Den andra kvinnan

13058016_O_3

Jag tyckte mycket om Therese Bohmans debut Den drunknadekallade den för ”108 sidors magi” och placerade henne på min lista 20 bra författare under 40 enligt O. Temat i nya boken Den andra kvinnan tangerar temat i debutboken, språket är fortfarande lika vackert och precis och huvudpersonerna lika intressanta.

Jag-berättaren är en ung kvinna vars liv på många sätt har stannat av. Hon arbetar i köket på Norrköpings sjukhus, har låg status och vet inte riktigt hur hon ska komma vidare i livet. Någon gång vill hon bli författare, kanske studera och hon hänger med studenterna i staden. Blir nästan en del av ett annat liv. Runt henne finns de nedlåtande undersköterskorna och de ouppnåeliga läkarna. En av dem, en lite äldre, men mycket stilig läkare, blir en del av hennes fantasier.

Det är en melankolisk bok som startar i den årstid vi har just nu. Bohman presenterar sin huvudperson genom att jämföra henne med huvudpersonen i Dostojevskijs Anteckningar från källarhålet. Hålet är en liten lägenhet, eller kanske kantinen där hon arbetar. Klart är i alla fall att hon snarare iakttar livet än lever det.

Så en dag erbjuder läkaren Carl Malmberg henne skjuts hem. Han lämnar tillfälligt sin priviligierade värld och blir en del av hennes. I det förhållande de inleder har han på många sätt övertaget, men hon är inget offer. Långt ifrån. Bohman problematiserar såväl klass, som otrohet. Ibland är hon nära klichéerna och jag hinner tänka att det är synd om Den andra kvinnan blir en bok som andra, men jag tycker att hon hittar tillbaka till originaliteten. Mest för att hon låter sin huvudperson fortsätta vara ett original. Jag tar henne till mig, men vill också ta hand om henne. Hon är så ung och oskyldig, men försöker vara så vuxen och världsvan.

Berättelsen vänder plötsligt en bit in och där förändras också tonen i boken. Jag måste ärligt säga att jag inte vet om jag tycker om det eller inte. Klart är i alla fall att jag kommer att minnas Den andra kvinnan länge och att jag verkligen ser fram emot att diskutera den på Breakfast Bookclub under Bokmässan. Dit kommer också författaren och det känns minst sagt stort.

Jag är inte lika totalknockad som jag blev av Den drunknade, men jag är fortfarande grymt imponerad av Therese Bohmans sätt att skriva. Med få ord bygger hon upp en miljö, ett persongalleri och ett händelseförlopp som verkligen är genomtänkt och trovärdigt.

 

 

Läs också:

One comment