Om Elkan på stadsvandringen

alt 22

Under vår stadspromenad förra veckan tog Anna oss med till 1700-talets Göteborg, medan jag mer koncentrerade mig på Sophie Elkan. Här kommer en sammanställning av det jag berättade.

407083_149741928531453_738502741_n

Göteborgs synagoga

1799 kom Sophie Elkans anfader Moses Salomon till Marstrand och det var då där, samt i Norrköping, Göteborg och Stockholm, som judar fick bosätta sig. Ganska snart lades Karlskrona till dessa städer och det var just dit Sophie Elkans morföräldrar invandrade från Preussen 1812. Farföräldrarna kom till Stockholm från Mecklenburg på 1780-talet.

Till Göteborg flyttade judiska affärsfamiljer från Marstrand och de kom att spela stor roll i stadens ekonomiska och kulturella liv i slutet av 1800-talet. Många av stadens judar kom också från Danmark.

Inte nog med att judar bara fick bo i vissa städer, de var dessutom förvisade till vissa gator. Sophie Elkans barndomshem låg t.ex. på Östra Hamngatan. Det var trots allt relativt lätt för den judiska befolkningen att integreras i Göteborg, som var en modern och frisinnad stad.

Den största invandringsvågen pågick åren 1895 – 1905. Under de följande fyrtio åren kom endast ett litet antal judar hit. Trots de svåra förföljelserna i Nazityskland fick förhållandevis få tyska judar inresetillstånd till Sverige.

Judiska församlingens gamla begravningsplats anlades på 1790-talet och där ligger Sophie Elkan begravd. Göteborgs synagoga uppfördes 1855. Tidigare fanns en synagoga på Kyrkogatan.

3666_150817878423858_2109708491_n

Ö Hamngatan 35

Sophie Salomon föddes 3 januari 1853 och var det andra av tre syskon. Storebror Otto föddes 1849 och lillasyster Elise 1860. Barndomshemmet låg på Östra Hamngatan 35 där Ticket Resebyrå ligger nu. Det finns en liten skylt uppsatt som berättar att såväl familjen Salomon, som Nils Ferlin faktiskt bott på adressen.

Hennes far hette Alexander Salomon och handlade med glas och porslin i firman Salomon & Williamsson. Modern hette Henriette Abrahamson (namnet är en försvenskad form av Abramson) och beskrivs som livlig, intelligent och viljestark, medan maken snarare tycks ha varit någon slags toffelhjälte. Även familjens hembiträden Marie och Betty verkar ha haft större inflytande på hushållet än vad Alexander Salomon hade.

Judiska barn hade just fått tillstånd att gå i svenska skolor då det var dags för Sophie att börja skolan. Hon gick på fru Brueneschs privatskola vid Västa Hamngatan. I novellerna ”Också en debut” ”I sagolandet” och ”Två fågelungar” skildrar hon sin barndom och skoltid.

Sophie Elkan beskrev sig själv som en egensinnig, livlig, vetgirig och mycket fantasifull flicka som älskade svensk historia och att deklamera verser. Dock vantrivdes hon i skolan. Hon upplevde sig själv som mycket ful och fadern ska ha sagt till henne att den som är ful måste vara väldigt snäll.

När hon blev äldre uppskattade hon visserligen skolan mer, men längtade alltid till loven. Som 15-åring gick hon med i en bokcirkel, eller ett läsesällskap som det kallades då, tillsammans med tio unga kvinnor från judiska familjer i Göteborg.

Vid sjutton års ålder lämnade hon skolan för gott och ägnade sig istället åt självstudier. Hon studerade engelska, tyska, italienska, teckning, pianospel och sömnad. Hushållsarbete intresserade henne inte alls. Däremot blev hon tidigt politiskt intresserad.

Sophie tycks ha haft en livlig grupp vänner som umgicks intensivt. De var alla av judisk börd och gifte sig i stor utsträckning med varandra. Inte Sophie dock, som istället började brevväxla med Nathan Elkan. De var kusiner och det tog lite tid innan det utvecklades någon kärlek. De gifte sig 1872.

Paret bosatte sig på Hamngatan i Stockholm och levde ett gott liv med två hushållerskor. Sophie slapp alltså sköta hushållet, precis som hon önskade. Det dröjde tills 1877 innan dottern Kerstin föddes.

1878 började lyckligt, Sophie och Nathan var så glada över sin dotter, men sedan fick Nathan en envis hosta som visade sig vara tuberkolos. Han blev sämre och sämre och på hösten samma år bestämde sig familjen för att hyra ett hus på Rivieran.

Nathans hälsa pendlade fram och tillbaka under våren 1879. I april blev han mycket sämre och familjen förflyttade sig mellan olika sanatorium i Europa. Nu började även dottern att bli sjuk periodvis och inom loppet av ett par dagar i december 1879 dog både Nathan och Kerstin. Deras kroppar fraktades till Göteborg och de begravdes båda på Mosaiska begravningsplatsen i januari 1880.

En period efter makens och dottern död bodde Sophie åter i sitt barndomshem. Hon var 27 år och änka efter 7 års äktenskap.

5454_20121116215150

Avenyen 21 och 25 (husen är rivna)

Därefter bodde Sophie Elkan på två adresser på Kungsportsavenyn, nr 21 och 25.

Vännerna blev mycket betydelsefulla för Sophie nu när hon inte hade sin familj. Ellen Magnus, en barndomsväninna var en av dem. Amalia och Philip Leman (Leman grundade en advokatbyrå i Gbg) tillhörde också vännerna. Det var en intellektuell grupp Elkan umgicks med, även de gifta kvinnorna var mycket belästa.

En av hennes närmaste vänner var Ebba Atterbom, Italienexpert och översättare, som visserligen var 15 år yngre än Sophie, men de gjorde många resor tillsammans.

Götabergsgatan 24

Sophie Elkans sista hem i Göteborg låg på Götabergsgatan 24 med utsikt över högskolan. Huset finns kvar, men på vilken våning och i vilken lägenhet Elkan bodde vet vi inte riktigt. Marie Hjalmarsson Engelke hoppas hitta mer information när hon läst sig igenom några fler års brevväxling mellan Sophie Elkan och Selma Lagerlöf.

Hennes dagar var aktiva. Hon vaknade vid halv åtta och använda oftast förmiddagarna till att skriva. Just John Hall var en synnerligen svårskriven bok och hon började med de lätta delarna. I breven från Selma Lagerlöf fick hon en hel del skrivtips.

Efter skrivpasset gick hon ofta till Göteborgs högskola och lyssnade på någon föreläsning, eller så tillbringade hon tid på Kurs- och tidningsbiblioteket. Tidningar var viktiga och hon läste ett stort antal varje dag. Ofta var hon uppe till sent in på natten.

Läs också:

6 comments