Svart, skitigt, hemskt och alldeles underbart

generation-loss

Jag har sagt det förr och jag säger det igen -att låta andra bokbloggare tipsa om böcker var ett smart drag. I somras läste jag Generation Loss av Elizabeth Hand, efter rekommendation från Helena (och rätt många andra bokbloggare). Var det då ett bra tips även denna gång? Definitivt! Jag fick vibbar av Tami Hoag när hon är som bäst och det är ett gott betyg.

Vi får träffa Cass Neary som en gång var en hipp fotograf som gav ut boken Dead girls. Nu är hon mer eller mindre ett vrak som är helt beroende av såväl alkohol som droger. Fotograferat har hon inte gjort på många år. Nu får hon ett uppdrag av en gammal bekant att göra en intervju med den legendariska fotografen Aphrodite Kamestos och beger sig till ett kallt och regnigt Maine. Aphrodite bor på den myomspunna Paswegas Island och att få intervjua henne är få förunnat.

Väl i Maine tar Cass in på Lighthouse Motel där hon träffar en väldigt otrevlig värd, hans tonårsdotter som drömmer om ett mer spännande liv och en massa andra mer eller mindre udda figurer. Det är persongalleriet och miljön som gör mycket av Hands bok. Jag absolut älskar miljöbeskrivningarna och känner nästan att jag själv förflyttade mig till Maine under läsningen. Inte dåligt då jag läste boken i en solstol på en strand i ett stekhett Spanien.Historien i sig är spännande, men får stå tillbaka lite. Visst vill jag veta vart de försvunna ungdomarna tagit vägen, men det är långt ifrån det viktigaste.  Generation Loss är dock utan tvekan en riktigt spännande och välskriven bok och jag vill helt klart läsa mer av Elizabeth Hand.

 

Läs också:

3 comments