Monthly Archives: april 2013

Böcker från Malin

20130430-162947.jpg

I det lyxiga paketet från Malin fanns ett presentkort och de här böckerna har nu hittat hem till mig. Innan jag somnar, som Malin faktiskt läst och gillat, samt Paradisträdgården som enligt Marcus är måste-läsning.

 

Läs också:

Loe gästade Lerum

20130429-175343.jpg

Igår hade vi fint besök på Lerums gymnasium, då Erlend Loe berättade om sig själv och sitt skrivande. Hans presenterade sig extremt konkret, på äkta Loe-manér genom att säga ungefär så här: Hej, jag heter Erlend Loe. Jag skriver böcker. Jag är 43 år och bor i Oslo. Jag har tre barn. Jag kommer från Trondheim.

Loe berättade att han började skriva böcker då han var 17 år och utbytesstudent i Frankrike. Då de franska elever var pressade att prestera i skolan och de hade inte tid att ta hand om en lång norrman. Han var alltså mycket ensam och fick mycket på bio och läste massa böcker. I sin ensamhet började han skriva enormt mycket, tusentals sidor dagbok blev det tills han slutade då han var 21.

I efterhand känns det kanske lite pinsamt att dagböckerna finns kvar, men poängen var att då han väl började skriva böcker hade han tränat så mycket att det blev lätt och roligt att skriva. Tonen i språket fanns. Problemet var att han inte upplevt något speciellt. Att var normalt. ”Vad i helvete ska jag skriva om?”, tänkte han.

Han insåg dock att du faktiskt inte måste ha upplevt någonting speciellt för att kunna skriva. Med hjälp av fantasi kan du skriva fantastiska böcker. Loe skriver om de små tingen, om det sociala spelet. Han tycker att det är fascinerande hur irrationella människor är och att vi inte har en aning om vad vi gör.

När Loe var journalist på en studenttidning, träffade han en fotograf som berättade om en flicka som älskade att prata om sig själv. Hon märkte inte ens om hennes pojkvän somnade. Där fick Loe en bokidé. Som van lyssnare kände han igen sig i situationen och strax därefter skrev han inledningen till det som skulle bli debutromanen Blåst, som på norska heter Tatt av kvinnen, en lek med filmtiteln Tatt av vinden (Borta med vinden).
Boken har korta numrerade kapitel. Något han alltid velat använda. Temat är missförstånd och att prata förbi varandra.

Loes största skrivartips är att sno det som är bra och gör det till ditt. Allt kommer inte att vara originellt. Om man har det som ideal kommer man aldrig att kunna skriva något.

Erlend Loe har förutom böcker skrivit filmmanus och håller just nu på med en tv-serie i 16 avsnitt. Han gillar att skriva för tv och film. Att skriva böcker är visserligen friare, men trots alla kompromisser gällande film och tv uppskattar han samarbetet med andra. Det är ensamt att vara författare.

Blåst har blivit filmatiserad, av en känd regissör och Loe kunde inte säga nej. Däremot hade han massor av andra saker att göra och var inte inblandad i manuskriptet. Han läste det inte ens. När han väl såg resultatet märkte han att mycket hade ändrats i filmen, t.ex. slutet. Boken är också mer subtil, medan filmen är mer utstuderat rolig.

Doppler och Stilla dagar i Mixing Part ska bli film, men då vill han skriva manus själv.

Loe har också översatt Hal Sirowitz diktsamling Mother said till norska och han läste några av dikterna för oss och jag blev definitivt sugna på att läsa fler, men då på engelska.

Loe läste också ur Gör vad du vill som han kallar en humoristisk bok om självmord. Självklart är det tragiskt med självmord, men det blir mer hanterligt om man blandar in humor, menar han.

Ingen kan hindras att ta sitt liv, men det är förfärligt att unga gör det, då man inte vet vad livet kommer att föra med sig, säger Loe. Huvudpersonen Julieär 18 och tror sig ha tänkt igenom sitt självmord mer än andra, men det visar sig att hon har fel i att hon har mer kunskap eller förnuft än någon annan. Dessutom misslyckas hon totalt när hon ska hänga sig, då repet visar sig vara elastiskt.

Det här är en av de få böcker av Loe som jag inte läst. Någon som har det?

Loe får frågan om vilka författare han ser upp till och då nämner han t.ex. Knut Hamsund, Lev Tolstoj och Astrid Lindgren. Stora klassiska författare.

En annan elev frågar om det var nervöst att debutera och det erkänner han att det var, men då visste han samtidigt inte vad han gav sig in på. Faktum är att han är mer nervös nu än någonsin, han gav ut en ny bok för två veckor sedan och det var riktigt jobbigt. Boken heter Vareopptelling och förhoppningsvis kommer den snart på svenska.

Hur lång tid tar det att skriva en bok? 3-10 månader för själva skrivandet, men ofta har de snurrat i huvudet i flera år. När ungarna är iväg skriver han från 9 till 4, sedan lever han familjeliv. Förut kunde han skriva dygnet runt, men nu krävs struktur.

Just nu skriver Loe på en romanserie. Det ska bli tre böcker för unga med parallella världar, alltså bort från det realistiska. Loe goes fantasy alltså. Det kan bli hur spännande som helst.

20130429-175326.jpg

 

Läs också:

Två träffar till med Göteborg läser

943109_151189368386709_972616638_n

Vi har nått halvtid i projektet Göteborg läser och har därmed två sammankomster kvar. Den 20/5 kl 18.00 på Nääs slott berättar Marie Hjalmarsson Engelke om Sophie Elkan. Kostnad 100 kronor inkl. kaffe och kaka. Det är en öppet sammankomst och inte något vi på Göteborg läser arrangerar. Anmäl dig här.

Vi har också bokat en privat visning för Göteborg läser på Gunnebo slott 9/6 kl 11.00, då vi får veta mer om familjen Hall. Kostnad 75 kronor. Efter visningen blir det fika och en sista bokcirkel kring John Hall av Sophie Elkan. Anmäl dig här och observera att anmälan är bindande.

 

Läs också:

Tranströmer äger

I morgon handlar seminariet på min kurs om lyrik och vi ska bland annat läsa några dikter av Tomas Tranströmer. En av dem fångade mig rejält och jag undrar varför jag inte läst den förut. Som vanligt har jag inte lika mycket koll som jag tror.

Madrigal heter den och ser inte riktigt ut som en klassisk dikt. Varför har Tranströmer valt att inte ha några radbrytningar?

Jag ärvde en mörk skog dit jag sällan går…

Så vackert, så vackert, men jag har absolut ingen aning om hur jag ska tolka den på seminariet i morgon. Jag vet bara att den väcker känslor hos mig och att jag tycker om den. Ibland önskar jag att det räckte så. Kanske behöver vi inte analysera sönder allt.

Jag vill låta några vackra rader vara just vackra rader. Lyssna så förstår du nog.

Läs också:

Ungdomsböcker från Bokresan

Under förra helgens Bokresa deltog jag i ett samtal kring ungdomsböcker. Vi pratade om huruvida det är en tillfällig hype som gör att ”alla” ska läsa ungdomsböcker, eller om det helt enkelt handlar om att det finns fler och bättre böcker som vänder sig till unga nu, än när vi själva var unga. Då läste vi till exempel Cynthia Voight och Maria Gripe och vi var många som var sugna på att läsa om böckerna av Gripe.

Kan det ha någon betydelse att de som nu skriver ungdomsböcker är ganska jämngamla med oss och att vi därför känner igen oss extra mycket. Är det vår ungdom som skildras, eller funkar böckerna lika bra för dem som är unga nu? Jag tänker till exempel på böcker av Johanna Lindbäck eller Lisa Bjärbo. Och går det ens att skriva om sin egen ungdom då man är ung. Går det att skriva om katastrofer som av vuxna kan ses som petitesser? Behövs inte en känslomässig distans?

Vad är det som gör att en bok är primärt för unga och inte klassas som vuxenböcker? Det finns många författare med litterära ambitioner som skriver ungdomsböcker, så att säga att språket är enklare känns inte korrekt. Däremot är språket ofta mer direkt, tempot högre, intrigen tydligare och mer koncentrerad. Det är få böcker för unga som har en riktigt lång startsträcka, Jellicoe Road är kanske undantaget som bekräftar regeln. Ofta är det ungdomar i huvudrollen. Vi kom på få ungdomsböcker med vuxna i huvudrollen. Möjligen kan en person vara vuxen och se tillbaka på sin ungdom.

Jag har sammanställt en lista på några av de böcker vi talade om:

Tell the Wolves I’m home, Carol Rifka Brunt

Vinylprinsessan, Yvonne Printz

Inte vatten värd, Ulrika Lidbo

The Age of Miracles, Karen Thompson Walker

Dagboksanteckningar från ett källarhål, David Wiberg

De utvalda: Tankeläsaren, Kristin Cashore

Ska bara dö först, Harald Rosenløv Eeg

Något måste hända nu, Anna Lindberg

Code name Verity, Elizabeth Wein

Erebos, Ursula Poznanski

 

Har du några tips på bra ungdomsböcker?

Läs också:

När livet plötsligt förändras

9174992449

De två flickorna Bel och Jade är inte vänner. Ändå blir deras första dag tillsammans den dag som visar sig förändra deras liv i grunden. Av en slump får de ta hand om Cloe, en fyraårig flicka och flickan dör. De blir Onda flickor.

Många år senare har Bel blivit Amber Gordon. Hon bor med Vic, en mycket snygg och mycket märklig man, i Whitmouth. De arbetar båda på den lokala nöjesparken. När flera kvinnor mördas i staden kommer Jade, nu Kirsty Lindsey, dit för att skriva reportage för tidningen hon frilansar för.

De två historierna, om Bel och Jade och Amber och Kirsty, berättas parallellt. Visst är det spännande, men inte sällan är det som att läsa ett filmmanus snarare än en bok. Jag ser få bilder framför mig, utan läser mest om händelser. Det gör tyvärr historien lite platt, trots att den borde vara riktigt bra. Idén till boken är nämligen briljant, men det räcker inte riktigt.

Onda flickor är Alex Marwoods debut. Egentligen heter hon Serena Mackesy och är krönikor i The Independence. Det är helt klart en bra debut, mörk, tät och välskriven, men jag är inte helt såld. Kanske för att jag hellre skulle velat veta mer om de 25 år då vi inte träffar Bel/Amber och Jade/Kirsty. Historien om dem hade blivit mer speciell då. Nu är det en bra kriminalroman, men inte så mycket mer. En bok jag tyckte om när jag läste den, men som jag inte tror kommer att stanna kvar. Någon jämförde Marwood med Gillian Flynn, men det är inte en rättvis jämförelse. Flynn spelar i en helt annan division av mörker och elände.

 

Läs också:

It’s soon the month of May

Hade egentligen tänkt mig skräckläsning i maj, men har istället bestämt mig för att läsa engelskt med Malin. Målet är fem lästa böcker under månaden.

Kanske blir någon av de här böckerna lästa:

014132449X     0307950212

0552159794  1471111822

0007441282   141694091X

8301062   0553841092

 

 

Läs också:

Halvdan Viking för tredje gången

9789163869471

Martin Widmark skriver om vikingapojken Halvdan och vi har just läst bok nummer tre som heter Vargens hjärta.

Storebror berättar:

Boken handlar om en kille som heter Halvdan, som går ut i skogen och letar efter en kompis som försvann. De blev omringade av vargar. Och Björn Smed dödade en varg och Halvdan fick äta ett varghjärta. Boken var väldigt spännande och det var den bästa boken om Halvdan för att den var roligare än dom andra.

Lillebror berättar:

Den är ganska bra. Halvdan är okej, men jag tycker bättre om Fiskplåt och bajsdrakar och andra böcker som finns i verkligheten.

 

Nu handlar ju Vargens hjärta om verkligheten, men inte om nutiden utan om Vikingatiden. Kanske behöver man vara lite äldre än lillebrors sex år. Det är nämligen ganska läskigt. Mats Vänehems illustrationer bidrar helt klart till spänningen.

Jag hade kanske fokuserat på andra saker i handlingen, som att djur offras till gudarna och att flickan Meia riskerar att offras. Det handlar om gammalt som möter nytt, om trälar och fria och om en tid som ändå är ganska spännande. Tydligen kommer vi att i framtida böcker få följa Halvdan ända till Istanbul. En intressant högläsningsbok, som passar de flest över kanske sju år. Det finns säkert modigare sexåringar än min som kanske också uppskattar den.

 

 

 

 

 

 

Läs också:

Fantastisk skyltning

Titta på den här underbara gröna skyltningen på Akademibokhandeln i Nordstan.

20130425-135304.jpg

20130425-135321.jpg

Läs också:

Blöt stadspromenad

alt 22

Det blev en (något förkortad) stadspromenad i John Halls och Sophie Elkans fotspår. Senare under veckan kommer vi att publicera ett längre inlägg med adresser och information så ni kan promenera själva, viruellt eller ”på riktigt”.

bild-27

 

bild-29

bild-30

bild-31

 

Läs också:

« Older Entries