Hur kul kan det egentligen bli?

kvinnan_som_gick_till_sangs_i_ett_ar_lag-658x1024

En kvinna bestämmer sig för att stanna i sängen och det gör hon i dagar, veckor, ja till och med månader. Hur roligt kan det egentligen bli? Mycket, hade jag hoppats, då Sue Townsend som skrivit boken Kvinnan som gick till sängs i ett år och hon brukar vara vansinnigt rolig. Jag gillade böckerna om Adrian Mole och absolut älskade hennes The Queen and I, som är en av de roligaste böcker jag läst.

Historien om Eva som tar en drastisk paus börjar också riktigt lovande. Personerna runt henne är udda karaktärer och det är lite småroligt att lära känna dem. Evas man Brian blir verkligen helt vilsen utan sin fru och inte ens en älskarinna i trädgårdsskjulet räcker inte som ersättning. Alla är utan tvekan beroende av Eva och hennes protest är såväl beundransvärd som förståelig. Att hon väntat tills de bortskämda tvillingarna flyttade hemifrån är egentligen ganska synd.

Ganska snart börjar det dock kännas lite överdrivet. Var det nödvändigt att ha med Evas tvillingars studiekamrater? Den stackars kinesiska studenten är visserligen ömkansvärd, men rätt onödig för historien. Detsamma gäller deras ”kompis” som verkar vara en total mytoman och bjuder in sig själv till alla möjliga och omöjliga sammankomster. Det blir helt enkelt för spretigt och lite tröttsamt. Om historien varit sisådär 100 sidor kortare, skulle det troligen blivit en bättre bok. Även i slutet kunde det kapats en del. Visst är det roligt, absurt och galet hur många som idoliserar Eva, men nej jag engageras inte ens av denna del av historien.

En småmysig bok alltså, men alldeles för lång. Tyvärr fick jag tvinga mig igenom de sista hundra sidorna. Jag kände mest att det var dags för Eva att kliva upp.

Läs också:

8 comments