En mycket udda historia

framlingsleguanen-200x278

När jag fick veta att Främlingsleguanen var skriven av Martina Montelius, som jag älskade i På spåret, och dessutom var en riktig tunnis, bestämde jag mig för att vara med på dagens frukostbokklubb. För mig var det en allegorisk historia om en pojke, eller kanske en man, med ett fantastiskt och annorlunda språk. Andra hade läst den bokstavligt, vissa var helt säkra på att huvudpersonen var en liten flicka och några avskydde språket så mycket att de knappt kom igenom boken. Det är kanske det mest fantastiska med en bokcirkel, att åsikter och tankar möts och att detta får mig att tänka till.

Huvudpersonen kan alltså vara flicka eller pojke, man eller kvinna. Hen kanske bor med sin leguan, eller så är leguanen, som citerar Goethe på tyska, en symbol för något helt annat. Kanske en äldre släkting som är den som tagit hand om huvudpersonen, eller kanske en del av hens inre. Egentligen spelar det ingen roll, jag bara tänker på hur fantastiskt roligt Montelius måste haft när hon skrev och hur fantastiskt roligt jag har när jag läser.

Det är som sagt en bok, vars handling är näst intill omöjlig att återberätta. Kanske är det ett barn som verkligen lämnat sitt dagis och nu bor själv i en lägenhet, medan föräldrarna, som hen kallar upphovsmännen, befinner sig på en annan plats rent fysiskt. Eller så finns de i närheten, men är försvunna i tanken. Fullt upptagna med att försöka leva sina liv trots allt. Eller så är dagiset någon form av daglig verksamhet för en person som inte är ett barn, men som inte heller får lov att leva sitt eget liv. Det skulle förklara språket, det byråkratiska och inte sällan felaktiga. Jag tänker att hen har en diagnos inom autismspektrat. Någon som tränar och försöker lära sig de sociala koderna. Någon som står utanför, men iakttar, som har ritualer och strategier för att försöka hantera sin vardag.

Jag tycker mycket om Främlingsleguanen trots, eller tack vare, att det är en bok som går att tolka lite som man vill. Otroligt synd att det inte blev något samtal med författaren igår som planerat. Jag hade gärna hört henne talar om sin bok.

Läs också:

2 comments

  • Den låter ju alldeles underbar! Nyfiken i en strut blir jag, tyvärr har mitt bibliotek boken endast i e-boks-format och jag är en sån där gammal räv som inte pallar skärmläsning (åtminstone inte för romaner). Får skriva upp titeln för framtida bruk.
    Lillemor recently posted..Charlotte Gastaut: Den lilla sjöjungfrunMy Profile