Monthly Archives: maj 2014

En tredjedel av 2014

Kanske, kanske är mitt tröga läsflyt över. Mars och april har i alla fall varit bättre läsmånader än på väldigt länge. Nu har jag just varit ledig i snart tre veckor, så kanske ska jag inte dra för stora växlar av aprils statistik. Maj kommer nämligen att bli galet intensiv, men sedan är sommaren nära.

Hittills i år har jag läst 35 böcker att jämföra med 47 under samma period 2012 och 49 under de första fyra månaderna förra året. Nu handlar det självklart inte om att fler lästa böcker alltid är bättre, men i mitt fall är antalet lästa böcker ofta ett mått på mitt mående. De senaste tolv månaderna sedan jag fick veta att jag varslats från mitt gamla jobb har varit tuffa. Nu funkar det nya ganska bra, men osäkerheten om vad som händer nästa läsår tar mycket energi. Den minskade läsningen beror dock inte bara på att jag mått sämre, utan också på att jag haft skitmycket att göra med läroböckerna jag skriver. Lägg där till halvtidsstudier så inser alla (utom möjligen jag själv) att jag kanske tagit på mig lite väl mycket. Mest har det dock varit positivt, då det är saker som ger mig energi och självförtroende, men när det gäller t.ex. tid för familj och vänner (utanför bloggvärlden) har det varit sämre ställt.

Semester betyder mycket lästid och under de senaste veckorna har jag läst en hel del, mycket av det bra och flera av böckerna har varit sådana jag tänkt läsa mycket länge, som Yarden av Kristian Lundberg. Mycket lästid betyder att jag vågar ge mig utanför min comfort zone och det ger en större variation helt klart.

Den gula linjen börjar ge sig in i leken på allvar helt klart. Hoppas att det fortsätter så.

Screenshot 2014-05-01 17.53.35

 

Läs också:

Den svenska löken

9789127133471

Quaisar Mahmood ger sig i i Sverige på jakt efter svenskheten. Den enkla svenskheten som Sverigedemokraterna brukar hänvisa till, den som antyder att alla svenskar skulle vara likadana. Han tar sin motorcykel och besöker platser där andra hävdar att han ska finna den där svenskheten, men självklart kommer han fram till att det inte är så enkelt. Det finns inte en svenskhet, men tyvärr är det enklare att definiera det som inte är svenskt. Troligen är det därför alla inte får plats i det vi allt för ofta definierar som svenskhet.

Historien tar sitt avstamp i spelet Lingon, lådvin och kalsonger, ett spel som ska avgöra vem som är mest svensk. Jag spelade samma spel en gång och blev minst svensk av alla. Något jag kunde skratta åt och faktiskt nästan se som en komplimang. För  har det blivit för mig, att det svenska blivit det inskränkta som Sverigedemokraterna står för och en sådan svenskhet vill jag inte vara en del av.

Nu har jag ett val. Det har inte Qaisar Mahmood på samma sätt. Han är visserligen uppväxt i Tensta, men får fortfarande finna sig i att ses som annorlunda. En av dom, de icke-svenska. En grupp som självklart är lika omöjlig att klumpa ihop som vi, de svenska. Jag har funderat mycket på vad mitt ansvar är. Hur jag kan bli mer inkluderande. Hur vi som Mahmood benämner som surdegsklassen kan bli det. För jag inser att jag på många sätt ingår i denna klass, trots att jag varken bakar eller ens äter surdegsbröd. Medelklassens akademiker som teoretiserar allt och ser oss som öppna och toleranta. Vi är det, men ofta i det tysta.

Jag anar dock en trend att vara mer öppen i sina åsikter, att tydligt markera att vi inte ställer upp på den trånga definition av svenskhet som inte ens vi passar in i. Enligt anhängare till Sverigedemokraterna är jag vänsterextremist och svenskfientlig för att jag inte anser att deras definition av svenkhet håller.

Vi behöver skapa den svenska löken, svenskheten som har flera lager och som Mahmood påpekar handlar det inte bara om att bjuda in, utan också att aktivt delta både för den som är född här och den som inte är det. Gemenskap kan bara skapas om fler deltar aktivt. Låt oss göra det.

Läs också: