kapitel efteråt för mig själv. Under min barndom satt jag nästan alltid med näsan i en bok. Jag lånade högvis med böcker från biblioteket och läste dem om och om igen.

Mycket handlar det om personlighet tror jag. Jag tyckte om att vara för mig själv efter en intensiv skoldag och eftermiddagens aktiviteter. Det där att umgås med kompisar hela tiden var aldrig något för mig. Jag försöker tänka på det när jag ibland tycker att mina barn är lite ointresserade av att leka med kompisar. De behöver lugn och ro och dessutom har de varandra som sällskap. För mina ungar är det tyvärr oftast spel och tv som gäller, men jag läste alltid böcker.

Jag har lärt mig massor av att läsa och just att uppleva nya saker är en stor anledning till att jag fortsatt läsa mycket. Egentligen är det bara i perioder då skola och utbildning tagit för mycket plats som läsningen av skönlitteratur fått stå tillbaka. Jag läste under gymnasiet, men jag slukade inte böcker. Under universitetstiden läste jag massor, men kopplade av naturliga skäl sällan av med en bok efter en dag fylld av kurslitteratur.

Det är mycket jag upplevt som jag aldrig skulle fått uppleva utan böcker. Därför fortsätter jag att läsa. Upplevelserna tar liksom aldrig slut.

Läs också:

8 comments