Högläsning – både bra och mysigt

Högläsning föder frågvishet, så lyder rubriken på en krönika i SvD där en pappa berättar om en högläsningsstund. En stund då vuxen och barn i lugn och ro tillsammans läser en bok och alla de samtal som läsningen för med sig. Skillnaden mellan att läsa högt och att låta barnen lyssna på en ljudbok är just samtalet under läsningen. Mina barn frågar, precis som barnet i texten, om ord de inte förstår. Ibland frågar jag om de vet vad ett ord betyder, ganska ofta ställer jag en fråga om det som hänt och vad de tycker. Vi läser och pratar och det är en lugn och skön stund innan det är dags att sova. Problemet är att även mina barn lätt fastnar i tv eller tv-spel och inte heller alltid vill gå att lägga sig när vi föräldrar vill att de ska lägga sig och ibland är det lättare att bara sitta kvar. Högläsningen är dock och ska vara en helig stund. Vi behöver göra saker tillsammans i denna tid då det är lätt att fastna framför var sin elektronisk pryl.

Min kulturkollokollega Carolina har skrivit en hel serie inlägg om högläsning. Om vikten av att den sker, tips på hur högläsningen kan ge bäst resultat och självklart tips på bra högläsningsböcker. Jag och min man har läst högt för grabbarna O sedan de var riktigt små och gillade pekböcker. Varannan kväll, för att visa att läsning är lika viktigt för oss båda, trots att det mest att jag som sitter med en bok om kvällarna. I ett inlägg från 2013 finns några tips på böcker vi gillat sedan pekboksstadiet. Förr läste vi samma bok varje kväll under långa perioder. En sommar var det t.ex. Bajsboken och Vem blöder? som gick på repeat och samma repliker uttalades varje gång vi läste, som att det faktiskt var lite synd om kanin som ställer till det för sig själv i Vem blöder? då hen slår sönder fågels näbb, ”inte meninen, tackars kanin”. För att inte tala om Gruffalon, som vi ett tag kunde utantill alla fyra. Jag och maken körläste utan bok en gång och det funkade utmärkt, ”musmos med ägg, gottgott smörgåspålägg”. En fantastisk bok.

Nu läser jag böckerna om Herr Grums av Andy Stanton och maken om familjen Annorhand av Marcus Sedgwick. Jag brukar ta med mig grabbarna O till biblioteket och låta dem välja. Som tur är går det på en skola där lärarna förstått vikten av läsning och där läser lillebror O Martin Olczaks böcker om Jack, de har storebror O också läst, men just nu är det Beast Quest som gäller. Han vill också tipsa om Röda spår av Katarina Genar och lillebror O vill tipsa om Jag är jag av Emma Adbåge, som de läser högt i skolan. Vi läste förresten just en bok hon illustrerat, Tilly som trodde att av Eva Staaf, som nimonerades till Augustpriset 2014. En bok som verkligen inbjuder till samtal, då huvudpersonen Tilly besöker olika vänner och inser att alla inte har samma regler och samma förutsättningar som hon har. En bok om klass och kultur för de små. Riktigt bra.

Den senaste tiden har läxor diskuterats i massor och jag tillhör de som tror att barn lär sig minst lika bra utan läxor, att läxor är ett sätt för läraren att lämna över sitt ansvar till barnen och deras föräldrar och att det ökar klyftorna mellan de som kan få hjälp hemma och de som inte kan det. De som är för läxor hävdar istället att läxor är viktigast för de elever som inte har förutsättningar att få hjälp hemma, att läxor skulle vara någon slags biljett till en klassresa. Jag förstår inte riktigt de argumenten, men det är en annan diskussion som inte riktigt passar sig i en bokblogg. Jag ifrågasätter starkt att läxor för yngre barn har den effekten och det finns många forskare som tycker detsamma. Läs gärna en utmärkt debattbok i ämnet, som starkt fick mig att ifrågasätta de läxor som många gånger ges slentrianmässigt, utan eftertanke för att det alltid varit så. De ges ibland även av mig ska tilläggas.

Om föräldrar ska ansvara för något lärande tillsammans med sina barn är det istället högläsning som bör prioriteras. Det kan dessutom ske på vilket språk som helst, då det handlar om att väcka barns nyfikenhet, inte om att specifikt lära sig svenska ord. Det handlar om att uppleva böcker tillsammans och att samtala om det som händer. Det handlar om att få en mysig stund tillsammans.

 

Läs också:

3 comments

  • Tack för ett bra inlägg om högläsning!
    Också bra tips om småbarnsböcker i det inlägget du länkade till! Vem-böckerna gillar jag! Och Knacka på! Finns även en bok som heter ”Alla får åka med” som är för lite äldre barn (typ 2-3) som är himla fin tycker jag!
    Ellen recently posted..3 x deckarfrossaMy Profile

  • Tack för ett bra inlägg, Linda!!
    Gruffalon gick också om här, gång på gång på gång, och jag kan fortfarande långa delar utantill. Likaså ”Historien om Någon”.
    Just ikväll ska vi sätta igång med högläsningen här hemma igen, nu när vardagskvällarna sätter igång. Det knäppa är att vi INTE har läst över jullovet, då det ju inte hade gjort något ifall det blev sent i säng för barnen. Men de är stora nu (snart 14 och 16), och har gått och lagt sig efter midnatt alla jullovskvällar, och högläsningen har helt enkelt kommit i skymundan under lovet. Jag börjar se att det snart kommer en tid då vi inte kommer att läsa högt längre. Jag får väl hetsa dem om barnbarn…!
    Carolina läser… recently posted..En orolig gravMy Profile

    • Det är helt klart svårare att få till läsning då de inte kommer i säng på lov. Coolt ändå att ni fortfarande läser. Hoppas att vi kan göra det länge till.