Monthly Archives: juni 2013

10 bra böcker jag läst 2013

Också jag summerar de första sex månadernas läsning genom att presentera de tolv bästa böckerna (av hittills 72) jag läst, i den ordingen jag läste dem. Omläsningar ej medräknade. (ja, ja, jag vet att det ska vara tio, men det var en omöjlig uppgift)

  1. En storm kom från paradiset, Johannes Anyuru
  2. En man som heter Ove, Fredrik Backman
  3. Och i Wienerwald står träden kvar, Elisabeth Åsbrink
  4. Jag, En, David Levithan
  5. Mississippi, Hillary Jordan
  6. Gone girl, Gillian Flynn
  7. Berättelser från yttre förorten, Shaun Tan
  8. Fågelbarn, Christin Ljungqvist
  9. God natt, oktober, Valle Wigers
  10. The Age of Miracles, Karen Thompson Walker
  11. Innan jag somnar, S J Watson
  12. Dagarna med farmor, Frédérique Deghelt

Vilka är de bästa böckerna du läst i år?

 

Läs också:

Tio e-böcker jag vill läsa

Jag läser mer och mer e-böcker och på semestern är det perfekt att slippa fylla väskan med böcker. Här är tio e-böcker som finns att köpa och låna på elib som jag gärna vill läsa.

Mannen som glömde sin fru, John O’Farrell

Monomani, Sami Said

Hus vid världens ände, Åke Edwardsson

Pojken i resväskan, Lena Kaaberböl

Åren i Paris, Paula McLain

Plats, Pija Lindenbaum

Jag tjänar inte, Jenny Åkervall

Vända blad, Julie Jézéquel

Du satt på Karlavagnen, Caroline Nylander

Saknade, Merethe Lindstrøm

 

Dags att ladda läsplattan…

 

 

Läs också:

På väg mot slutet

9789137140520

Om jag inte fått Kristian Gidlunds I kroppen min av GP är jag osäker på om jag orkat ta mig igenom den. Inte för att det är en dålig bok, men för att den kommer för nära. Då har jag ändå ingen närstående som dött i cancer.

Kristian Gidlund drabbas av cancer och i en blogg försöker han sätta ord på det som händer honom. Mest handlar det om det som är inuti kroppen. Hans tankar, känslor och drömmar. Hans ilska, sorg och frustration. Och så hans tumörer.

Jag ser, inte bara hur cancern äter min kropp, men också hur den äter min tid. Jag ser mina planer krackelera. Hur våren, sommaren, och resten av året slås sönder framför mina ögon. Och hur lite jag kan göra åt saken. Jag blir provocerad av uteserveringarnas våralkoholiserade klientel, fnittren och de bekymmerslösa stunderna. Men mest av allt blir jag provocerad av min egen bitterhet.

 

Bloggen heter liksom boken I kroppen min och trots att jag följt den ett bra tag har jag sällan orkat mer än att skumma inläggen. Nu kommer jag dock att börja läsa ”på riktigt”, då det är där boken om Kristian fortsätter.

Är det stor litteratur? Bitvis i första delen och helt klart i andra delen. I den första delen experimenterar Gidlund en massa med språket. Liknelser, metaforer, personifikationer och andra stilistiska grepp används friskt och ibland blir det lysande, medan det i vissa fall blir lite för mycket. När sjukdomen och Kristian börjar berätta igen är stilen en annan. Mörkare, mer stilsäkert och språkligt effektivt. Det gör det här till mer än ”bara” en självbiografisk text.

Mest berörd blir jag av Kristians förhållande till sina föräldrar och syskon. Av hans lista på saker han aldrig kommer att hinna göra och inte minst av hans brev till sitt ofödda barn. Döden blir så påtaglig.

I kroppen min är en mycket läsvärd bok. En outsägligt tragisk bok som ändå rymmer både hopp och inte minst en massa kärlek. Om du orkar tycker jag absolut att du ska läsa den. Kanske även om du tror att du inte orkar. Kanske kan du börja med att lyssna på Kristian Gidlunds sommarprogram  imorgon klockan 13.00. Jag tror att det kan bli ett av sommarens starkaste program.

Nu är det snart ny vecka och ny bok i vår bokcirkel på GP. Häng med!

 

Läs också:

Småmysig deckare av Lang

13043937_O_1

Puck Ekstedt bjuds till Rutger Hammar och hans fru i stugan Lillborgen. Även Pucks fästman Einar Bure är självklart där. Allt börjar bra, de umgås och har trevligt, men snart förstörs idyllen då Puck hittar Marianne, en av gästerna, strypt i skogen. Nu kallas Christer Wijk in och pusslet kan läggas.

Jag läste aldrig Maria Lang som ung, inte Agatha Christie heller, eller Dorothy Sayers eller någon annan deckarförfattare heller. Jag läste inte deckare. Faktum är att min första deckarbekantskap var Michael Connelly och då var det redan 2000-tal. Varför berättar jag detta? För att jag troligen hade tyckt mer om Maria Lang om jag vuxit upp med hennes böcker. Nu bjuds jag på en charmig pusseldeckare, men speciellt berörd blir jag inte.

Mördaren ljuger aldrig ensam är Maria Langs debut från 1949 och på gott och ont märks det att det är en gammal bok. Det positiva är att den känns nästan lite exotisk, men ibland blir det lite väl gammaldags. Som språket till exempel, charmigt men ibland lite väl dramatiskt. Så här säger till exempel Pyttan till Puck angående Ejes känslor:

– Han är allt ruskigt kär! Och tänk, vi som alltid trott att Eje skulle sluta som en gammal ungkarl. Han är så nedrigt kritisk när det gäller flickor. Men du är också alla tiders. Jag förstår bara inte att du inte redan är förlovad…

 

Maria Lang bjuder på trevlig sommarläsning och jag kommer säkert att läsa mer av henne, kanske också se filmen, men jag är långt ifrån frälst. Trots allt föredrar jag modernare deckare.

Läs också:

Hur main stream är jag?

Skärmavbild 2013-06-26 kl. 15.46.52

För några år sedan fanns en Bokusutmaning, som gick ut på att läsa alla böcker som låg i topp på Bokus pocketlista under ett år.

För skoj skull tänkte jag kolla hur inne jag är just nu, alltså hur många i toppen som jag läst.

Etta är fantastiska En man som heter Ove av Fredrik Backman, som helt klart förtjänar första platsen.

Tvåan är en gammal klassiker, Den store Gatsby och trean Mörk jord. Så långt är jag alltså med, men sedan blir det värre. Inget ont om Mari Jungstedt eller Jan Guillou, men jag klarar mig ganska bra utan deras böcker. Sexan Kast med liten kniv tänker jag dock läsa i sommar.

Totalt har jag läst åtta böcker på topp 20. Helt okej tycker jag. Känner mig sådär lite lagom normaludda. Hur vanlig är du?

Läs också:

Det räckte med sex i rubriken

Så här nära Bodil Malmsten kommer jag troligen aldrig att vara.

Topplistan på Bloggportalen för bloggar om Litteratur och skrivande:

Skärmavbild 2013-06-26 kl. 23.21.49

 

Läs också:

God went to beauty school

books

God went to beauty school är en helt fantastisk diktsamling eller kanske snarare en lyrikroman om gud och alla ovanliga saker hen tar sig för. Blasfemisk kanske några tycker, men jag tycker mycket om den humoristiska kritik av religion som Cynthia Rylant  bjuder på.

Den inleds med dikten som heter just God went to beauty school som börjar så här:

 

 

He went there to learn how

to give a good perm

and ended up just crazy

about nails

so He opened up His own shop

”Nails by Jim” He called it.

He was afraid to call it

Nails by God.

 

 

 

Gud fortsätter sedan och upptäcker den värld han skapat. Han skaffar en hund som heter Ernie, trots att han egentligen jobbar för mycket och inte hinner med den. Han åker båt och fascineras över hur annorlunda världen ser ut från havet. Ganska ofta blir det problem när han berättar att han är gud. Som när han ska köpa en soffa från Pottery Barn och hans fakturaadress och leveransadress inte stämmer överens. Räkningarna ska till helvetet och soffan till himlen. Han blir sjuk och Moder Therese vårdar honom, blir helt fixerad vid kabelteve, gråter över alla hemska filmer som görs, går in i en kyrka och finner sig själv, tänker på sin kusin Lucy som valde en annan väg och skriver ett beundrarbrev till en countrysångerska och mycket, mycket mer.

En favorit är när han går till doktorn för sina hjärtproblem och får höra att det inte är något fel på honom, men att han ska äta mer fisk. Dikten avslutas så här:

 

He knew about that

skip in His heart.

He knew it was nothing

fish would cure.

The skip had started way back,

when He first heard

that some people

didn’t believe in Him.

It scared Him. Still does.

 

 

Jag tyckte mycket om God went to beauty school och kommer att läsa om den snart. Det är en perfekt bok att bara öppna och läsa en dikt på måfå. Nu läste jag den visserligen på plattan, så då är det lite svårare att göra så, men ni fattar tanken. Jag fnissade en del, men fick mig också en och annan tankeställare. Jag gillar att den är uppbyggd som en barnbok, men helt klart inte vänder sig till barn. Och så undrar jag självklart vem författaren är som har fått höra guds hemliga bok.

Läs också:

Kanske ska börja sexblogga

För bloggar om sex verkar vara populära. Men jag blir hellre som Bodil Malmsten. Hela listan hittar du på Bloggportalen.

Skärmavbild 2013-06-25 kl. 19.55.06

Läs också:

Lekplatsen enligt O

20130625-155423.jpg

Läs också:

En bokfemma om sommaren

29674798_O_1

Malin har en av de första bokbloggar som jag läste och nu tar hon upp en gammal klassiker från bokbloggarhistoriens begynnelse (läs 2008) nämligen Bokfemman.

Veckan Bokfemma handlar om sommarböcker i betydelsen böcker vi förknippar med sommaren utifrån titel, omslag eller handling. Här kommer mitt bidrag.

 

Mycket mer än så av Sarah Dessen handlar om Audens sista sommarlov innan collage. En fin historia om att hitta sig själv.

Jenny Han har skrivit en sommar-trilogi om Belly, Jermiah och Conrad. Tokromantiska böcker som jag önskar att jag fått läsa som ung. Första boken heter The summer I turned pretty.

I Christoffer Carlssons Den enögda kaninen åker huvudpersonen David tillbaka till sin hemby Dalen över sommaren. Han flyttar in i huset där hans föräldrar fortfarande bor och tar upp umgänget med sina gamla vänner. Allt är precis som förut, men ändå helt annorlunda.

Under midsommarveckan träffas tre syskon för att bestämma vad de ska göra med moderns sommarhus nu när hon dött. Boken heter just Sommarhuset och är skriven av Anna Fredriksson.

Pojkflickan av Nina Bouraoui är kanske ingen sommarbok, men på något sätt är det alltid sommar i boken där Brio letar efter sig själv. Fantastisk läsning som alltid då det gäller Bouraoui.

 

 

Läs också:

« Older Entries