Monthly Archives: januari 2015

We were liars

WeWereLiars__140612011956-575x883

Igår läste jag ut We were liars av E. Lockhart. Planen var att släcka tidigt, men jag var tvungen att läsa ut den. Det gick liksom inte att sluta. Faktiskt var jag fast från första sidan, mycket tack vare miljön och stämningen.

Huvudpersonen Cady har tillbringat sina sommarlov på en ö som hennes morfar äger. Hennes mamma och de två mostrarna bor i sina hus och kusinerna finns också på ön. Två av dem Johnny och Mirren är precis jämngamla med Cady och så finns Gat där, en släkting till en av mostrarnas kärlek. Sommaren då de är femton, kallad sommar 15, blir Cady och Gat förälskade, men sommaren slutar inte lyckligt. Någonting händer, en olycka, som gör att Cady inte kan minnas vad som hände. När vi träffar henne har det blivit sommar 17 och ingen verkar vilja berätta för henne vad som hände. Mycket handlar därför om att Cady försöker att minnas.

Och sedan kommer twisten. Den där twisten som jag läst så mycket om innan och faktiskt var lite orolig att missa. Det gjorde jag inte. Det kan man inte göra. Kanske kom den lite sent, eller rättare sagt var delen efter twisten lite väl kort, men den gick absolut inte att missa. Kanske är det allt du behöver veta.

På svenska heter boken just Kanske är det allt du behöver veta och nu när jag satte mig för att skriva ett inlägg om den såg jag att min Kulturkollokollega Carolina just skrivit ett inlägg om att hon inte gillade boken och att twisten inte räckte. Jag håller inte med, twisten är förvisso fantastisk, men boken är så mycket mer.

Det verkar som att We were liars är en bok som tycks dela bokbloggarsfären. Jag har läst lyriska inlägg och så vissa ganska kritiska. Förra boken som delade oss på det här sättet var Jellicoe Road av Melina Marchetta, en bok som jag inte lyckats läsa ut trots tre försök, men som nästan alla andra verkade älska. Nu är jag desto mer positiv. We were liars är nämligen riktigt bra.

En sak till bara, titeln är bättre på engelska, även om jag förstår att den inte direktöversattes och omslaget är definitivt mer passande. Jag gillar inte alls omslaget till den svenska översättningen och hade troligen inte läst den om jag inte läst om den på hur många bloggar som helst. Det här är ingen typiskt tjejig fluffbok, utan en svart och spännande historia som borde passa oavsett kön. Synd att en bra bok inte får en mer könsneutral förpackning.

PS. Det kan ha varit så att jag direkt efter att jag läst sista sidan laddade ner (ett mer oskyldigt ord för köpte) en annan bok av E. Lockhart, en författare jag absolut vill läsa mer av. DS.

 

Läs också: