Hedvigs nya värld

29686500_O_3

Dystopier brukar sällan vara min grej, då de oundvikligen är så enormt svarta. I Sofia Nordins En sekund i taget finns det dock en liten, liten strimma hopp och faktiskt ett öppning för en fortsättning.

När den hemska febern tycks drabba alla blir samhället tyst. Människor dör plötsligt och deras lik finns överallt. På bara några timmar slås alla bekvämligheter vi vant oss vid ut. Kvar finns Hedvig. När hennes föräldrar och lillebror dör lämnar hon allt och ger sig ut på jakt efter ett bättre liv. Hon vandrar längs gator fulla av de som dött. Av krockade bilar. Ett tyst kaos.

I en övergiven bondgård skapar hon ett nytt liv. Hon mjölkar korna, äter av grönsakerna och klarar sig ganska bra trots allt. Självklart längtar hon, men alla hon älskat är borta. Hon är ensam i världen. Eller?

Nordins Hedvig är levande och lätt att tycka om, vilket är tur då det är hennes historia som berättas och hennes tankar och funderingar som för handlingen framåt. En sekund i taget är en bra ungdomsbok som jag tror att många av mina elever skulle gilla. Möjligen skräms en del av det långsamma tempot.

 

Läs också:

3 comments