Det som borde botas är livet

Det_finns_ingenting_att_vara_r-dd_f-r

Det finns ingenting att vara rädd för av Johan Heltne handlar om Jonathan och Nina, men kanske mest om Livets Ord och predikanternas tro på att sexualitet ska kvävas och att böner kan bota allt, om man bara tror tillräckligt mycket. Att huvudpersonen Jonathan då plågas av epileptiska anfall, som ingen hittar orsaken till och dessutom drömmer om Nina och sex, gör honom utan tvekan till en sämre människa. Lösningen är hårdare regler och fler böner. Att han lever i en ganska isolerad värld, med en familj som är aktiv i församlingen och dessutom går på Livets Ords Kristna Gymnasium gör honom än mer sårbar. Hela tiden får han höra att han kan bli frisk bara han vill. Jesus har tagit på sig även hans sjukdom och därför kan Jonathan botas om han tror tillräckligt mycket.

Psykologen han träffar vill skylla allt på Livets Ord, vilket självklart inte heller är sant. Det bidrar snarare till att Jonathan känner ännu mer skam och skuld. Jonathan lever sitt liv genom Livets Ord, eller vill i alla fall göra det. Han spelar visserligen fotboll och är rktigt duktig, men han umgås bara med personer som befinner sig inom församlingen.När han ligger på sjukhus för sina anfall får han kontakt med Nina, en ganska ny medlem i Livets Ord, som går på församlingens grundskola.

Under en resa till Israel utvecklas Jonathans och Ninas förhållande. Det hela är mycket oskyldigt, men inte i allas ögon. Just konflikten mellan det som känns naturligt och det som anses vara naturligt är genomgående i boken. Jonathan är så fylld av skuld att det gör ont i mig då jag läser. Skammen över att hans anfall fortsätter, trots att han ber och predikanternas ord om att han kan bli frisk bara han vill och tror tillräckligt mycket gör mig illa till mods. Att Livets Ord är att likna vid en sekt är glasklar och det är en viktig bok Heltne skrivit som ger oss läsare en bild från insidan. Jag var självklart tvungen att läsa lite om Livets Ords skolor och funderar lite över hur det egentligen kan vara tillåtet med religiösa friskolor. Om 10% av det som sägs i boken stämmer och dessutom lärs ut i församlingens skolor är det djupt problematiskt. Att grundskoleelever kan utsättas för detta är utan tvekan skrämmande.

Under årets Bokmässa deltog Heltne i ett seminarium med titeln Religionens och traditionens makt, tillsammans med Arkan Asaad. Det var ett intressant samtal som mycket kom att handla om heder och stolthet, samt bristen på val inom den bokstavstroende kretsen, oavsett religion. Han menar att det måste gå att välja kärlek, men att Jonathan i hans bok inte fick den chansen. Självklart fick han frågan av Andreas Ekström, som modererade seminariet, om Det finns ingenting att vara rädd för är självbiografisk. ”Till sju procent”, svarade då Heltne blixtsnabbt, men visst finns det paralleller till hans egna liv, trots att han inte nödvändigtvis är Jonathan. Han har varit medlem i Livets Ord, har blivit misshandlad för sin tro och han har epilepsi. Kanske är det vad de sju procenten består av.

Nog om innehållet, jag måste skriva om språket också. Språket som är fantastiskt. Det är ingen lättsmält bok, varje ord är verkligen vägt på den berömda guldvågen och de ganska få sidorna tar lång tid att läsa. Formuleringarna är inte sällan riktigt snygga, men lämnar en hel del till läsaren att tolka. Tidsperspektivet är på ytan kronologiskt, men det är inte riktigt sant. Resan till Israel, som är central, inleder berättelsen, men är inte början. Det finns ingenting att vara rädd för är Johan Heltnes debutroman och jag är mäkta imponerad. Jag hoppas att hans namn finns bland de nominerade, då Borås Tidning ska utse debutantpriset för 2014, för det här är en riktigt bra bok.

 

 

 

Läs också: