Tack Johanna för tipset

berattelser-fran-yttre-fororten

Jag är helt säker på att jag inte hade läst Berättelser från yttre förorten om det inte vore för Johanna K. Visst har jag läst om Shaun Tan och visst har jag funderat på att kanske läsa något av honom, men först nu fick jag tummen ur. Vilken tur.

Det är svårt att kategorisera den här boken. Många bilder, men det är ingen bilderbok. En del barnsliga bilder, men det är ingen barnbok. Många korta texter, men det är ingen novellsamling. Berättelser från yttre förorten är helt enkelt en samling texter, mer eller mindre bildsatta, som berättar om de mest underliga och fantastiska saker.

Jag brukar aldrig klippa texter från förlagens hemsidor, men när det gäller Shaun Tans bok måste jag faktiskt göra det, då beskrivningen av den är så fantastisk. Så här står det på Kabusa förlags hemsida:

Shaun Tan gläntar återigen på dörren till de subtila vardagsmysterierna: hemg jorda husdjur, farliga bröllop, strandade sjökor, pyttesmå utbytesstudenter och hemliga rum fyllda med ljuvt mörker. I Berättelser från yttre förorten berikar Shaun Tan vardagen med ett magiskt skimmer. Boken består av en samling korta, häpnadsväckande historier som samspelar med en sagolik, varm och mystisk bildvärld. Här möter vanliga människor udda företeelser, unika händelser som ofta passerar förbi missförstådda eller nästintill oupptäckta.

 

Det går liksom inte att förklara Tans lätt absurda värld. Det är lite som att läsa Murakami. Ingenting är som det ska vara, men allt är ändå helt logiskt. Mest tycker jag nog om berättelsen om Eric, den lilla, lilla utbytesstudenten som väljer att sova i värdfamiljens skafferi och inte alls verkar uppskatta deras ansträngningar, eller den helt vansinniga berättelsen om ett annorlunda bröllop. Fin är också scrap-texten om all världens dikter som gömts i folks byrålådor. Eller förresten, alla texter är bra. Alla berör de mig på ett eller annat sätt.

Och bilderna. Självklart går det inte att gå förbi bilderna. Dova, ofta i gråskala, en del gult, kanske för att matcha omslaget. Absurda. En kvinna som ror en roddbåt på gatan, med ett regnmåls över sig (visserligen kan det kännas så ibland) en gammaldags dykare som vandrar runt i en öde småstad, där vita blomblad rörs av vinden. Bilder som andas undergång, hotfulla tv-apparater som jagar ett stackars par och så de helt underbara pinnfigurerna. Det här är en bok som absolut måste upplevas. MÅSTE!

Nu har jag visserligen bara läst två böcker från tipslistan, men jag är ändå beredd att kalla Bokbloggarutmaningen för min bästa hittills. Om de andra tio böcker är ens hälften så bra som de två jag läst har jag trevlig läsning framför mig. I pipe-line ligger The Age if Miracles och Törst.

Läs också:

13 comments