Monthly Archives: mars 2014

Fyrahundrafemtio

450_Ettan_WWW600px

Nu kan du läsa mina bokcirkeltips och självklart mycket mer i nya magasinet Fyrahundrafemtio, vars första nummer just kommit ut.

Älskar omslaget och hoppas tycka lika mycket om innehållet. Det jag sett tilltalar nörden i mig och jag hoppas att Jens Liljestrand har fel i att vi är få av den sorten. Nu är jag visserligen gymnasielärare som älskar Maggie O’Farrell och tillhör alltså den av Liljestrand definierade minimala målgruppen, men några sådana till måste det väl finnas.

Läs också:

Montelius på Babel

Var tvungen att höra Martina Montelius tala om Främlingsleguanen, som jag skrev om igår. Montelius använde pronomet hon om sin huvudperson och Jessika Gedin kallade barnet för ”en korsning mellan Pippi Långstrump och Oskar i Blecktrumman”. Den senare är kanske den värsta bokkaraktär jag någonsin läst om. Ändå förstår jag jämförelsen och kan till viss del hålla med om den.

Montelius talar också om sin karaktär som ett barn, men talar också om att spela barn. Hon talar också om att hon själv faktiskt var ganska lik det här barnet, lite eljest och dessutom med nedsatt hörsel på ena örat. Osäkerheten det förde med sig gjorde att hon gömde sig under snickbänken på dagis, precis som huvudpersonen och blev vänner med föremål, precis som huvudpersonen. När Montelius talar om vilka föremål som passar som vänner, förstår jag precis varför hennes bok blev som den blev.

Den tyskspråkiga leguanen fascinerar och Montelius förklarar att den älskar den tyskspråkiga litteraturen, har en snobbig litterär smak och är en klassisk patriark som sjävklart älskar Babel.

Samtalet handlar verkligen om ett barn, ett barn som blir övergivet. Ett barn som inte är så verkligt, men ändå ett barn. Som Montelius säger finns det barn som överlever, trots att de lever ett omänskligt liv. Alla känslor som inte är livsnödvändiga stängs av. Rationalitet, självdiciplin och ett språk som kontrollerar känslorna kännetecknar huvudpersonen.

 

Läs också:

En mycket udda historia

framlingsleguanen-200x278

När jag fick veta att Främlingsleguanen var skriven av Martina Montelius, som jag älskade i På spåret, och dessutom var en riktig tunnis, bestämde jag mig för att vara med på dagens frukostbokklubb. För mig var det en allegorisk historia om en pojke, eller kanske en man, med ett fantastiskt och annorlunda språk. Andra hade läst den bokstavligt, vissa var helt säkra på att huvudpersonen var en liten flicka och några avskydde språket så mycket att de knappt kom igenom boken. Det är kanske det mest fantastiska med en bokcirkel, att åsikter och tankar möts och att detta får mig att tänka till.

Huvudpersonen kan alltså vara flicka eller pojke, man eller kvinna. Hen kanske bor med sin leguan, eller så är leguanen, som citerar Goethe på tyska, en symbol för något helt annat. Kanske en äldre släkting som är den som tagit hand om huvudpersonen, eller kanske en del av hens inre. Egentligen spelar det ingen roll, jag bara tänker på hur fantastiskt roligt Montelius måste haft när hon skrev och hur fantastiskt roligt jag har när jag läser.

Det är som sagt en bok, vars handling är näst intill omöjlig att återberätta. Kanske är det ett barn som verkligen lämnat sitt dagis och nu bor själv i en lägenhet, medan föräldrarna, som hen kallar upphovsmännen, befinner sig på en annan plats rent fysiskt. Eller så finns de i närheten, men är försvunna i tanken. Fullt upptagna med att försöka leva sina liv trots allt. Eller så är dagiset någon form av daglig verksamhet för en person som inte är ett barn, men som inte heller får lov att leva sitt eget liv. Det skulle förklara språket, det byråkratiska och inte sällan felaktiga. Jag tänker att hen har en diagnos inom autismspektrat. Någon som tränar och försöker lära sig de sociala koderna. Någon som står utanför, men iakttar, som har ritualer och strategier för att försöka hantera sin vardag.

Jag tycker mycket om Främlingsleguanen trots, eller tack vare, att det är en bok som går att tolka lite som man vill. Otroligt synd att det inte blev något samtal med författaren igår som planerat. Jag hade gärna hört henne talar om sin bok.

Läs också:

Läsning pågår

Det är trevligt med kulturtantskollo. Har hittills läst ut tre böcker och faktiskt kommit i mål i månadens Läsmaraton. Har läst ute, läst inne och bytt böcker.

20140329-132941.jpg

Läs också:

Pocketbyte

Dags för presentation av utvalda pocketböcker och byte av desamma. De som inte är här sitter och läser. Soffor fyllda av läsande människor bredvid varandra i tyst gemenskap. Underbart!

20140329-095915.jpg

Läs också:

Sent

Typ alla boknördar sover. Kanske för att bokpåsarna flyttats till rummen. Vi är vakna.

20140328-214153.jpg

Läs också:

Bokfynd på bokresan

Bokfynd som faktiskt får plats i väskan. Bokresan är igångsparkad.

20140328-200723.jpg

Läs också:

Bokresan inledd

Välkommen till en helg helt fylld av böcker, mat och trevligt sällskap.

20140328-184240.jpg

Läs också:

Efter Pappersstäder

9789163877360

Så har vi nått slutstationen för vår samläsning av John Greens Pappersstäder. Dags att diskutera, konkludera och gå vidare.

 

Linda: Pappersstäder är utläst och jag kan inte hjälpa att jag blev lite besviken på slutet, hur trevligt vägen mot det än var. De har letat och letat och letat och så tar det bara slut helt plötsligt. Jag hade velat ha mer. Mer förklaringar. Mer Margo. Vad tyckte du?

 

Helena: Ja, jag hade också velat ha mer och slutet blir lite futtigt nästan. Jag vill ha mer Margo men faktiskt också mer Q. Jag känner inte att jag förstår honom riktigt heller. Varför vill han inte gå på balen? Varför hänger han sig fast så hysteriskt i letandet? Varför vill han inte riktigt uppleva sin skolavslutning när han menar att den symboliserar den frihet han önskar sig? Handlar allt egentligen om någon sorts sorg efter den förlorade barndomen, en sorg eller vemod som jag tycker genomsyrar hela sista delen av boken?  Berättelsen är en så snygg hel cirkel från prologen till slutet där det konstateras att den där oskulden är förlorad. Jag anar också något sånt när Q rensar sitt skåp en av de sista dagarna och drabbas av det där vemodet, det drabbade mig också trots att jag verkligen hatade min skoltid… Jag tycker kort sagt att slutet är fint men lite abrupt och lite futtigt.

 

Linda: Futtigt var ordet! Vägen mot slutet tyckte jag dock väldigt mycket om. Jag hade inte tråkigt en sekund, utan älskade ledtrådarna och hur Q till slut hittade platsen med stort P. Ytterst charmigt. Graduation day var central redan från början, men det blev verkligen en udda sådan. Jag är lite svag för road-movies och en road-book funkar precis lika bra tydligen. Hur var det för dig, tyckte du att Pappersstäder tog sig, eller förblev det en seg bok?

 

Helena: Jag tycker absolut inte att Pappersstäder är en dålig eller tråkig bok men jag älskade den inte alls lika mycket som vare sig The fault in our stars eller Var är Alaska. Den har sina väldigt fina scener och ett fenomenalt språk men jag saknar lite driv och lite karaktärsdjup. Road trip-delen tycker jag också väldigt mycket om, visst vill man åka med dem ut i friheten?

 

Linda: Jag blev inte heller lika drabbat av Pappersstäder som jag blev av The Fault in our stars, men jag tycker ändå att det är en riktigt läsvärd bok. Språket är fantastiskt, karaktärerna utvecklas och det enda jag har att klaga på egentligen är att det är för mycket mystik kring Margo och för lite konkret som händer kring henne. Hämndnatten i början gav mig mersmak och jag hade gärna följt henne lite mer. John Green är helt klart en författare jag vill läsa mer av!

 

Helena: Jag skulle gärna vilja ha berättelsen en gång till men ur Margos perspektiv, det verkar som att hon gav Q den där hämndnatten och ledtrådarna mer för hans (och nostalgins) skull än för sin egen. Det vill jag veta mer om, och om hennes resa. Det vill jag läsa av John Green i framtiden, och så förstås allt annat som han redan skrivit…

 

Linda: Det är en riktigt bra idé att få läsa mer med Margos perspektiv. Gärna med början under tiden för Pappersstäder och sedan framåt en bit. Överlappande, men inte samma. Råkade förresten köpa Will Grayson, Will Grayson i helgen, så det blir min nästa John Green.

 

Helena: Så kan det bli… Min nästa blir nog The Abundance of Katherines som jag råkade köpa (tillsammans med Looking for Alaska och Paper Towns) förra våren och som stått där och väntat på mig sen dess.


Linda: Den verkar riktigt udda, ser fram emot att höra vad du tycker om den. Jag har Looking for Alaska oläst också, så den vill jag läsa vad det lider.

Har du läst Pappersstäder? Vilket var ditt huvudsakliga intryck, och vad tänkte du om Q, Margo och de andra efteråt?

 

Så detta är slutet och precis som förra gången vi läste något tillsammans, då Gone girl, har det varit en väldigt rolig och trevlig upplevelse! Inget är bestämt men vi kommer definitivt att läsa något tillsammans igen, förhoppningsvis snart!

Läs de tidigare inläggen om Pappersstäder här:

Inför läsning, 100 sidor, 200 sidor

Det här inlägget publiceras också hos Helena på Fiktiviteter.

Läs också:

Varför ska vi egentligen läsa?

Oändligt goda skäl att läsa en bok är listan som vandrar runt i bokbloggarvärlden och där det påpekas att läsning ger så otroligt mycket mer än bättre resultat i nästa PISA-undersökning (även om det hade varit rätt käckt med lite ökad läsförståelsekunskap för allas skull). Det handlar om att vidga vyer och få en bild av världen som är lite vettigare än den blir utan kunskaper om världen utanför den egna, lilla pyttevärlden. Risken för att människor blir fördomsfulla, främlingsfientliga och allmänt korkade är mindre om de läser skönlitteratur, det är jag helt övertygad om. Förutsatt att de inte bara läser böcker som bankar in samma budskap som Jimmie Åkesson och hans polare, att allt som är lite, lite annorlunda är livsfarligt.

Precis det är första punkten på listan, den som initiativtagaren Boksystrar bidrog med.

1. Du blir bättre på att sätta dig in i hur andra människor tänker och agerar.

Kommunikationen med de som befolkar böckerna du läser gör också att du får sällskap i livet, visserligen av fiktiva karaktärer, men de ger sällskap de också. Andra punkten kommer från En bok om dagen och handlar om det.

2. I sällskap med en bok behöver du aldrig känna dig ensam.

Det tredje oändligt goda skälet kommer från hyllan och anknyter till min tes om hur vi ska slippa fler inskränka figurer i Sverige.

3. Du kan resa genom tid och rum utan att lämna din läsfåtölj

Det handlar om att uppleva mer än det du får i din vardag. Tidsresor är möjliga med hjälp av böcker. Inte så lite coolt när man tänker på det. Dessutom miljövänligt. Inga utsläpp alls om man reser på det sättet.

Lina på What You Readin? har samma teori som jag, nämligen att du blir smartare av att läsa. Fjärde punkten på lista lyder:

4. Du utvecklar ditt sätt att tänka

Linda märker skillnad på de elever som läser och de som inte gör det och jag håller med. Inför nationella proven i svenska för år 6 fick eleverna fylla i en enkät som bland annat handlade om deras läsvanor. De som fyllde i att de läste regelbundet på fritiden var också de som nådde bäst resultat. Nu beror resultaten inte bara på det självklart, men det är en del av förklaringen helt klart. Precis som Anna skriver blir språket bättre då du läser.

5. Du utvecklar ditt språk

Sedan var det min tur och mitt skäl fokuserade på det där med smarthet.

6. Du blir smartare, intressantare och mer socialt kompetent.

Du vill självklart inte framstå som korkat och att affärsmän från andra länder har den bilden av svenska affärsmän är kanske inte så lyckat.

Jag skickade vidare till Carolina och hennes skäl gillar jag skarpt.

7. En bok kan innebära en total avkoppling från ett annars stressigt liv.

Och det är nog så viktigt i dessa stressade tider att hitta något som lugnar. Jag märker att det är grymt viktigt för mig att rensa bort alla intryck och bara ge mig in i böckernas värld.

Lingonhjärta fokuserade också på rent välmående och konstaterade följande:

8. Läsa gör dig lycklig!

Just att faktiskt få känna alla känslor ger välmående. Att få skratta och gråta. Underbart!

Listan vandrade vidare till Fiktiviteter och den nionde punkten på listan handlar om fantasi. Något som är riktigt viktigt i en tid där vi är vana att serveras allt utan att vi behöver anstränga tanken.

9. Därför att det är det bästa sättet att öva upp och få vistas i sin fantasi!

Böcker kräver av läsaren att denne målar upp inre bilder, något jag tror är en riktigt viktig förmåga.

Beroende av böcker återknyter till det sällskap böcker ger i den tionde punkten på listan:

10. För att man som läsare aldrig behöver gå till sängs ensam.

Det är dessutom ett himla bra sätt att varva ner inför natten, hjärnan blir inte lika snurrig som av tv:n.

Boken är tankens barn bjuder på nästa punkt och den har mycket med läslust att göra, lite så behöver vi sälja in böcker till dem som ännu inte läser.

11. Du kan uppleva äventyr vilken tid som helst på dygnet, vart du än är!

BokrecensionerNu är en ny blogg för mig och hennes skäl är riktigt bra!

12. För att man kan träffa några av sina bästa vänner genom ett gemensamt intresse: böcker

Tänk så många fantastiska människor jag träffat via den här bloggen. Boknördar som inte alls tycker att mitt nörderi är annat än helt naturligt. I helgen hänger jag med många av dem på Bokresan.

Monika fokuserar också på kunskap och visst är det så att böcker ger kunskap. Massa kunskap.

13. Med en bok lär du dig alltid något nytt.

Det är faktiskt en av de bästa saker jag vet med böcker, att jag hela tiden lär mig nya saker om geografi, historia, samhällskunskap, religion och en massa annat.

Och så långt har listan hunnit hittills. Jag fortsätter följa den och rapporterar om fler punkter.

Det här inlägget borde jag förresten skrivit för länge sedan, dessutom i en annan blogg, då Boktimmen fixar Tematisdagar under #blogg100 som jag är med i med min skolblogg Ordklyverier.

 

 

 

 

Läs också:

« Older Entries