Monthly Archives: maj 2013

Att göra det enda rätta

97813562_Det_ndarCMYK_9274

Tre kvinnor står i centrum i Susanne Bolls nyutkomna bok Det enda rättaDet är den äldre onkologen Helmi som tröttnat på att ge människor dödsbud, psykologen Maria som försöker förtränga en knöl i bröstet och förskolläraren Isabelle som egentligen är rätt nöjd med livet, men suktar efter en gammal kärlek. De två första hör ihop via knölen och Isabelle tar hand om Marias barn om dagarna. Det är december, julen stundar och vi får följa kvinnorna och deras närmaste under några veckor.

Susanne Boll skriver med ett väldigt flyt och det är lätt att engageras av hennes historia. När jag förstår att någon finns under sängen i Marias sovrum blir jag livrädd, jag svär högt åt Helmis knäppa inställning till sitt yrke och önskar att Isabella ska ta sitt förnuft till fånga. Det är svårt att skriva mer om handlingen här, då jag inte vill avslöja för mycket. Varje liten pusselbit har betydelse.

Ska jag kritisera något i denna spännande historia är det att Isabelles historia, som visserligen är intressant, hänger lite utanför. Hon är värd en egen bok. Egentligen är Maria det också. Och en bok om Helmi hade blivit något av det mest ovanliga på den svenska bokmarknaden. Men nu finns de alla tre i samma bok och jag läser deras historier i ett svep. Bolls driv gör att läsningen flyter på otroligt bra.

Jag har svårt att placera in Det enda rätta i en genre. Den beskrivs som en psykologisk relationsroman och det är en ganska bra etikett. Alltså placerar jag den under fliken romaner. Och det är en läsvärd sådan. Men vad betyder egentligen omslaget?

 

Läs också:

Ljuvlig lyrikroman för unga

the day before FINAL#42DAA5

Det här kan vara min absoluta favoritgenre, böcker bestående av dikter som bildar en helhet. Om jag någon gång lyckas skriva en skönlitterär bok är det en lyrikroman jag vill skriva.  I USA verkar genren vara större och där skrivs en hel del lyrikromaner för unga. Jag har tidigare läst Sonya Sones (som jag till min glädje såg har gett ut en vuxenbok) och Ellen Hopkins, samt Aase Berg som skrivit den fantastiska Människoätande människor i Märsta och ofta har jag tänkt att jag skulle läsa mer. Nu hr jag äntligen fått tummen ur att läsa en bok av Lisa Scroeder och det kommer jag definitivt att göra fler gånger.

The day before handlar om Amber och hennes sista dag innan något riktigt livsomvälvande sker. Jag tänker inte avslöja vad, för det är liksom lite av grejen med boken. Hon tillbringar större delen av dagen på stranden där hon träffar Cade. Också han har något stort framför sig. De försöker njuta av dagen utan att tänka på det som ska komma. Det blir en på många sätt perfekt dag, där det svarta får lov att sippra ut ibland, men där fokus är på nuet och livet.

Nu har jag lånat ut mitt exemplar av The day before och kan inte bjuda på några smakprov mer än den inledande dikten jag redan visat,  så ni får tro mig på orden när jag säger att det här är en riktigt bra och snyggt skriven bok. Mycket, mycket läsvärd. Jag tycker om att många av dikterna fungerar både fristående och som en del av helheten. Skickligt.

Nu är jag sugen på att läsa mer av Schroeder, men är lite skeptisk till böckerna om spöken. Det får nog bli Falling for you

Läs också:

Sommarpratare enligt O

Sommar i P1

Jag gör som jag brukar och går igenom årets sommarpratare. Jag tycker själv att det brukar vara bra att ha hissar och dissar samlade tillsammans med alla nödvändiga länkar.

Bland förra årets höjdpunkter fanns Daniel SjölinJenny JägerfeldDaniel EspinosaMarika Carlsson,  Lars Lerin,  Sara Bergmark Elfgren och Soran Ismail, men faktum är att jag fortfarande har en del olyssnade program i mobilen. Hög tid att börja promenera alltså och lyssna ikapp innan årets säsong börjar vid midsommar.

Spontant ser det ut som att det kommer att bli en kanonsommar, till exempel är de två jag saknade förra året, Özz Nûjen och Jenny Strömstedt, med på listan. Jag delar in pratarna i fyra kategorier, ”vill absolut lyssna på”, ”lyssnar om jag har tid”, ”nja, klarar mig nog utan” samt ”sommarens potentiella överraskningar”. För att se hela listan i datumordning kan du klicka här.

Vill absolut lyssna på

Personer som jag tycker om i förväg och därför mycket troligt kommer att gilla deras program. 

22 juni Jonas Gardell, en stor idol som jag har höga förväntningar på.

23 juni Maja Ivarsson, cool tjej som säkert kan bjuda på ett bra program.

24 juni Liv Strömquist, bästa, bästa Liv kommer jag absolut inte missa.

27 juni Peter Wolodarski, en person jag respekterar, trots att vi inte sällan tycker olika.

29 juni Carolina Gynning, hyser jag en hatkärlek till, men vill gärna lyssna.

30 juni Kristian Gidlund, men frågan är om jag orkar lyssna. Gråtvarning.

3 juli Helena af Sandeberg, kan säkert göra ett bra program.

6 juli Filip Hammar, är egentligen för mycket, hatkärlek även här.

7 juli Mikael Niemi, lyssnade jag på förra Bokmässan och fick mersmak.

11 juli Theodor Kallifatides, älskar, älskar denne kloka man.

12 juli Jenny Strömstedt, är en stor förebild. Alltid smart, vass och påläst.

16 juli Annika Andersson, kan säkert vara riktigt rolig.

22 juli Maria Sveland, ännu en stor idol. Kommer sitta klistrad.

24 juli Özz Nûjen, kommer jag aldrig att missa. Lysande komiker och samhällskritiker.

30 juli Malik Bendjelloul, måste bara se Searching for Sugerman först.

2 augusti Johanna Frändén, är charmig och fotbollskunnig som få och kan nog få till det.

4 augusti Jan Eliasson, har jag lyssnat på några gånger och imponerats.

8 augusti Sara Danius, ny akademiledamot som jag ser mycket fram emot att lyssna på.

9 augusti Erik Haag är jag väldigt svag för.

10 augusti Martin Schibbye och Johan Persson lär bjuda på årets sommarprogram.

13 augusti Sami Said, en författare jag gillar.

16 augusti Katrine Kielos, en person och författare jag är nyfiken på.

 

Lyssnar om jag har tid

Program som kan bli flipp eller flopp mycket beroende på ämnesval och framförande. 

25 juni Lasse Kronér, charmig förvisso men kanske inte högst prioritet.

28 juni Sarah Dawn Finer, är superbra men ämnet låter sådär.

1 juli Virpi Pahkinen, dans är inte min grej, men kanske en intressant person?

4 juli Peter Schéle, kan vara både flipp och flopp.

10 juli Henrik Lundqvist, om det blir lagom mycket hockey.

14 juli Jean-Pierre Lacroix, fransman om svenskar kan vara intressant.

18 juli Tareq Taylor, okej om det inte blir för mycket mat.

19 juli Carolina Neurath, ekonomi är nyttigt, men inte så kul.

20 juli Anna Bromberg, inte riktigt min typ av humor.

21 juli Ingvar Kjellson, teaterhistoria, ja kanske.

25 juli Anton Abele, ung riksdagsman med en del intressant i bagaget.

28 juli Lars Lagerbäck, nog för att jag gillar fotboll men ändå sådär peppad.

31 juli Elin Kling, låter på pappret inte som min grej, men kanske ger henne en chans.

1 augusti Nadir ”Red One” Khayat, känns lite som föregående talare.

6 augusti Cecilia Edefalk, lite tveksam men kanske kan vara något.

11 augusti Lisa Nilsson, lyssnar om det faller sig så.

17 augusti Joey Tempest, kan verkligen bli flipp eller flopp.

18 augusti Björn Dixgård och Gustaf Norén, gör mig osäker med sitt ämnesval.

 

Nja, klarar mig nog utan

Program som spontant inte känns som om de är för mig. 

2 juli Pelle Holmberg, ska prata om svamp. Svärfar kommer att sitta klistrad.

5 juli Annika Hagström, tillhör inte mina favoriter.

15 juli Ingemar Eliasson, nja låter inte som min kopp te.

23 juli Niklas Zennström, grundare av Skype. Jag är tveksam.

26 juli Ann-Louise Hansson, klarar mig utan schlager tror jag.

29 juli Li Pamp, har ämnesval som inte verkar vara min grej.

5 augusti Malinda Damgaard, mode är som sagt inte min kopp te.

12 augusti Karin Meyer, lockar inte så mycket.

 

Sommarens potentiella överraskningar

Personer som jag inte vet så mycket om, men som på pappret verkar ha en bra historia att berätta. 

26 juni Katarina Gospic, känner jag inte till, men det hon ska prata om låter intressant.

8 juli Leo Razzak, borde jag känna till, men gör det inte. Låter riktigt intressant.

9 juli Sarita Skagnes, verkar ha en stark historia att berätta.

12 juli Louise Linder, kan vara bra om det inte blir för frälsningsinriktat.

17 juli Martha Elin, lyssnarnas val ska tala om sin sjukdom.

27 juli Lisbet Rausing, är känd men okänd med en spännande programbeskrivning.

3 augusti Inga Landgré, kan om hon är en god berättare, bjuda på ett spännande program.

7 augusti Daniel Sachs kanske kan bli årets Petter Stordalen och överraska.

14 augusti Karin Adelsköld, har ett ämnesval som lockar.

15 augusti Ellen Jelinek, låter som om hon har en bra historia att berätta.

Läs också:

Från panik till längtan efter mer

918743301X

När jag läst de första sidorna av Solviken av Annika Estassy var jag lite lätt panikslagen. Vi har talat om det förr, det svåra men nödvändiga i att såga vid behov och hur tråkigt (och faktiskt även svårt) det är att gör det med stil. Att såga en svensk debutant känns aldrig bra. Att såga en bok av någon en träffat ett par gånger och dessutom lovat en ärlig recension är riktigt illa.

Det var något i stilen som störde mig, men när jag nu bläddrar tillbaka har jag svårt att komma ihåg vad det egentligen var. Kanske den lite trevande presentationen av karaktärerna och det faktum att de var så många. Men jag läste vidare och det tog inte många sidor till innan jag började gilla både Marie, Niklas och de flesta andra riktigt mycket. Det är bra att Estassy väljer att fokusera på de två huvudpersonerna efter inledningen, men faktiskt också bra att det finns fler personer i berättelsen. De fyller alla en funktion och ingen blir den utfyllnad jag befarade.

Marie fyller snart fyrtio och trots att vi lever helt olika liv finns det mycket i henne jag kan identifiera mig med. Hennes längtan efter sammanhang inte minst. Den kände jag ofta då jag var yngre. Marie har väntat längre på att hitta ett sammanhang där hon får växa och förhållandet med en äldre och gift man har inte direkt förbättrat hennes självkänsla. När hon ärver Solviken, en stuga i Roslagens skärgård, från faster Greta blir huset navet i det nya liv hon vill skapa åt sig själv.

I det nya livet finns ingen plats för en gift man, utan istället inleder hon en kort flört med Gabriel. Nu visar det sig att det istället är hans kompis Niklas som är mer lik henne, men hans före detta fru tycker inte alls att det är en bra idé att pappan till hennes dotter går vidare. Det blir en del förvecklingar, precis som det säkert blir när människor runt fyrtio med mycket i bagaget ska hitta nya former för att umgås och älska. Ingerun har också läst och reagerar på att Niklas förra fru Ylva är så ensidigt negativt beskriven. Jag förstår vad hon menar, men håller inte riktigt med. Istället tycker jag vansinnigt synd om Ylva, som verkar vara så väldigt olycklig. Tänk om hon bara kunde låta någon hjälpa henne. Jag håller däremot med Ingerun om att i alla fall Marie kanske borde tänka sig för ibland, som att inte lägga upp bilder på Niklas, hans dotter Ebba och Marie själv på sin blogg. Klart som katten att det sticker i Ylvas ögon. Vem hade inte blivit upprörd av det?

Solviken har av många kallats chick-lit, men jag är osäker på den benämningen. Mognare karaktärer, en långt ifrån glassig miljö och sättet händelserna utvecklar sig gör att jag snarare skulle kalla det här för en relationsroman. Kanske något för dem som lite vuxit ifrån mer ungdomlig chick-lit, men ändå vill ha något bra och underhållande i solstolen. Eller är det kanske till och med romance? Är för dålig på genren för att kunna uttala mig. Många förvecklingar, mycket kärlek, många svek och en stor portion humor. Jag kommer på mig själv med att läsa Solviken snabbare och snabbare och i slutet blir jag besviken. Inte för att det är ett dåligt slut, men för att jag måste lämna Marie, Niklas och de andra. Jag vill veta mer och tycker allt att det är upplagt för en fortsättning. Eller vad säger du Annika?

Så det som började med pannkaka blev väldigt snabbt en klart skinande sol. Jag är övertygad om att Solviken kommer att nå många läsare och det visade sig vara precis den bok min trötta hjärna behövde just nu.

Läs också:

Läst i april

Hög tid att fundera lite kring läsning i april innan det är dags att sammanfatta maj och läsa vidare mot nya mål i juni.

April bjöd på 14 läsupplevelser och många av böckerna var skrivna att för mig nya författare. Därav alla asterisker som symboliserar att det är den första boken jag läst av en författare.

  1. En gåtfull vänskap, Yoko Ogawa*
  2. Fågelhuset, Ester Roxberg
  3. Ryssar är såna som gillar björkar, Olga Grjasnowa*
  4. Undret, R. J. Palacio*
  5. Smitning, Dominique Dyens*
  6. Drömhjärta, Cecilia Samartin*
  7. Allt jag önskar mig, Grégoire Delacourt*
  8. Fadren, August Strindberg
  9. Vi kom över havet, Julie Otsuka*
  10. Middagen, Herman Koch*
  11. God natt, oktober, Valle Wigers* ♥
  12. Davidsstjärnor, Kristina Ohlsson
  13. Onda flickor, Alex Marwood*
  14. Kom ska vi tycka om varandra, Hans Koppel

Många ”vanliga” romaner, men också årets första deckare och en pjäs av Strindberg. Lite blandning ändå.

Romaner: 9

Deckare: 2

Dramatik: 1

Thriller: 1

Ungdomsbok: 1

Den geografiska spridningen var riktigt bra och under månaden läste jag böcker från 8 länder. Totalt har jag under årets första fyra månader läst böcker från 13 länder och målet är att i år hamna över 20.

Sverige: 5

Frankrike: 2

USA: 2

Azerbajdzjan: 1

Holland: 1

Japan: 1

Kuba: 1

Storbritannien: 1

 

Nu lämnar jag april. Det är på tiden. Tur att jag var på Bokresa så att jag hann läsa lite i slutet av månaden. I början var det riktigt, riktigt trögt.

Läs också:

Vinnare av en kanonbra bok!

Jag är medveten om att jag höjt allas förväntningar till skyarna gällande The Age of Miracles, men det var pocketdrottningen Bia Sigge som tipsade om den och då är det alltid garanterat läsvärt.

En av er som tävlade får nu hem boken på posten och det är:

Skärmavbild 2013-05-27 kl. 17.59.55

 

Stort grattis! Skicka din adress till mig så kommer en grön påse på posten.

Läs också:

Slutspurt eller lång dags färd mot nöjesläsning

0141197927

Under året har jag studerat svenska för att få behörighet att undervisa även på gymnasiet.  Inte för att det behövs för varken mitt nuvarande eller nya jobb, men för att jag vill ha möjligheten att i framtiden jobba på gymnasiet ”på riktigt”. Just nu återstår två seminarier och en tvådelad skrivuppgift som ska handla om intertextualitet och hur man som lärare ska övertyga elever om vikten av att läsa skönlitteratur. Egentligen både spännande och viktigt, men jag börjar bli så himla trött på att läsa sådant som andra bestämt att jag ska läsa. Speciellt nu i slutet av terminen, då energin inte riktigt räcker till åt både pluggläsning och nöjesläsning.

Idag är jag hemma med sjuka barn och det är pluggläsning som gäller. Imorgon handlar seminariet om The Turn of the screw av Henry James och jag har svårt att fastna i den. En känd spökhistoria av en känd författare, men det går så trögt, så trögt. Jag varvar boken med SparksNotes och försöker tränga in i historien, men det vill sig inte. Någon som läst och kan peppa lite?

Läs också:

Loe i Kiev

912708793X

Jag har helt glömt att skriva om vår förra bokbubblarbok som var Döden och pingvinen av Andrej Kurkov, en bok som gillades av alla utom en. Ett ganska bra betyg alltså. Om du gillar Erlend Loes absurda humor kommer du också att gilla Kurkovs sätt att skriva. Den här historien är så absurd att Loe nästan ligger i lä och det gillar jag skarpt. De mest galna saker beskrivs på stort allvar och kontrasten blir effektfull.

Kurkov tar oss med till Kiev, huvudstad i ett land som verkar vara hur korrupt och våldsamt som helst. Ett actiondrama som påminner om Tarantinos filmer där det faktiskt går att sympatisera även med de mest hemska figurerna. Huvudpersonen Viktor bor ensam med en pingvin som heter Misja. Den väldigt ensamme och buttre Viktor får en vän i Misja och senare fylls hans lägenhet ytterligare då en flicka lämpas där av sin far.

En dag får Viktor erbjudande om ett nytt jobb som går ut på att skriva nekrologer om mycket kända personer så att tidningen kan spara dem för framtiden. Han får vissa direktiv av sin chef om vad de ska innehålla och klart är att de inte enbart ger en positiv bild av den omskrivna personen. Viktor uppmanas att avslöja saker som de mycket kända personerna definitivt inte vill att andra ska få reda på.

Som sagt en riktigt absurd historia och en mycket läsvärd sådan. Tydligen finns det en fortsättning som heter Pingvin försvunnen, som jag definitivt kan tänka mig att läsa om ett tag. Jag tror inte att jag orkar med en till bok om Viktor just då tempot i hans liv är så enormt högt.

 

Läs också:

Inte min kopp te

9780099525066

Jag hade höga förväntningar på Katie Fforde då jag började läsa hennes senaste bok A perfect proposal. Jag kanske ska tillägga att det var en halv evighet sedan och det säger en del om hur lite boken lockade till läsning. Jag hade förväntat mig bra feel good i Lucy Dillons anda, men fick istället ganska medioker chick lit, visserligen utan allt för många märkesreferenser.

Vi får träffa Sophie, en trevlig tjej som alltid tänker mer på andra än sig själv. Hennes familj utnyttjar hennes goda hjärta och mer eller mindre tvingar henne att ta hand om släktens suraste (och rikaste) gubbe. När hon väl fullgjort sina plikter gentemot honom bestämmer hon sig för att söka ett annat jobb, ett jobb som innebär lite mer äventyr. Och äventyr får hon då hon reser till New York för att bli barnflicka och familjen vill skicka hem henne igen innan hon ens börjat. Istället bor hon hos en väninna och trots en mycket begränsad ekonomi bestämmer hon sig för att njuta av staden ett tag.

På ett vernissage hjälper hon en äldre dam som håller på att svimma. Matilda, som hon heter, har också brittiska rötter och fattar tycke för den charmiga och godhjärtade Sophie. Faktum är att hon tycker så mycket om henne att hon bjuder Sophie hem till sig för att fira thanksgiving. Huset är fullt av Matildas släkt och bland dem finns barnbarnet Luke, som är minst sagt skeptisk till Sophie. Luke är självklart lika snygg som han är otrevlig.

Luke och Sophie träffas både i USA och senare i Storbritannien och de hyser någon form av hatkärlek till varandra. Ja, ni fattar. Helt förutsägbar är historien inte, men inte långt ifrån. Lite charmigt, men det håller definitivt inte. Tyvärr.

Kommer jag att ge Fforde någon mer chans? Ja, det kommer jag troligen, då jag har en e-bok av henne parkerad i paddan. Om man får tro Linda och Sofie brukar hennes böcker dessutom hålla betydligt högre klass.

 

Läs också:

Hårda presenter till mor

Läser just nu

Det får bli ett inlägg i år också med boktips för den som vill köpa böcker till mamma tills på söndag. Några av tipsen är tidigare publicerade på gråbo.nu, en lokal sajt där jag kommer att skriva någon gång i månaden. Andra är nya för det här inlägget.

Handlar det om en ganska ung mamma som gillar lättsamma relationsromaner är Alltid du av Pernilla Alm det perfekta valet. Den handlar om Caroline som hittar en mobiltelefon som visar sig tillhöra en ungdomskärlek. Han tar steget in i hennes liv igen och lyckas nästla sig in totalt. Boken finns i pocket. En annan trevlig relationsroman är Välkommen ut på andra sidan av AnnaMaria Jansson som består av tre parallella berättelser om tre kvinnor.

Om mamma liksom jag är född på 70-talet och har bott i Göteborg skulle jag definitivt köpa debutanten Valle Wigers bok God natt, oktober som handlar om Adam som växer upp i Landala tillsammans med en inte så trevlig pappa och en väldigt hunsad mamma. Mycket bra och inte alls lika eländig som det låter. Vi följer Adam från Landala, till studierna på Hvitfeldska, utekvällar på Kompaniet och Magasinet och jag blir helt nostalgisk.

Gillar mamma deckare? Då vill jag tipsa om Kristina Ohlssons nya bok Davidsstjärnor, som är den absolut bästa deckare jag läst på länge. Om mamma, liksom jag, gärna läser deckarserier i ordning ska du istället satsa på första boken i böcker. Den heter Askungar och finns i pocket.

En inte alls blodig, men riktigt bra deckarserie är Elly Griffiths serie om arkeologen Ruth Galloway. Här kombineras mordhistorierna med arkeologiska fynd och senaste boken är alldeles färsk och heter En orolig grav.

Är skräck mammas grej? Utan speciellt mycket blod, men krypande läskig är Feberflickan av Elisabeth Östnäs. Klassisk, mystisk skräck av bästa kvalitet. Riktigt läskig är också Innan jag somnar av S J Watson som handlar om Christine som varje morgon vaknar utan att minnas någonting.

Lite trevligare och mycket sorgligare är Josefine Sundströms bok Boel och Oscar om vänskapen mellan en ung kvinna och en mycket gammal man. En riktigt fin historia som kräver pappersnäsdukar. Boken är alldels ny i pocket.

Lika sorglig och minst lika fin är En man som heter Ove av Fredrik Backman. Ove är nybliven pensionär och villakvarterets självutnämnde polis. En riktigt irriterande granne som gör sig ovän med alla. En riktigt varm och härlig historia om hur det blir när en ny familj flyttar in på gatan.

Jag är total frankofil, trots att jag inte kan ett ord franska. Bra då att det finns översatta böcker! Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt handlar om Jocelyne som bor i den lilla staden Arres. Hon äger en sybehörsaffär, är gift med Jo och har barn som just flyttat hemifrån. En vanligt, ganska tråkigt liv. Så övertalas hon av sina väninnor att spela på lotto och det slumpar sig så att hon vinner drygt 18 miljoner euro. Tala om att livet tar en vändning.

Också översatt från franska, men av en kanadensisk författare med polska rötter är fina Fiskar ändrar riktning i kallt vatten, som handlar om den värsta isstormen i Quebec någonsin och vad som händer då människor i ett hyreshus faktiskt måste börja prata med varandra.

Jag måste också rekommendera Stål av Silvia Avallone, som handlar om vänskapen mellan två flickor i ett Italien långt ifrån det land turisterna besöker. Mycket, mycket bra. En annan mycket läsvärd italiensk bok är Själamakerskan av Michela Murgia, som visserligen inte är helt ny men en  bra present ändå.

Grafiska romaner kanske är någon för din mamma? Då tycker jag att du ska satsa på roliga All I want for christmas is planekonomi av Sara Granér, förutsatt att mamma inte röstar på moderaterna, för då tror jag inte hon uppskattar den.

Lycka till nu med bokköpen till alla mödrar. Min mamma brukar få en trave sommarläsning varje vår. Själv lär jag knappast få några böcker. Det är nämligen bara mamma som vågar köpa böcker till mig.

 

Läs också:

« Older Entries